03/04/2025
True story
HUR man ser på hoven gjorde skillnaden.
Lätt att bara stirra på sprickan och "svanken" men notera utvecklingen ni ser underifrån (bilderna i slutet). Styrkan som utvecklats i den bakre delen av hoven avlastar det övertidsarbete hovkapseln nödgats att göra. Nu orkar den hålla ihop. Men såklart måste vi även avhjälpa svanken i tån!
Hästägare:
Hejsan!
Nu ska jag göra ett försök att sammanfatta allt så gott det går. Men det har varit många turer & jag har själv många gånger frågat mig vad som kom först, hönan eller ägget. Men ska göra så gott jag kan så får vi se vart det landar.
S är en egen uppfödning född 2019. Han är av större halvblodsmodell, ganska grov men korrekt extriört & fina raka ben vilket han haft sedan dag ett. Inga uppenbara problem med benställning eller liknande.
Har haft samma hovslagare till honom sedan han var föl.
Egentligen började denna hovspricka bara som en tunn, tunn ytlig spricka (vänster fram) för länge sedan. Vet inte exakt när men skulle tro för kanske 2 år sedan. Den gick inte hela vägen upp utan slutade ca 1,5 cm under kronranden & var som sagt mycket tunn, mest som ett streck bara.
Hästen var obekymrad av den, men den växte inte ner/bort men kröp heller inte uppåt.
Min hovslagare hade dock börjat reta sig på den & tyckte vi skulle karva lite då han trodde det kunde lika något skit som "åt sig upp" i sprickan & han började bli orolig att den kunde vara värre inunder än det vi kunde se med blotta ögat.
Jag var lite osäker men litade på honom & för drygt ett år sedan så började han "karva" lite i den. Sedan satte han på en platta & allt var "frid & fröjd" & jag red på som vanligt.
Det gick en tid men läget förblev oförändrat, det växte inte ner mer helt nu heller så hovslagaren ville karva lite mer & lite djupare. Sagt & gjort, nu öppnades sprickan mer & jag såg att det rörde sig i sprickan vid belastning, hästen fick ont. Men nu plastades det istället för att sätta dit en metallplatta. Hästen blev ohalt & vi fortsatte som vanligt. Nu är vi inne på våren 2024. Vid det här laget tyckte jag hovens form börjat förändras utan att jag riktigt kunde sätta fingret på det, men mer utfluten. Nu ville hovslagaren testa sätta en buffertsula för att avlasta tån. Jag tyckte det såg lite "konstigt" ut men hästen fortsätte kännas okej. Men kronranden hade börjat se upptryckt ut & hoven mer platt.
Den 2:a Juni 2024 var jag på öppen bana & hoppade. Tyckte kanske kanske hästen kändes lite annorlunda när jag red fram, inte halt men lite styvare & lite utåtställd. Hoppade dock glatt.
Den 4:e juni red min syster hästen & jag red en annan häst i stallet. Hon sa att Totte haltade till några steg just när vi red iväg men sedan gick han på som vanligt. Till saken hör också att han brottats med ett riktigt fult balltramp denna vår som gjort lite ont ibland så vi tänkte det "bara" var det. Vi red på i skritt & trav i skogen. Av en slump kollade jag ner på hans framben någon gång under ridturen & såg att han blödde ur sprickan. Min syster hoppade av omedelbart & ledde honom hem. Han var inte märkbart halt. Det hade slutat blöda när vi kom hem men det var alltså att det spruckit upp lite i kronranden.
Ringde stor klinik & fick tid hos klinikhovslagaren där nästa dag.
Åkte in den 5:e juni. Min hovslagare kom också dit, han är även kompis med klinikhovslagaren.
Klinikhovslagaren tvättade lite med jodopax & la en jodopaxtuss högst upp i sprickan & vetwrap runt. Kände inte alls att han kollade särskilt noga & han såg inte ens att han hade en sula under skon förrens jag sa det.
Så fick han på en platta igen som min hovslagare fick skruva dit fast vi var på plats på kliniken. Tyckte det kändes oengagerat & jag tappade lite förtroende, pratade lite över huvudet på mig & pratade mer med min hovis än med mig.
Sedan sa klinikhovisen att min hovis skulle plasta om några dagar, inte nu på en gång om det låg nå bakterier där. Så vi åkte hem. Hästen var lite, lite halt.
Gick några dagar men hästen blev sämre & sämre. Tillslut var han så halt att han knappt ville gå ur boxen & ställde sig i fångställning på stallgången. Väldigt smärtpåverkad.
