12/08/2025
Älskade John!
Så fick du nu gå vidare! I söndags senkväll drog du din sista suck i den här världen efter en tids sjukdom och elände. Jag är så tacksam att du nu är fri från dessa bojor som skapade så mycket sorg och rädsla hos dig..... och inte att undra på med tanke på hur aktiv och arbetsam du har varit i hela ditt Liv 🧡
Jag är så evinnerligt tacksam för att ha varit din vän i nästan 35 år. Din bror Sven likaså som tyvärr gick vidare 2004.... tänk så mycket vatten som runnit under broarna sen dess.... Lika saknad idag och jag tänkte ofta på honom.
Nu sitter ni väl och spelar kort och förhoppningsvis så tar ni en bejsk till det! Det är ni så väl värda!
Få människor har lämnat så mycket avtryck som ni båda har gjort i mitt Liv. Alltid hjälpsamma, aldrig ett ont ord. Bara ren skär kärlek och vänskap.....
Ni kommer för alltid att vara saknade
Och när jag nu sitter här och skrivet detta så kommer det ju naturligtvis upp en massa minnen.... vi delar många genom åren.
Midsommarafton, fest hos John och Siv. Några för många blev det och sen blev det till att cykla hem med nästgårdsgrannen (Bengt). Det gick alldeles lysande tills vi kom till Ommadal (på den tiden cyklade man in om gården). Jag hade inget lyse på min cykel så jag cyklade så nära jag kunde till Bengt..... första svängen gick bra, även andra... men tredje svängen hade Bengt kommit ifrån mig så jag brakade rätt ut i skogen vid kanalen. Där landade jag i vattendränkt, snåriga buskar med cykeln över mig och min vita kavaj! Efter ett tag hör jag Monica, monica var är du? Nåväl. Till sist fick jag trasslat mig ur buskar och vattendrag och lyckades cykla hem.....
Detta meddelades ju förstås till övriga dagen efter, men jag hade ju ingen aning om det....
Påföljande år så blev det midsommarfirande hos Sven. Som vanligt blev det cykel och så hade jag ju min fina vita kavaj igen naturligtvis....
Under kvällen så ropar John och Sven på mig om att någon snott min cykel. Min fina marknadscykel, märke Monarch från nittonhundrafrösihjäl. Jag blev helt galen och springer ut där vi parkerat cyklarna. Efter följer naturligtvis hela gänget....
Där ute står min fina cykel och det är monterat stödhjul på den! Herregud vad jag skrattade och när jag vänder mig om så ser jag hur hela gänget fullständigt förlorar det.... 😂😂😂😂
Det är vänner och kärlek i hela sin prakt!
Jag är så tacksam att jag fått lära känna er båda och era familjer!
Namaste
🧡🧡🧡🧡
