26/06/2025
Under sommaren tar vi emot flera akutplaceringar i våra verksamheter. Sammanbrott på tidigare HVB-hem, fullt på SIS och desperata socialsekreterare som ber oss om hjälp i väntan på en SIS plats. Vi tar emot unga vuxna killar och tjejer som har varit max ett par veckor på samma HVB. Flera sammanbrott och åter omplacering utan att dom själva får vara delaktiga, med missbruk, kriminalitets problematik, psykisk ohälsa och absolut ingen tilltro till vuxna på detta. Oftast inte heller någon delaktighet för att också skydda dom för att inte avvika innan flytt. Vi släcker bränder, vi släcker verkligen bränder, då andra skyddande instanser inte finns tillgängliga. Vi gör risk och lämplighetsbedömningar, vi försöker verkligen att göra bra matchningar innan placering. Tyvärr är omsättningen allt för hög inom socialtjänstens socialsekreterare gällande denna målgrupp. Massa information faller ofta mellan stolarna, då våra placerade byter socialsekreterare allt för ofta. Våra placerade hamnar mellan barnutredare och plötsligt, så ska dom ha en vuxenhandläggare som ska ta vid, då är dom vuxna plötsligt. Jag är så stolt över oss, där vi har lagt en ribba vid ankomst som är helt platt, men varm. Vila, andas och kom till oss när du är redo. Ingen stress, ingen press utan bara massa ödmjukhet. Vi är så på rätt väg och jag sitter ikväll och filar på en handlingsplan för att det ska bli ännu bättre vid ankomst vid medel eller hög risk i våra risk och lämplighetsbedömningar. Hur ska vi förbereda personal för att på ett professionellt sätt ta emot både medel och högrisk placeringar i våra verksamheter. Hur ska dom känna sig trygga? Jag tror att det är jätteviktigt att göra personal delaktiga och att dom också känner att vi tar in extra resurser vid ankomst av dessa komplexa placeringar. Vi säger inte nej, vi kämpar tillsammans för förändring.
