22/01/2022
VEM ÄR JAG?
Jag är född -93 och blir 29 år hösten -22
Jag har diagnotiserad autism sedan jag var 18. Skall inom en snar framtid påbörja en ny uppdaterad utredning då jag starkt misstänker att jag har ADD utöver min autism.
Jag är en person som sticker ut från standarden på många vis. Jag kallar mig för kvinna men relaterar lika mycket till att vara agender (man känner sig inte som något kön). Jag är polyamorös (man kan romantiskt älska fler än en person och ha partnerförhållanden med fler än en person). Jag är pansexuell (kön är orelevant för attraktion och personlighet samt personkemi väger tyngre än utseende)
Jag bor för nuvarande tillsammans med min sambo och mina två små marsvin hemma hos min far i Skene.
Jag har ett brett spann utav intressen varav psykologi ligger i topp tätt följt utav natur och djur (särskilt hästar), men även datorspel då jag är en stor fantasynörd. Jag älskar att skapa och har nästan alltid minst ett projekt igång utav något slag som oftast inkluderar trävirke. Jag brinner för otroligt många saker, men att göra världen till en bättre plats är nog det jag brinner mest för. Och mina enorma drömmar om ett självförsörjande alvrike skall jag inte tråka ut er med att höra här och nu. Är ni nyfikna på att följa mig som person så är ni fria att följa min privata profil här på Facebook som jag håller offentlig.
På gymnasiet valde jag entreprenörslinjen då företagsamhet och ledarskap alltid fallit mig naturligt. Efter en hel del familjetrassel så hittade jag ett fantastiskt jobb där jag började på arbetsträning via arbetsförmedlingen vilket ledde till arbete som ökade i procent i takt med att mitt mående ökade. Efter att ha tillbringat 4 år på detta fantastiska ställe vars chef agerar som en av mina förebilder när det kommer till att hjälpa människor så sade jag upp min nyfunna tillvidareanställning, sa upp lägenheten, sålde allt jag ägde, köpte en gammal husbil från -99 och började studera på den 3-åriga hovslagarutbildningen i Skara.
Men 3 år förvandlades till 4 år på grund av en inflammation i armbågen som hindrade mig från att kunna lyfta smideshammaren. När den äntligen läkte och jag var på väg att avsluta min utbildning och dra igång mitt hovslageri så fick jag en plötslig inflammation i foten och var bunden till kryckor följt utav en lika utdragen rehabilitering. Så att vara tvungen att inse att min kropp inte kommer hålla för yrket, åt minstone inte de närmsta åren, och få sälja av alla verktyg och allt arbete jag investerat var krossande. Speciellt med skyhöga skulder till min snälla far då csn inte täckte det fjärde året. Den ekonomiska stressen, nederlaget över min livsplan, ett försiktigt återförsök efter ett stormigt förhållande, inflammationen i sig och coronans restriktioner efter ett tidigare socialt liv fick mig att gå in i väggen december 2020.
Sedan dess har jag kämpat med psykisk ohälsa på ytterligare ett sätt förutom alla sätt jag gått igenom sedan tidigare som är en betydligt längre historia. Jag började motvilligt med medicinering som jag slutade med ett år därefter vid nästa årsskift. Nu är jag tillbaka till mig själv igen, och när jag äntligen fått torr mark under fötterna så går det i rasande fart uppåt till där jag hör hemma som en lycklig stark individ. Som det är nu jobbar jag timmar på två olika jobb där jag får jobba med djur och människor.
Fram tills April -21 bodde vi i husbilen jag tidigare köpt vilket var betydligt trängre än när jag bodde själv i den. Men den 20e April brann den när vi låg och sov och hann med nöd och näppe ut. Därav flyttade vi in hos mina föräldrar som numera bara är min far (Mammas sambo sedan jag var 7 år)
Min mor avled strax innan jul -21, efter beskedet om en cancertumör i hjärnan våren därinnan. Hon levde sitt liv som en kämpe med en allt för välkomnande känsla för döden sedan så länge hon kunde minnas. Min mamma hade ADHD och bipoläritet blandat med sociala rädslor.
Min blodsfar har jag sagt upp kontakten med pga diverse anledningar.
Min ena syster har ADHD samt hälften av alla mina vänner och bekanta. Det är något särskilt spännande över dem, och charmigare människor får man leta efter.
Min sambo har ADHD och Autism samt precis börjat gå vidare från trauman från en extremt hemsk barndom som ledde till många problem de första åren i vårt förhållande. Idag är jag oerhört stolt över hans prestationer. Det är en ovanlig syn att healas så bra från något så extremt. Med hans tillåtelse så använder jag regelbundet honom som exempel i mina förklaringar då han är ett praktexemplar av hur väl det kan gå med rätt hjälp och rätt inställning.
Mitt liv har vart fyllt av hemskheter som våldtäkter, missbruk, utanförskap, diagnoser, sociopater, ekonomiska kriser, narcissister, allvarliga skador, nära döden upplevelser, trauman och enorma risker. Det har lärt mig otroligt mycket och jag har tagit mig igenom allt och hjälpt otroligt många på vägen med att själv vara en inspiration.
Det här är bara en liten smula av vad jag vart med om, och till och med det blir väldigt mycket text. Så jag skall lämna det så som beskrivning av mig här.