Ringde ut Distriksveterinär som fick ge lugnande för att vi ens skulle få kolla på hoven, han bara vevade med den bara man kom nära. Med lugnande kunde min hovis ta av skon & sulan för att kolla efter hovböld eller om det kunde blivit för mycket tryck i strålen av sulan. Sedan plastade han igen under sprickan som klinikhovisen bett honom göra.
Nästa dag var hästen MYCKET bättre! Jag trodde det vänt. Men efter någon dag började han bli sämre igen så jag bokade ett nytt besök på kliniken där även veterinär skulle vara med.
På plats merkerade hästen i trav & hade puls. Han röntgades för att se hur omfattande sprickan var & om den gick högre upp än vi kunde se, men det såg okej ut. Han bedövades i hoven & travade då helt ua.
Nu togs plast & metallbrickan bort & hovslagaren verkade ganska mycket. Han påpekade att hela hovens form var fel & att det var som en anknäbb. Han sa också att han tyckte det var konstigt att min hovslagare lagt en buffertsula förr då det snarare ökade trycket i tån.
Sedan satte klinikhovisen små skruvar & drog ståltråd runt & plastade över sedan sa han i princip hopp & lek. Han var bombsäker på att hästen skulle vara okej nu.
Men dagarna gick & jag tyckte inte det blev bättre, men tänkte att det kanske tar en tid, var endå en omfattade skricka. Jag åkte iväg några dagar på semester & hästen hade boxvila. Han ville inte gå ut. Och när jag kom hem var han jättehalt & visade stor smärtpåverkan. Avlastade hoven hela tiden & ville inte stödja på den alls.
Åkte ner akut till Mälarens hästklinik. Där togs plast & allt bort igen & det kunde konstateras en infektion därunder. Även här röntgades hästen samt undersöktes med ultraljud i kronranden, men det såg okej ut.
Hästen gipsades & blev kvar 2 dygn innan jag hämtade hem honom. När han åkte hem hade han en ny platta med gips under & gips runt hoven. Sen skulle han skos med en sko utan tåkappor eller sidokappor hemma efter några dagar.
Sagt & gjort. Men vid detta laget hade jag börjat bli väldigt orolig för hovens utseende som bara kollapsat. Jag lyfte detta med hovslagaren på mälaren & skickade bilder & han pratade med en veterinär där men dom tyckte jag skulle vi skulle ge det mer tid.
Tiden gick. Hästen var okej i skritt, kanske något försiktig. Halt i trav men fick gå i hagen med sina kompisar. Vi tog av skon & verkade varannan vecka för att försöka få bukt på den långa tån. Tillslut hade det gått 2 månader & hästen blev bättre & var så gott som ren vid trav på asfalt. Jag var så lycklig. Hoven såg fortfarande konstig ut men jag började få upp hoppet. Tills en dag jag ser han stå & veva med frambenet i hagen & visar tydligt att han har ont, går fram & ser att det spruckit upp i kronranden igen. Ridå. Tillbaka på ruta ett efter 2 månader.
Nu blev det riktigt svart & jag visste verkligen inte vart jag skulle vända mig. Kände inte att någon av klinikerna jag varit till såg hoven. Dom såg liksom bara sprickan men tänkte inte längre än så & jag stod handfallen.
Av en slump blev jag kontaktad av en tjej på ett Hovforum på FB där jag ställt frågor om hovsprickor. Hon rekomenderade en hovslagare i Hudiksvall som heter Irene Sjölander som "räddat" hennes häst.
Jag kontaktade Irene med gråten i halsen några dagar senare åkte vi upp till Hudiksvall.
Irene jobbar på ett helt annat sätt. Skon åkte av likaså plattan med 20 skruvar. Sedan verkade hon noga, noga & redan efter den första gången var det stor skillnad. Inte alls lika mycket "brytpunkter"
Sprickan rengjordes MYCKET noggrant innan hon la in en slags hovlera & en sorbackompress. för att stabilisera sprickan använder hon PHW-wrap (perfect hoof wear)
Det har sedan gjorts om var 3-4;e vecka sedan början på augusti & det ser idag jättepositivt ut. Hela hoven är i bättre skick samt alla dom andra hovarna också.
Har varit en jävligt lång resa men nu ser det snart ut som jag kommer kunna börja rida igen.
Hoven har liksom inte bara vuxit rakt ner utan det har fortsatt spricka lite uppåt, lite 2 steg fram ett steg bak. Men sakta sakta har det blivit starkare & starkare & hästens hovform börjar äntligen bli sund igen, kronranden är lugn & inte längre upptryckt & hela hoven har liksom fått andats ut & släppt ner axlarna.
I detta fall tror jag detta var räddningen, bort med all metall, alla skruvar & alla sömmar.
Nu får du ställa kompletterande frågor om du har några :)
Heldag med Hovteori 3/5 Hudiksvall
Pma för info!
