25/10/2025
I dessa dagar innan den 31a oktober…
Mormor Inga hade vänt sig i sin grav åt alla dessa lajvande ”häxor”.
Hennes hjärta, sunda förnuft och instinkt styrde hennes handlingar. Baserat på människokärlek, ett klart sinne och ett absolut gehör för vad de hon mötte på sin väg behövde höra.
Hon ville bli gymnastikdirektör. Ödet ville annorlunda. Ingen längtan att bo ensam bland kittlar och katter.
Av sina förmödrar fick hon med sig det cykliska, månens inverkan på naturen (alltså även oss människor) och framför allt hålla tyst om det som var ”ovetenskapligt”.
Av att arbeta bredvid sin make läkaren, fick hon med sig annat - minst lika viktigt.
Hon trodde, ganska pliktmässigt på Gud. Alls inte på någon djävul.
Magi talade hon inte om. En rädsla för konsekvenser som var så djupt inpräntad av gammelmormor Alma. Man talade i viskningar om sådant. Rädslan att bli dömd.
Hon torkade sina örter, bryggde sina teer och lyssnade mest.
Min mamma i sin tur, klarade inte att hantera de där demonerna/rösterna/ krafterna i sitt sinne. Hon bedövade sig med alkohol. Förminskade sig själv. Försökte vara rätt.
När någon lägger beslag på vad som är sanning och vad som är dikt, vad som är farligt och vad som är välgörande - drabbas de som ej ser samma sak.
Det är lättare idag. Och svårare …
Jag niger och tackar djupt för alla de som vågar tro att det finns olika vägar att gå.
Tack mormor Inga. Jag är så stolt över dig. Aldrig att jag kallar dig häxa. Klok kvinna 💪🏻❤️