26/09/2025
âðð®ð§ðð², ðð¡ð¢ð¬ ð¢ð¬ ððð§ððð«.â â the hardest words I ever had to sayâ£
â£
One aunty had bleeding after menopause.â£
Not much, just a little.â£
She thought it was âa small problem,â and delayed for months.â£
â£
Finally, she found the courage to see a doctor.â£
â£
Ultrasound: endometrium very thick.â£
Hysteroscopy: report â ENDOMETRIAL CANCER.â£
â£
Silence.â£
â£
I softly said:â£
âAunty, next we need to do a CT scan, to see what stage it is. Then we will decide nextâ surgery first, or chemotherapy.ââ£
â£
She lowered her head, no words.â£
â£
I continued:â£
âLook at the positive side, we found it early. Early diagnosis and treatment mean much higher chance of recovery. â£
Donât worry, modern medicine is much better now â treatments and survival rates are so much improved compared to the past.ââ£
â£
But I noticed, in her heart â she wanted to 'escape'.â£
â£
So I asked gently:â£
âAre you thinking about trying other methods?ââ£
â£
I smiled:â£
âItâs okay, I understand. When my own mother was sick, I had the same thoughts.â£
â£
Doctors told me: very rare cancer, stage 4, only one year left.â£
I threw away their words.â£
â£
Apart from Godâs grace,I became a âtraditional doctorâ â vegetable juice, enzymes, herbs tonics, detox exercise, products⊠whatever I could find, I tried.â£
â£
She went through several surgeries. In the end, she still left us.â£
But she did not spend her final years lying in bed, waiting for death.â£
Instead, she walked with me, laughed with me, travelled with me.â£
Instead of 1 year, she lived three more years. Three years of walking, of smiling, of living.â£
Not three years of suffering, not three years of just waiting.â£
That is why I believe all those things gave her strength. They didnât cure her, but they gave her time â time to live, not just survive.ââ£
â£
My motherâs cancer is chemo and radiotherapy resistant.â£
You are different, Aunty. You still have a chance.â£
â£
Thatâs why: please continue with medical treatment.â£
Even if cancer comes back after few years, at least you had the chance.â£
If no treatment at all â there is no chance.ââ£
â£
Many people hear âcancerâ and immediately think: DEATH.â£
But truth is, who knows how long anyone will live?â£
Maybe I get into an accident tonight and go earlier than you.â£
â£
Lifeâs length is not in our hands.â£
But how we treasure today â that is in our hands.â£
â£
I added with a smile:â£
âWorried about losing hair? Itâs okay, wear a wig â you get a new hairstyle.â£
Cannot eat seafood? Then before chemo, have one good seafood meal and enjoy it.â£
Life can still be full of flavour.ââ£
â£
Then I told her firmly:â£
âAunty, donât run away. Face it.â£
â£
