Från Botten Till Toppen

18/04/2026

När systemet inte fungerar – och man samtidigt hotas med att bli av med sitt hem.

Jag tycker att systemet i vissa situationer är fruktansvärt dåligt.
Att behöva lägga energi på allt annat än det viktigaste – min nykterhet – är i mina ögon helt absurt.

Jag lämnar drogprover varje vecka för att få ha kvar min lägenhet.
Och det är jag tacksam för.

Men trygghet måste finnas.

Efter ett urinprov visade ett screeningtest positivt på THC.
Konsekvenserna blev direkt:

– Stress och oro som satte sig psykiskt
– Utslag i ansiktet
– Pausad från sysselsättning
– Misstänksamhet från omgivningen
– Fokus på helt fel saker
– Oro hos mina nära
– Irritation och konflikter

Hur slutade det?

Jag var inte positiv.
Precis som jag visste.

Ändå står det kvar i min journal att screeningtestet var positivt.

Det här gör att jag inte känner mig trygg eller bekväm med hur proverna hanteras.

Jag lyfte detta skriftligt:

Att ett screeningtest inte ska dokumenteras som ett fastställt resultat utan bekräftande analys.
Att prov ska hanteras korrekt och märkas framför mig.
Att detta handlar om rättssäkerhet och trygghet.

Jag vill göra rätt.
Jag vill fortsätta lämna prover.

Men det måste ske på ett korrekt och tryggt sätt.

Svaret jag fick?

Fortsätt lämna prover som vanligt – annars riskerar du att bli av med lägenheten.

Det här är verkligheten.

När systemet skapar mer oro än trygghet.
När fokus flyttas från att hålla sig nykter – till att försvara sig mot fel.

Det borde inte behöva vara så här.

10/04/2026

När det blåser...

Idag på min sysselsättning tog jag mig tid att kolla mitt provsvar från senaste urinprovet i onsdags.

Det visade sig att jag var positiv på cannabis i screeningtestet. Detta medför en del konsekvenser:

U—Kannabinoid (screen)
Resultat: Positiv*
Referensintervall: Gränsvärde 25 µg/L
Prov analyseras även med annan metod för att bekräfta resultatet.
Vidimerat: 2026-04-09

Jag fick inte vara kvar på min sysselsättning idag och får inte komma tillbaka förrän jag är “ren”.

Jag förstår och respekterar deras regler och policys – de finns för att skapa trygghet och säkerhet för alla.

Samtidigt väcker det frågor i mitt fall. Jag har inte använt cannabis på över två år och har inte varit i närheten av något som skulle kunna förklara ett positivt resultat.

Ska jag bli drabbad när systemet ännu inte är helt klarlagt?
Ytterligare tester ska nu göras för att få mer exakta värden.

Under tiden fick jag lämna platsen och göra ett nytt prov, samt invänta svar innan jag kan komma tillbaka.

Samtidigt står jag också utan utbetalning från Försäkringskassan, trots läkarintyg och kompletteringar som styrker min rätt till ersättning.

När det blåser gäller det att hålla fokus på det viktigaste och inte låta stressen ta över. Ikväll väljer jag därför gemenskap – att gå till länkarna, spela kort och äta en bit mat.

Steg för steg vidare, även när det blåser. Mot toppen.

06/04/2026

Sjukskrivning – vem tar ansvar?
Vad är rätt och vad är fel? Och vem drabbas egentligen?

Jag har nu varit utan inkomst eller ersättning i 37 dagar.
Och det kan bli längre. Mycket längre.

Den som avgör? Försäkringskassan.

Jag är sjukskriven.
Samtidigt är jag aktiv i flera insatser:

– Sysselsättning 4 dagar i veckan
– Program via mobila teamet
– Mellanboende med kontroller, dagliga blåsningar och oanmälda besök
– Drogtester via vårdcentralen varje vecka
– Program för alternativ till våld på Ryhov, en gång i veckan

Jag gör med andra ord allt som förväntas av mig – och mer därtill.
Ändå godkänns inte min sjukskrivning.
Nu väntar en ny läkartid för att uppdatera underlaget.
Efter det? Ytterligare 3–4 veckors väntan på beslut.

