Jag Kerstin Sjöberg och jag är utbildad undersköterska och jag har även fördjupat mig inom området sorg och krisbearbetning.Till en början gjorde jag det för att förstå varför jag själv reagerade som jag gjorde i vissa situationer.Ingen sorg eller kris är den andra lik och vi reagerar alla olika på en sorg. Sorg är inte enbart lika med död men det är oftast det man tänker på när man hör ordet sorg
.Det gemensamma med alla sorger är att vi ska igenom olika faser men hur lång tid varje fas tar är individuellt. Jag födde en dotter när jag var 20 år som hade en funktionsnedsättning.Hon dog alldeles för tidig endast 34 år i ett epileptiskt anfall.2008 var min son med om en svår trafikolycka som gav honom en bestående funktionsnedsättning. Jag har även i mitt arbete som USK suttit vak hos döende personer och i samband med det mött deras anhöriga i den första förlamande sorgen. Det jag har upptäck genom allt detta är att de som kan förstå ens sorg allra bäst är de som själv har varit med om liknande saker som man själv upplevt. Med all respekt för KBT terapeuter,psykologer mfl de gör ett viktigt arbete,men många av dem vet bara vad sorg och kris är på pappret.Många av dem har inga egna erfarenheter av sorg och kriser.
