16/04/2026
Det finns ett läge som jag tror många känner igen sig i.
Inte att man mår jättedåligt.
Och inte att man mår särskilt bra heller.
Utan något mitt emellan.
Man fungerar. Man får saker gjorda.
Men det kostar mer än det ger - på ett sätt man egentligen inte tycker att det borde.
Kroppen är trött och grinig.
Tankarna går hela tiden.
Och man är trött på ett sätt som inte riktigt går att sova bort.
Och det är lätt att tänka att “det är väl så här det är just nu”.
Så man fortsätter.
Lite till. Och lite till.
Jag möter många i det där läget.
Där det inte har blivit kris – men där det inte heller känns bra längre.
Och ofta handlar det inte om att göra mer.
Utan om att börja hitta tillbaka till sig själv igen, lite i taget.