Autismens Ansikten

02/04/2024

Idag är det Världsautismdagen. Denna dagen vill jag hylla för att öka medvetenheten och acceptansen av autism. Jag vill framförallt lyfta fram alla de flickor och kvinnor som famlar i mörkret efter ett svar. De som upptäcks alldeles för sent och i värsta fall aldrig. Kunskapen behöver öka inom alla samhällsområden. Framförallt inom vården där man tänker sig att hjälpen ska finnas, men där den alltför ofta uteblir.

Skolan är även det ett område där det behövs ett rejält kompetenslyft, så alla de elever som behöver, får det stöd som de är berättigade till.

Arbetsmarknaden är ett stort område där kunskap behövs. Det verkar som att fler arbetsgivare och arbetsplatser börjar verka i rätt riktning, men det är fortfarande en lång väg kvar att gå. Även myndigheter som Försäkringskassan, Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen behöver mer kunskap.

Vi behöver se till så att alla får sina rättigheter tillgodosedda. Idag får inte alla det tyvärr. FN:s kommitté har påpekat att Sverige inte lever upp till villkoren för personer med funktionsnedsättningar, att det finns brister inom många samhällsområden. Det är allvarligt.

Därför hoppas jag att med mitt brinnande intresse för dessa frågor, kunna förändra världen till det bättre, förhoppningsvis litegrann.

Jag kan tipsa er om att komma till Kulturhuset idag, där kommer ha lite olika aktiviteter och föreläsningar mellan kl.14-18.00.

20/10/2023

Mysdag med min älskling 🥰 ❤❤❤❤❤

16/10/2023

När jag kom hem från jobbet möttes jag av tidningen Speciellt som ges ut av
Förväntansfullt bläddrade jag fram till min artikel som blivit publicerad! Den handlar om mina erfarenheter på arbetsmarknaden.

Artikeln är skriven via projektet .pa.oss

16/10/2023

.holistic.psychologist

11/10/2023

Så sant. Som autist försöker man navigera i en värld som inte uppskattar ens unika förmågor, utan endast ser ens brister. Det är inte konstigt att man drabbas av ångest och får en negativ självbild genom åren. Om samhället var mer inkluderande och inte satte upp hinder för jämnan, så skulle fler npf personer få lyckas och må bättre. Jag kämpar för ett bättre samhälle och hoppas på att vi når dit en dag. Jag är stolt över min atypiska hjärna 🤯🧐🤓🤩😎❤

10/10/2023

09/10/2023

Bus Musse hade haft ut hela leksakslådan när jag var på jobbet. Det var leksakskaos när jag kom hem 🤣 Sen var han jättemysig och låg och kurrade bredvid mig i soffan, som han jämt gör 🥰😍❤❤❤❤❤

09/10/2023

Artikel om politikerutfrågningen (NSPH) skriven av mig. se
Artikel finns på https://voxvigor.se/alla-partier-enade-samtidigt-som-resurser-uteblir/

förbundet

06/10/2023

Var på konferensen "känslor, stress och trauma vid autism & adhd". Så otroligt intressant och mycket igenkänning! Bra att få reda på vilka olika psykologiska behandlingar som finns att tillgå vid olika svårigheter. Sämre att vården aldrig erbjudit en någon terapi. På det stora hela, en lärorik dag.

03/10/2023

Bilderna tillhör inte mig, utan Tony Attwood (en av världens ledande experter på autism).

Det är väldigt vanligt att bli sent diagnostiserad med autism som kvinna, eller inte alls. Än idag finns det okunniga läkare och psykologer som missar flickan som kämpar med att hitta vänner, eller kvinnan som isolerar sig på grund av sin svåra ångest och rädsla för människor. Jag vet. För jag har varit den flickan. Och jag vet. För jag är den kvinnan. Autismen pågår inuti. Det är ingenting som syns på en. På utsidan ser jag välfungerande ut. Jag vet vad som förväntas av mig, eftersom jag lärt mig det under årens gång. Jag har lärt mig det sociala spelet. Så pass bra att jag gick under radarn i så många år. Men ingen såg den ångest som jag gick och bar på varje dag. Ingen såg hur jag kämpade med vänner. Relationer överlag. För att inte tala om arbeten. Det uppstod jämt konflikter och- eller missförstånd. Och efter varje dumpning och uppsägning ville jag bara krypa ner i den svarta avgrunden och dö. För jag trodde att det var mig det var fel på. Att jag var felkonstruerad på något sätt.
När det gäller vänner, såg det nog ut som att jag var en i gänget, utåt sett. Men den bilden var falsk. Jag var aldrig en i gänget. Jag är fortfarande inte en i gänget, och kommer aldrig att bli en i gänget.
Ångesten och tvången som jag levt med i så många år. Deprimerad blev jag nog redan som 11-åring. Och jag vet inte varför, men jag har alltid haft en känsla av att jag inte skulle ha levt idag om inte det vore för den fina människa som kom in i mitt liv när jag var tonåring. Som tog mig under sina vingar. Men idag står jag här utan henne, när jag egentligen behöver henne mer än någonsin. Min stöttepelare genom livet. Hon hjälpte mig.
Nu blev denna text längre än det var tänkt. Min poäng är, så som Tony Attwood beskriver det i texten; man spelar normal bara för att bli ignorerad, för att man verkar så normal.