05/09/2025
Fullmåne i antågande och jag drivs på av mina guider att skriva några rader .
Låt oss prata om rädsla en stund.
Jag hör ofta frasen, nej jag är inte rädd men....
"Det är obehagligt" tex att doppa huvudet under vatten, vara barfota, bli berörd på kroppen mm.
"Det är äckligt "tex insekter spindlar, ormar. Fåglar osv
"Jag tycker inte om" mörker tex " jag måste ha en lampa tänd"
"Jag behöver inte" " jag är nöjd som det är: tex möta människor, resa eller göra något som tar dig utanför din trygghetszon som att prova nya saker eller lära dig nya saker, eller möta och växa i dig själv
"Jag har inget behov av" tex göra något som tar dig utanför din comfortzon
"Jag kan allt redan"
"Jag har provat allt"
Vad är du rädd för frågar jag lugnt därför jag är nyfiken och genuint intresserad?
Försvaret åker genast på och snabbt utbrister de flesta, nej jag är inte rädd men....!!!!
Alla är rädda. Jag är ofta rädd. Rädsla kan vara något sunt men rädsla i förnekelse blir snarare motsatsen och kan bli direkt farligt i det långa loppet när det manifesteras ut i våra fysiska kroppar
Har du inga rädsloresponser så hade du gått rakt ut i gatan när bilarna har grönt. Du hade lagt handen på en varm platta, du hade suttit kvar när en handgranat kastades in i rummet. Du hade inte kunnat bygga långvariga relationer utan rädsla. Det är sunt att vara rädd.
Men när rädslor ligger som en undermedveten alltså omedveten gegga så kostar det dig en massa energi varje dag oavsett om du sitter i ett tryggt rum utan spindlar , människor, höjder osv.
När rädslor blockerar och tynger har du svårt att vara nere i kroppen och du kan då egentligen inte känna på riktigt vad du längtar efter. När du får en djupare fråga svarar du då ofta " jag vet inte"
Jag får ofta frågan vad jag är rädd för och jag är rädd för tex höjder men sedan har vi ju så många andra rädslor som hindrar oss.
Rädslan att bli avvisad, att inte bli sedda och hörda.
Rädsla att misslyckas
Rädsla att inte duga
Att inte bli älskade med både vårt mörker och ljus.
Rädsla att ha fel / Rädsla av att vara fel.
Att vara för mycket eller vara för lite.
Att förlora någon nära.
Att inte våga älska för att risken att bli sårad. Att inte ha tillräckligt av tex pengar eller annat som står för överlevnad.
Rädslan för att dö.
Ja listan kan göras väldigt lång och ni får gärna fylla i själva men det jag vill ha sagt är att det finns ingen skam i att ha rädslor och att sätta ord på sina rädslor.
Det kan däremot vara väldigt svårt om du inte har vuxit upp med att utrycka känslor i ord att faktiskt hitta passande ord till det som händer i dig och här får vi göra som barnen att träna upp vårt språk och berika vårt ordförråd succesivt och ibland får man börja med att sätta en färg på någon förnimmelse i kroppen för att sedan utveckla den med vidare frågor till dig själv. Att ställa hundra frågor utan svar tar dig längre än inga svar, men en självklar gammal "sanning".
Att våga se sina rädslor och sätta ord på dem frigör redan där en hel del och utifrån det kan man sedan ställa frågor till sig själv för att mjukar upp geggan
- vad det handlar det om egentligen?
Varför känns det otryggt? Hur känns kroppen när...?
Hur beter jag mig och utrycker mig när jag försöker skapa illusionen av kontroll alltså en falsk känsla av trygghet?
Kanske får du inga svar i början men om du fortsätter fråga och ifrågasätta dina sanningar och vara nyfiken på vad som döljer sig bakom så skiftar geggan om än långsamt form och blir skönare för kroppen att bära.
Du mår bättre fysiskt, psykiskt och mentalt. Ju mer kontakt du får ju med denna gegga av osedda rädslor ju mer börjar du förnimma din djupa längtan efter möten, upplevelser, kärlek, glädje osv och du lär känna dig själv. Du blir mer kreativ och får mer lust både sexuellt och att skapa och forma ditt liv medvetet istället för omedvetet. Dina healing och medialafömågor ökar också.
Ju mer hur du kan hålla dig själv trygg vilket du gör med dina nyfikna frågor iom du går utanför ditt mentala fängelse som du dekorerat med fluffiga rosa kuddar och kallar my glittery safeplace .
Vi kan kalla det huvudrummet också, du lämnar huvudet och umgås med kroppen med dina frågor, men du ökar också plasticiteten i hjärnan med frågor som hjärnan inte kan använda sina förprogrammerade gamla svar på, den måste mjuka upp sin 'fasthet" och bygga nya neuroner.
Människor du ser som modiga är många gånger skräcklagna. men skillnaden är att de förlamas inte utav det utan ser bakom och möter det bakom vilken frigör så det kan ta sig igenom trots de är rädda. De skapar ibland rörelsen först i det som sitter fast och tar hand om det som frigörs av rörelsen. Blicken inåt och inte utåt, frågorna till mig själv istället för ursäkterna till till dig.
Vi är här för att uppleva och skapa inte för att repetera och sitta fast. Allting på och i moder Jord är i ständig rörelse och bara människan försöker hålla fast för förändring känns läskig eller snarare vägen till förändring, quick fix illusionen gillar människan väldigt mkt, men den krashar alltid. Frågan är bara hur och när.
När gick du utanför din comfortzon senast och hur kändes det?
Vad är din nästa personliga utmaning?
Dela gärna med dig i tråden.
Att befinna sig i sin komfortzon är inte samma som att du på riktigt känner dig trygg.
Ha en härlig fullmåne och mörker måne ceremoni inom er själva i helgen. Tack för att ni läste och delaktiga. 🩷🩷🩷