23/02/2026
Här börjar allt som får växa i NUia –
i närvaro, i kroppen och i det enkla som är sant.
Just nu tycker jag om det enkla
i att få vara i mitt eget liv.
Kaffet som fortfarande är varmt –
för att jag sitter kvar i stunden
och dricker det.
Skogen som bär mina skidspår,
ibland i lätt glid
ibland i små vallabekymmer 😅
Trumman som kallar när hjärtat vill.
Skrattet som kommer utan att jag planerar det.
Jag har levt så många år
i att vara stark, duktig, på väg.
Nu är jag mer intresserad av
att vara här.
Där kroppen får vara platsen jag lyssnar från.
Där jag kan möta en annan människa
och stanna kvar hos mig själv.
Där närvaro väger tyngre än prestation.
Allt jag gör får växa därifrån –
inte ur stress
utan ur kontakt.
Och livet…
det är så mjukt att vara i 💛
