Changeful Soul

27/03/2025

Jag brukade avsky allt vad rutiner och vardag innebar för mig. En känsla av att vara styrd, tvingad att göra samma sak dag ut och dag in.

Först idag inser jag att det berodde på att jag var mest trygg i avsaknaden av ramar, då det är det jag varit uppväxt med. Jag visste hur jag skulle hantera oförutsedda händelser och ständiga ändringar. Medan struktur rutiner och ramar gav mig typ panik och triggade något jag inte hörde men kände "detta kan inte jag hantera, jag måste fly". Därför har jag på olika sett själv skapat kaos när livet blivit enformigt och tråkigt. Sen träffade jag en fantastisk kille som hade balans mellan det oorganiserade och det välorganiserade. Jag älskade honom för den oorganiserade biten men såg upp till hans strukturerade sidor, samtidigt som jag avskydde dom. De påminde mig ständigt om hur dålig jag själv var på just rutiner och vanor. Lyckligtvis stannade han vid min sida trots allt drama jag lyfte in i livet. För jag lyfte nog även i passion, kreativitet och massor av kärlek, samt en äkta uppskattning och kärlek till hans stökigare sidor.

Men sen började min inre kamp. Att vilja förändras, men ständigt fly den jag ville bli av rädsla. Inre krig mellan skam och längtan. Att vilja bli organiserad men ständigt misslyckas och att hela tiden jämföra mig med honom. Det sänkte mig sakta. Jag sänkte mig själv, medan han stod där och älskade o accepterade mig hela tiden.

Så föddes vår dotter och plötsligt fanns det en annan som mig. Med mycket av allt och enorm integritet. Hon skulle med åren få mig att förstå varför rutiner och vanor kan skapa så mycket glädje och ge utrymme för så mycket frihet! Hon visar mig vägen i livet mot balans. Kaoset som fått mig att uppskatta vardag slentrian rutin och stillhet. Glädjen som får mig att längta till äventyr där emellan. Jag har lärt mig så mycket om mig själv sedan jag blev mamma till mina två läromästare. Tack livet! ❤️

22/03/2025

Detta är det jag alltid sträva emot själv. Att står i allt jag är genuint och ärligt. Acceptera mig själv fullt ut och inte dölja några sidor av mig, inte de ful och inte de pinsamma men inte heller det strålande och vackra. Men det är svårt. Ofta kryper osäkerheten och behovet av att dölja mina känslor fram. För att rädda mig från att inte bli omtyckt, rädda mig från att bli lämnad. Hur mkt jag än vet på en intellektuell nivå att det inte är sant längre, så sitter det hårt i ryggraden att gömma de delar av mig som riskerar att stöta bort människor. Jag försöker mantra att de som är menade för mig kommer stanna och uppskatta mig precis som jag är. Men tänk om det skulle visa sig vara noll personer när det väl kommer till kritan. Är jag ens mig själv med mig själv? Vet verkligen någon vem jag är på riktigt. Vet jag det själv?

Jag övar på modet att vara sårbar och stå i min renaste naknaste sannaste form i så många lägen som möjligt. Men så triggas jag...en känsla aktiveras och innan jag hunnit blinka har jag gömt mig bakom en mask. Ibland kan masken vara en väldigt äkta del av mig som jag är bekväm med att visa, så jag visar den delen av mig för att dölja en annan del...

Så även om jag faktiskt alltid känner att jag är genuin och äkta, så är det ändå delar av mig som jag aldrig visar. Inte ens för mig själv. För jag är rädd för att jag själv inte gillar vad som gömmer sig där i mörkret.

Men jag känner att det är dags. Jag vill bli hel. Jag vill se mig själv rakt i ögonen och se allt och älska allt jag ser i mig. Jag är redo. Visa mig.

20/03/2025

10/03/2025

Idag väljer jag att släppa skulden som inte längre tillhör mig.

