09/12/2025
Eng. scroll down.
ATT VARA HÅLLEN.
Jag står mitt i en storm.
Vinden ryter omkring mig och människor springer åt olika håll.
Jag hör röster som talar utan att förstå vad de säger,
det är en mix av allting. Ett brus – men jag står stadigt, hållen.
Inser att stormen är människornas tankar, deras röster, oro och rädslor.
Jag försöker lyssna, utskilja – som när jag lyssnar på ett brusande vatten där de olika rösterna flätas samman i en sång, en melodi.
Men i stormen omkring mig finns bara kaos.
Alla tankar, all oro och alla rädslor -vart tar de vägen?
Om tankens kraft är skapande – vad händer då med de negativa tankar som skapas om och om igen?
Om allt är energi, även våra tankar-
Vart tar de vägen?
Samlas de i en storm som rasar fram över jorden?
Som påverkar allt,
som är en del av allt.
Som ryter fram.
När jag tänker detta inser jag:
När jag tystar mina egna tankar kan jag stå i stormens öga
utan att påverkas av dess kraft.
Jag är mitt lugn,
min innersta kärna.
Jag är hållen.
Jag är trygg.
Hur mycket det än stormar omkring mig kan jag stå stadigt.
Mina rötter söker sig ner djupt ner i jorden.
Ända till jag känner hennes närvaro.
Hon är jag
och vi håller om varandra.
En kort stund är vi ett.
Jag är hållen.
När jag möter den nya dagen
är jag noga med att varje steg jag tar
är i kontakt med hennes kraft och lugn.
Hon är kärnan i mig.
Min skapande kraft.
Min eld.
Mitt vatten.
På hennes rygg kan jag rida i den vildaste galopp
för att sen vila nära, nära hennes varma kropp.
Känna hennes lugna andetag.
Hållen av hennes kraft och kärlek.
Tack FEFA KOROLEVA för lånet av din magiska bild som födde dessa ord inom mig.