Antingen får jag ersättning retroaktivt –
eller så står jag utan inkomst i upp till 60 dagar.

Och då?

Då ska jag skriva in mig på Arbetsförmedlingen, börja om, vänta igen.
Det kan ta ytterligare två månader innan något kommer igång.

Plötsligt är vi uppe i över 4 månader utan inkomst.

Samtidigt har jag en genomförandeplan från tre olika instanser.
Men jag blir ändå bollad fram och tillbaka.
Ingen tar helhetsansvar. Alla skjuter det vidare.

Och mitt i allt detta ska man försöka göra det svåraste av allt:
att arbeta med sig själv och hålla sig nykter.

Min åsikt?
Det här systemet går att göra bättre.

Samordning borde vara en självklarhet.
Ett SIP-möte där alla parter sitter tillsammans – istället för att individen ska agera samordnare i sitt eget liv.

Jag vet att jag inte är ensam.
Många sitter i liknande situationer:

– Sjukskrivna utan ersättning
– Förebyggande sjukskrivna
– Helt utan försörjningsstöd

Så jag ställer frågan:
Vem bestämmer om man har rätt till en värdig behandling?

Och vem orkar slåss hur länge som helst mot myndigheter?

Och till sist:
Vem är det egentligen som klarar sig i slutändan?

Men en sak är jag säker på: jag kommer inte ge upp.
Jag fortsätter göra jobbet, fortsätter ta ansvar och fortsätter kämpa, steg för steg, hela vägen upp, mot toppen 🩷💙

28/03/2026

Idag är det dags att lämna detta paradis.
Vi har haft en resa som vi kommer bära med oss resten av livet.

Vi har försökt bestiga Balis högsta vulkan – nådde 2500 av 3000 meter.
Vi har klättrat i grottor och tagit oss över forsar.
Vi har vandrat genom risfält och besökt tempel.

Vi har kört fyrhjuling genom djungeln och upplevt fantastiska platser – och till och med sett en enorm pythonorm.

Vi har sett magiska platser – vattenfall, Angel Park och den lilla ön Gili Meno, där vi fick uppleva både soluppgång och solnedgång över vulkanen vi försökte bestiga.

Vi har fått många frågor om vi vill ha alkohol – och varje gång svarat nej tack. Utan följdfrågor. Bara respekt.

Vi har till och med tatuerat oss… "bara för idag".
Och kanske är det just det som summerar resan bäst:
Att leva mer i nuet.
Att vara mer rädda om livet.
Att uppskatta och vara tacksamma för det vi har.
Idag flyger vi hem – tillbaka till vardagen, men också mot nya mål och höjder.

Mot toppen 🩷💙

20/03/2026

Fantastiskt vackert

19/03/2026

Idag, på Nyepi – en dag för stillhet och reflektion – stannar vi upp och ser tillbaka på året som varit.

För mindre än ett år sedan var vi aktiva i vårt missbruk.
Inga jobb. Ingen bostad. Ingen riktning.

Sandra tog steget först. Hon gick in i behandling och påbörjade sin resa.
Jag var kvar ungefär en månad till, och när hon kom hem var jag fortfarande aktiv.
Idag gör det ont att tänka på.
Att jag valde att ha skiten framme när hon kom hem från sin behandling.

Men hon stod emot.
Hon såg hur sjuk jag var, och bestämde sig där och då:
dit vill jag aldrig igen.

Idag ser jag också sanningen.
Hur sjuk jag har varit.
Och hur snabbt allt skulle rasa igen om jag tog bara en smutta alkohol eller någon drog.

Men det positiva, jag tog hjälp.
Jag gick in i behandling kort därefter.

Resan har inte varit enkel.
Vi har haft tuffa dagar.
Vi har inte alltid varit snälla mot varandra.
Men vi har valt att stanna.
Valt att ta oss igenom det mörka, tillsammans.
Valt att växa.