07/03/2025

Idag väljer jag att släppa skammen och ge mig själv tillåtelse att vara exakt den jag är. ❤️

08/01/2025

Nytt år.. nytt årshjul. Känslan av nystart är stark men i samma andetag är stressen för vart jag ska börja gigantisk. Så mycket jag vill i livet. Massor jag vill testa på. Samtidigt som jag bara vill vara och stanna upp. Vill, borde, gör, är tre ord med helt olika följder som tillsammans ofta skapar passivitet i mig.

I år vill jag skala av på alla plan i livet, och ge utrymme för nyfikenhet och lust. Jag vill våga göra det jag vill utan att tänka för mycket. Hantera missar som lärdomar och känslor som den kompass de är. Låta mig vägledas av glädje och längtan istället för att hållas tillbaka av rädsla och osäkerhet.
Inte ta livet på så stort allvar utan leka mig fram. Förändra mina tjänster, hitta på något nytt! Utmana mig själv att bara göra istället för att analysera! Visst jag har företag, barn och sambo att ta hänsyn till och vara ansvarsfull inför. Men vems liv är det jag lever i slutändan? Vems liv lever du? Hur vill du ha det i år?

03/01/2025

Nytt år, samma liv.

Tillhör du de människor som får en stark nystartskänsla så här i början av ett nytt år? Eller är du snarare tvärtom, kanske lite anti hypen mer?

01/09/2024

Hösten närmar sig och lusten för fullmåne träffar gjorde sig påmind inom mig. Med mörkret kommer för mig en längtat till reflektion och gemenskap i en avslappnad miljö. Så September blir startskottet för fullmåne träffar i år. Varmt välkommen att boka in dig för en kväll med te, samtal och uppmärksamhet på vad månen vill belysa inom oss denna gång. ✨🌕✨

24/08/2024

En dörr öppnades men jag tvekade över att kliva in.

För 11 år sedan snubblade jag över Olof Röhlanders bok "Det blir alltid som man tänkt sig". Han resonerade enormt med mig och jag konsumerade sen allt med honom efter det.
Ganska snart förstod jag att det jag lockades av var hans mod att ta plats som föreläsare och författare. Han gjorde det som jag själv i hemlighet drömde om.

2018 gjorde jag min allra första vision board och på den limmade jag blandannat dit en bild på en scen och limmade sedan dit en kvinna som stod med armarna i segergest på scenen. Jag ville. Sedan dess har jag lekt med tanken, visualiserat, mött många jantelags tankar och blivit medveten om många rädslor.

2022 annordnade WellNetwork sin första "Hälsodag", på skärva, en endags mässa med utställare av deras medlemmar. Jag var en av dem som arrangerade och även ställde ut. Vi bestämde att de medlemmar som ville hålla en gruppaktivitet eller föreläsning för att promota sina företag skulle ha möjlighet att göra det. Massa medlemmar valde att vara med på olika sätt och jag blev imponerad av hur duktiga och rutinerade de var! Själv vågade jag inte ens tänka tanken på att föreläsa.
Året efter arrangerade vi samma "Hälsodag" igen, och nu tillät jag mig själv att föreställa mig att stå där och föreläsa, men jag fick panik av blotta tanken. Fast efter mässan kände jag mig besviken. Jag gav mig tid att reflektera och stanna med känslan och förstod att jag låtit rädslan komma ivägen för det jag verkligen ville.
Jag bestämde mig för att nästa år skulle jag föreläsa. Punkt.
Sen har året gått och det blev dags att förbereda för hälsodagen för tredje året. Vi började planera, medlemmar anmälde sig och jag var förlamad. Jag kände att detta var min brytpunkt. Nu eller aldrig. Ska jag någonsin föreläsa så är det nu. Det kommer aldrig ett bättre tillfälle än i år. Så sista dagen för anmälan meddelade jag att jag ville föreläsa. Utan erfarenhet, utan tankar på hur så kastade jag mig ut. Sen följde veckor av rädslor på olika nivåer medan jag försökte förbereda mig och öva. Men jag kände mig aldrig redo. Idag kom dagen då jag ändå gjorde det! Jag föreläste för över 10 pers. Å jag överlevde! 🦋💃🏼

24/08/2024

Idag står Susanne eller jag och välkomnar dig här på mässan mellan 10-16