Cancer is not scary. Giving up is scary.â£
If you face it early and bravely, you can be cured.â£
â£
You are not alone. We will walk this journey with you.â£
â£
You can still see the sunrise and sunset.â£
You can still eat with your family.â£
You can still laugh and live.â£
Cancer cannot take these away â it only reminds us to treasure them more.â£
Cancer is not the end. It is a new journey.â£
Ahead, there is hope. There is light. We walk together.ââ£
â£
Every time I see a cancer patient, I am reminded of my late mother â of those days filled with fear and helplessness.â£
Because of that memory, I remind myself: with every patient, I must have patience, and I must have empathy.â£
Perhaps it is because of my own experience that I willingly spend more time with them â even if there are others waiting outside, I will not rush.â£
What some may see as a âtroublesomeâ cancer patient, to me, is always a life worth listening to, worth accompanying, worth caring forâ£
â£
Reminderâ£
ðð§ð² ðð¥ðððð¢ð§ð ððððð« ðŠðð§ðšð©ðð®ð¬ð ð¢ð¬ ð§ðšð ð ð¬ðŠðð¥ð¥ ð©ð«ðšðð¥ððŠâ£
ðð ðŠðð² ðð ðð§ ððð«ð¥ð² ð¬ð¢ð ð§ ðšð ððð§ððð«.â£
â£
Donât delay. Donât ignore. Donât be afraid to face it.â£
â£
See a doctor immediately â£
Life should not be lost because of hesitationâ£
â£
â£
âé¿å§šïŒè¿æ¯ççãâââæéŸåŒå£çäžå¥è¯â£
â£
æäžªé¿å§šïŒåç»åéŽéæµè¡ãâ£
äžå€ïŒå°±äžç¹ç¹ãâ£
她è§åŸâå°é®é¢âïŒæäºå 䞪æãâ£
â£
ç»äºïŒå¥¹éŒèµ·åæ°æ¥çå»çãâ£
â£
圩è¶
ïŒå宫å
èåŸåãâ£
宫è
éïŒæ¥ååºæ¥ââå宫çãâ£
â£
æ²é»äºâ£
â£
æèœ»å£°åŒå£ïŒâé¿å§šïŒæ¥äžæ¥æä»¬èŠå®æäžäžªCTæ«æïŒçæž
æ¥å°åºæ¯ç¬¬å æãç¶ååå³å®æ¯å
ææ¯ïŒè¿æ¯é
ååçãââ£
â£
她äœç倎äžè¯Žè¯ã â£
â£
ææ¥ç宿
°ïŒâ£
âåŸå¥œçæ¹é¢æ³ïŒç°åšæä»¬æ¯ææ©åç°çãæ©æè¯æãæ©ææ²»çïŒåº·å€æºäŒå°±æŽå€§ã嫿
å¿ïŒç°åšå»çç§æè¿æ¥åŸå¿«ïŒæ²»çææååæŽ»çïŒæ¯ä»¥å奜倪å€äºãââ£
â£
ç
人æ²é»äºâ£
æéçæïŒåç°ç
人å¯èœèŠâéè·âäºâ£
â£
æçç她ïŒèœ»å£°é®ïŒâæ¯äžæ¯åšæ³ïŒèŠäžèŠå»å°è¯å
¶ä»æ¹æ³ïŒââ£
â£
æåŸ®ç¬ç诎ïŒâ£
âæ²¡å
³ç³»çïŒæèœçè§£ãåšæåŠåŠçç
çæ¶åïŒè¿äºå¿µå€Žä¹æŸåšæ æ°äžªå€æïŒäžéåäžéå°åºç°åšæèæµ·éïŒä»ä¹éœæ³è¯ãâ£
åœå¹Žäžç§å»ç们åŒäŒåïŒçŽæ¥åè¯æïŒåŸçœè§çæ¶æ§çç第åæïŒæåŠæå€åªèœæŽ»äžå¹Žãâ£
é£äžå»ïŒææå»ççè¯æè¯žèåãâ£
â£
é€äºäžåžçæ©å
žïŒæä¹åæâåå»âïŒä¹°äºå¥œå€æçç乊ïŒäžçœæŸäºå¥œå€æ¹æ³ïŒè¬ææ±ãé
µçŽ ãé»é¢å°åãäŒçŸèã倩山éªè²ãææ¯æã奜å€äº§åçâŠâŠèœè¯çïŒå
šè¯ãâ£
â£
她åŒè¿å 次åïŒæåè¿æ¯èµ°äºãâ£
äœå¥¹å¹¶äžæ¯åšåºäžçæ»ïŒèæ¯è·æäžèµ·å°å€èµ°â£
她倿޻äºäžå¹ŽïŒæ¯èµ°çãç¬ççäžå¹ŽïŒäžæ¯èººåºçæ»çäžå¹Žãâ£
â£
æä»¥æçžä¿¡è¿äºäžè¥¿æèŸ
å©äœçšãâ£
â£
äžåçæ¯ïŒæåŠåŠççç对åççµçéœæ æïŒåªèœåé€ãâ£
äœæšäžäžæ ·ãæšææºäŒãâ£
â£
æäžç¹åŸéèŠïŒäžå®èŠå西å»çæ²»çäžèµ·è¿è¡ãâ£
åäºæ²»çïŒä¹è®žå 幎ïŒåå 幎åä»å¯èœå€åïŒäœè³å°æšè¿ææºäŒãâ£
åŠæå®å
šäžæ²»çïŒå°±è¿æºäŒéœæ²¡æäºãââ£
â£
åŸå€äººäžå¬å°âççâïŒå°±è§åŸçäºâèŠæ»äºâãâ£
坿¯ïŒå€©åºäžæè°ç¥éèªå·±èœæŽ»å€ä¹
å¢ïŒâ£
ä¹è®žæä»æäžçåå®¶ïŒè·¯äžèœŠç¥žïŒæ¯æšè¿æ©çŠ»åŒãâ£
çåœçé¿çïŒäžåšæä»¬æéãéèŠçæ¯çæåœäžãâ£
