01/11/2025
Ricky- hästägare berättar..
I september 2024 kände min dotter att våran häst inte var sig lik på framhoppningen, han upplevdes som stressad. Veterinär konstaterade hov-och kotledsinflammation på båda frambenen. Ricky behandlades och blev bättre. Trots detta så upplevdes Ricky som stressad, framför allt i galoppen.
Ett flertal kiropraktorer kollade på honom och han fick ”diagnosen” bäckenrotation. Efter varje kiropraktorbesök så fick vi höra att ”nu är han bra, låsningen har släppt”. Ricky åkte sedan iväg för ”igångsättning” och rehab under november-24.
Han arbetades mkt från marken och när han kom hem så kändes han äntligen fin.
Den 18 december upptäckte vi åter hälta på höger fram. Hovslagaren sa att det var sömtryck. Han tog av skon på höger fram och satte sen ej i söm längst ut. Vi lät Ricky vila och sedan provade dottern att rida. Han var fortfarande halt… I januari besökte vi veterinärklinik där det konstaterades att hältan kom från hoven. Ricky fick träffa hovslagaren som även han sa att det var sömtryck. Han tog av skon och breddade den lite. Ricky upplevdes som bättre så dottern red som vanligt under januari och några veckor in i februari.
Känslan av att något inte stämmer kom tillbaka. Vi såg ingen hälta, vi lät tränare kolla på honom som inte heller såg någon hälta…
Efter en hoppträning i mars sa dottern att ”nu vill jag inte mer” och hon gav upp där o då. En stressad o stark Ricky som hoppade fint men det syndes i blicken att något var fel. Tränaren påpekade att ”den där hästen är inte halt!”
Återigen var det flera professionella som kollade på honom men ingen såg någon hälta. I mitten av mars gav vi upp och åkte till veterinärkliniken igen. Där visade han hälta på höger fram, i trav och på hårt underlag. Ytterligare behandlingar för hovledsinflammation på båda fram. Återbesök i början av april, hältan hade minskat men den fanns fortfarande kvar. Då röntgades båda framhovarna men visade inga avvikelser. Allt såg bra ut! Nästa steg var MRI för att se om han eventuellt hade fått en ligamentskada. Lång väntetid.
Vid påsk kom en ny hovslagare till vårt stall som kände igenom Rickys hovar. Jag berättade att vi inväntade MRI. Hovslagaren sa direkt att Ricky hade puls och värme i höger fram o uttryckte att ”detta är absolut ingen ligamentskada”, ”då får dom ingen värme”. Hovslagaren kontaktade en kollega som arbetar på en annan klinik än den vi redan har besökt.
Hovslagaren på nya kliniken säger att han är 100% säker på att Ricky har sultryck på höger fram. Han sätter på honom en heltäckande sula och säger att ”din dotter kan rida som vanligt om tre dagar”. Hoppet tändes, kan det verkligen vara ett simpelt sultryck som har orsakat hältan?! Det lät för bra för att vara sant. Tyvärr så var Ricky fortfarande lika halt när vi kollade honom efter tre dagar…och även efter 5 dagar och efter 10 dagar…
Den 6 maj gjordes MRI och där framkom det att Ricky har en ligamentskada på höger hovled, inflammation i vänster hovled samt strålbensförändringar på vänster fram. Min värld rasade… Jag o dottern som lever för denna häst, vi som tillbringar all vår lediga tid i stallet o på hästryggen. Veterinär informerade om att det är väldigt lång läktid för ligamentskador och framtiden är oviss. Rekommendationen var sjukbeslag och justerad skoning, gärna skor med överrullning, behandla hovlederna med PRP, stötvågsbehandling samt behandling med preparat för att minska strålbenssmärta.
Jag hade tidigare hört talas om Irene, att hon gör underverk för sjuka o skadade hovar. Så jag kontaktade Irene (vilket är det absolut bästa jag gjort) och vi fick gärna komma med Ricky till henne. Irene med sitt lugn, sin erfarenhet och med sin otroliga kunskapsbank fick mej att känna hopp.
Även om jag var medveten om att det var en lång process och det kommer att krävas tid och tålamod. Det var upp till mej att ”välja väg”, att följa veterinärens råd om sjukbeslag eller att följa det som kändes mer rätt för mej o Ricky.
Sagt o gjort, den 16 maj besökte vi Irene första gången och det har jag aldrig ångrat. Fem månader senare så har vi en Ricky som inte är halt. Vi får nu jobba honom uppsuttet i skritt upp till 60 min och även lägga in trav på någon minut då o då. Ricky bär upp sig på ett helt annat sätt, han höjer manken vid arbete och känns totalt avslappnad! Vi har tränat honom många timmar för hand och gjort styrke- och stretch övningar på stallgången. Irene har funnits med hela tiden, hon har varit jättenoga med Rickys hovar men även pushat och väglett mej i mitt rehabarbete med honom… Är så tacksam över att jag ringde det där samtalet i maj till Irene! ❤️
----
Den här hästen behövde få tillbaka sin förmåga att hantera stötar vid hovisättning. Han har därför fått stärka de strukturer som arbetar med energihantering och vars uppdrag är att skydda hov- och strålben.
Han behöver också använda sin kropp bättre för att rörelsen ska bli rätt. Det är trots allt tyngden uppifrån som lägger belastningen på hoven.
Han var "tung fram" och hade kvar framhovarna lite för länge i marken vilket belastar de delar han visar överbelastnings symptom från. ( Jag är själv ingen tränare men försöker guida vidare i rätt riktning. )
Tre åtgärder;
-effektivare hovar,
- tid för läkning
- förbättrat rörelsemönster.
Hepp! Happy Ricky!