Idag:
Sandra har en tillsvidareanställning och tryggt boende.

Jag har sysselsättning.
Jag lämnar prover för körkort.
Sandra har precis skickat in sitt körkortstillstånd.

När vi började den här resan sa vi:
Ett år. Tillsammans.
För vi visste inte hur det var att leva nyktra ens ett år.
Nu är vi snart där.
Och det är det bästa beslutet vi någonsin tagit.

Framtiden börjar vakna.
Drömmar börjar ta form.
Men det viktigaste först:
Att förbli drogfria, i alla lägen.
Även när det blåser som mest.

Det som burit oss:
Varandra.
Att vi pratar samma språk.
Och gemenskapen i självhjälpsgrupper som Länkarna.

Ta hand om er där ute.
Livet är för kort för att inte ta ansvar för det. ❤️🙏

Mot toppen 🔝🩷💙

18/03/2026

Idag står hela Bali stilla. 🌿

Det är Nyepi, det balinesiska nyåret, men till skillnad från allt annat nyår handlar det inte om fest, fyrverkerier eller att göra mer… utan om att göra mindre.

Under ett dygn stängs hela ön ner. Inga flyg lyfter eller landar. Inga butiker är öppna. Gatorna är tomma. Till och med internet och belysning begränsas på många håll.

Det är en dag för tystnad, reflektion och eftertanke. En dag där man stannar upp, ser inåt och låter både kroppen och själen få vila.
Och det är något fint i det…
I en värld som annars aldrig riktigt stannar.
Kanske är det precis det vi alla behöver ibland,
att pausa, andas och bara vara. 🙏

18/03/2026

Vi nådde inte toppen av Mount agung, men vi tog oss själva till nya höjder (2500 m.ö.h) med en helt galen fantastisk upplevelse i bagaget.

Det var inte en lätt väg. Så sjukt brant ända från start. Uppvägen var extremt slitsamt och svettig. Nedvägen var brutal. Vi ramlade båda ett flertal gånger.

🌸🌸🌸🌸🌸🌸

Att våga utmana sig själv, testa nya saker och kliva utanför sin komfortzon, det är där tillväxten sker.

Det är där vi bygger styrka, både fysiskt och mentalt, i vårt tillfrisknande.

Ikväll går vi och lägger oss med ett stort leende på läpparna, men med extremt trötta ben och en trött kropp.


Och vet ni vad? För ett år sedan var det här varken möjligt eller ens tänkbart.

Imorgon är en ny dag,nya tag.
Mot nya höjder 🚀

🩵🩷🩵🩷

17/03/2026

Om en timme är det dags. Då rör vi oss mot Mount Agung för att vandra upp för en vulkan – mitt i natten, på över 3000 meters höjd.

Vi har aldrig gjort något liknande tidigare.
För oss är det viktigt att vara förberedda inför varje utmaning. Varje dag bär med sig något nytt, och idag har fokuset varit lite extra på just det – att ladda både kropp och sinne.

Vi hoppas få uppleva något utöver det vanliga.
Nu kör vi 🙏💪🚶🚶‍♀️

Mot toppen 🔝🏔️

16/03/2026

16/03/2026

Idag ska vi försöka nå nya höjder – bokstavligt talat.

Vi ska försöka bestiga Mount Agung här på Bali. En vulkan på ungefär 3000 meters höjd, och något vi aldrig har gjort tidigare.

Dessutom gör vi det på natten. Vi börjar vandringen i mörkret för att förhoppningsvis nå toppen i tid till soluppgången.
Det här handlar inte bara om ett berg.

Det handlar om att utmana sig själv och fortsätta röra sig framåt i livet, istället för att stå kvar i det berömda ekorrhjulet.

Mount Agung är känt för att vara extremt brant, långt och fullt av vulkangrus. Så vi vet inte om vi kommer hela vägen upp.

Men det viktiga är att vi försöker.

Att våga göra saker man aldrig gjort tidigare.
För det är ofta där utvecklingen börjar.

Mot toppen 🩷💙

15/03/2026

Bali and sober 🙏