â£
æç¬çè¡¥å
ïŒâ£
âæè±åïŒæ²¡å
³ç³»ïŒæŽäžªååïŒè¿èœæ¢æ°ååå¢ãâ£
äžèœåæµ·é²ïŒé£æä»¬å°±åçåäžæïŒå¥œå¥œåäžé¡¿ïŒè¿è¿åŽçŸã人çè¿æ¯å¯ä»¥è¿åŸææ»æå³ãââ£
â£
æçç她ïŒè¯æ°æŽåå®ïŒâé¿å§šïŒäžèŠéè·ïŒå¥œå¥œé¢å¯¹ã宿éæä»¬èŠåäžåïŒè°æŽäžäžïŒç¶åç»§ç»åŸåèµ°ãâ£
â£
ççäžå¯æïŒå¯æçæ¯æŸåŒãåªèп们æ©ç¹åç°ã忢é¢å¯¹ïŒå°±ææºäŒæå®æ²»å¥œãæšå¹¶äžæ¯å€åäžäººïŒå€§å®¶äŒéªçæšèµ°è¿æ®µè·¯ãâ£
â£
æªæ¥çæ¥åéïŒæšä»ç¶å¯ä»¥çè§æ¥åºæ¥èœïŒä»ç¶èœå家人åé¥è倩ïŒä»ç¶èœç¬çå»è¿æ¥åãâ£
ççäžäŒå€ºèµ°è¿äºçŸå¥œïŒå®åªæ¯åšæéæä»¬èŠæŽçæãâ£
â£
æä»¥ïŒè¯·äžèŠå®³æïŒæä»å€©åœäœæ°çèµ·ç¹ãççäžæ¯ç»ç¹ïŒèæ¯äžæ®µæ°çæ
çšãâ£
åé¢æåžæïŒæå
äº®ïŒæä»¬äžèµ·èµ°è¿å»ãââ£
â£
æ¯æ¬¡çå°ççç
人ïŒå°±è®©ææ³èµ·å·²æ
çæ¯äº²ïŒæ³èµ·åœå¹Žåç¥éæ¯äº²çœ¹æ£ççæ¶é£ä»œæ
ä¹±äžæ å©ãâ£
乿£å åŠæ€ïŒææŽæéèªå·±ïŒâ£
对ç
人ïŒèŠæèå¿ïŒèŠæåçå¿ãâ£
ä¹è®žæ£æ¯å 䞺èªèº«çç»åïŒè¿ä¹æ¯äžºä»ä¹ïŒæäŒè±å€çæ¶éŽç»ä»ä»¬ïŒåªæå€é¢è¿æå
¶ä»ç
äººïŒæä¹äžäŒå»å¬ä¿â£
åšå«äººçŒéâ麻çŠâçççç
人ïŒåšæçŒéïŒéœæ¯åŒåŸåŸå¬ãåŒåŸéªäŒŽç人ãâ£
â£
ç¹å«æéïŒåç»åéŽéæµè¡ïŒéœäžæ¯âå°äºâïŒèæ¯çåœæ²åçèŠéãâ£
å®å¯èœæ¯ææ©åç°çççæºäŒãâ£
äžèŠæïŒäžèŠå¿ïŒæŽäžèŠå®³æå»é¢å¯¹ãâ£
â£
ç«å»å°±å»ïŒå¯èœå°±èœæ¢æ¥å幎ãäºå幎ïŒçè³æŽå€ç岿ãâ£
å 䞺çåœïŒäžè¯¥èŸåšç¹è±«çé£äžå»ãâ£
â£
â£
âAunty, ini kanser.â â kata-kata yang paling s**ar untuk saya maklumkanâ£
â£
Seorang aunty, mengalami pndarahan selepas putus haidâ£
Tidak banyak, hanya sedikit.â£
Dia fikir itu âmasalah kecil,â jadi tangguh berbulan-bulan.â£
â£
Akhirnya, dia jumpa doktor.â£
â£
Ultrasound: dinding rahim sangat tebal.â£
Histeroskopi: laporan keluar â kanser rahimâ£
â£
Saya perlahan berkata:â£
âAunty, kita perlu buat imbasan CT, untuk mengenalpasti tahap berapa. Lepas itu, kita tentukan â pembedahan dahulu, atau kemoterapi.ââ£
â£
Dia tunduk, diam.â£
â£
Saya sambung:â£
âCuba fikir positif, kita jumpa awal. Rawatan awal, peluang sembuh lebih tinggi. Jangan risau, perubatan moden sudah jauh lebih baik sekarang â rawatan dan kadar hidup jauh lebih bagus berbanding dulu.ââ£
â£
Tapi saya nampak â dalam hatinya, dia mahu 'lari'.â£
â£
Saya tanya perlahan:â£
âAunty fikir nak cuba cara lain, ya?ââ£
â£
Saya senyum:â£
âTak apa, saya faham. Masa mak saya sakit, saya pun fikir macam itu.â£
â£
Doktor pakar beritahu: kanser mak saya sangat jarang, tahap 4, paling lama hidup setahun sahaja.â£
Saya dengar, lepas tu saya lupakan kata-kata itu.â£
â£
âSelain daripada kasih kurnia Tuhan, saya sendiri pun cuba cara sendiriâ jus sayur, enzim, ubat herba, tonics, senaman detoks, produk dan sebagainya⊠apa sahaja yang ada, saya cuba.â£
â£
Mak saya pernah jalani beberapa pembedahan. Akhirnya, dia tetap pergi juga.â£
â£
Namun, dia tidak menghabiskan tahun-tahun terakhirnya terbaring menunggu ajal.â£
Sebaliknya, dia berjalan bersama saya, ketawa bersama saya, dan ikut saya ke mana mana saja saya pergiâ£
â£
Dia hidup tiga tahun lagi. Tiga tahun yang penuh dengan senyuman, dengan kehidupan.â£
Bukan tiga tahun terseksa di atas katil, bukan tiga tahun hanya menunggu.â£
â£
Sebab itulah saya percaya semua usaha itu ada peranan, memberi dia kekuatan, memberi kami masa â masa untuk hidup, bukan sekadar bertahan.ââ£
â£
Tapi kanser mak saya memang tak boleh rawat dengan kemo atau radioterapi.â£
Keadaan aunty lain. Aunty masih ada peluang.â£
â£
Sebab itu: sila teruskan rawatan.â£
Walaupun mungkin ia berulang 10â15 tahun kemudian, sekurang-kurangnya ada peluang.â£
Kalau langsung tak rawat â peluang itu tiada.ââ£
â£
Ramai orang dengar âkanserâ terus fikir: MATIâ£
Tapi siapa tahu berapa lama kami boleh hidup sebenar?â£
Mungkin saya pun, balik kerja malam ini kena kemalangan, pergi dulu dari Aunty.â£
â£
Panjang atau pendek hidup bukan kita tentukan.â£
Tapi cara kita hargai hari ini â itu dalam tangan kita.â£
â£
Saya tambah sambil senyum:qa aaâ£
âTakut botak? Tak apa, boleh pakai rambut palsu â gaya baru lagi cantik.â£
Tak boleh makan makanan seafood? Tak apa, sebelum chemo, makan sekali puas-puas.â£
Hidup masih boleh seronok.ââ£
â£
Aunty, jangan lari. Hadapi.â£
â£
Kanser tidak menakutkan. Yang menakutkan adalah bila kita putus asa.â£
Kalau berani hadapi awal, peluang sembuh lebih tinggi.â£
â£
Aunty tidak keseorangan. Kami akan temani Aunty.â£
â£
Aunty masih boleh lihat matahari terbit dan terbenam.â£
Masih boleh makan dengan keluarga.â£
Masih boleh ketawa, hidup dengan gembira.â£
â£
Kanser tidak boleh ambil semua ini. Ia hanya ingatkan kita â hargai lebih lagi.â£
â£
Kanser bukan pengakhiran. Ia satu perjalanan baru.â£
â£
Setiap kali saya melihat pesakit kanser, saya pasti teringat kepada arwah ibu saya â teringat saat-saat panik dan rasa tidak tahu apa yang perlu dibuat.â£
Kerana pengalaman itu, saya selalu ingatkan diri sendiri: dengan setiap pesakit, saya mesti ada kesabaran, mesti ada empati.â£
Mungkin sebab pernah melalui sendiri, saya sanggup luangkan lebih masa bersama mereka. Walaupun di luar masih ramai pesakit menunggu, saya tidak akan tergesa-gesa.â£
â£
Bagi sesetengah orang, segelintir pesakit kanser mungkin dianggap âmenyusahkanâ.â£
Tapi bagi saya, setiap daripada mereka adalah insan yang layak didengar, layak ditemani, dan layak diberi perhatian.â£
â£
Peringatanâ£
ððð¥ðð©ðð¬ ð©ð®ðð®ð¬ ð¡ðð¢ð, ð¬ðððð«ðð§ð ð©ðð§ððð«ðð¡ðð§, ð°ðð¥ðð®ð©ð®ð§ ð¬ððð¢ð€ð¢ð, ðð®ð€ðð§ ð©ðð«ð€ðð«ð ð€ððð¢ð¥.â£
ðð ðŠð®ð§ð ð€ð¢ð§ ððð§ðð ðð°ðð¥ ð€ðð§ð¬ðð«.â£
â£
Jangan tangguh. Jangan diam. Jangan takut.â£
Hidup jangan hilang hanya kerana terlalu ragu-ragu.
#ççäžæ¯ç»ç¹ #å宫ç #女æ§å¥åº· #æ©æåç°æ©ææ²»ç #åç»åæµè¡èŠèŠæ #äžèŠæäžèŠå¿ #忢é¢å¯¹ #å»ççå¿å£° #ç宿
äº #ä¿¡å¿åžæç± #å¥åº·æè² #çåœå¯è޵ #é»ç€Œè¯å»ç