16/10/2025
KIRUNA
Min hemstad, min glädje och min sorg
Dagarna i min älskade hemstad gav mig såå mycket. SÅÅ många känslor. Glädje, saknad, sorg i en helt galen blandning. Varför flyttade vi och vilken tur att vi flyttade i ett virrvarr av känslor och upplevelser.
Att växa upp i Kiruna är speciellt. På något märkligt sätt stannar alltid en del av själen kvar där - oavsett var i världen man bor. Så upplever jag det.
Sist jag var i Kiruna hade vi mamma och pappas begravningsceremoni i Kiruna kyrka. Mamma och pappas urnor fick förenas med lillasyster i krematoriet. Än så länge står det kvar, men lite tragikomiskt kommer även det att rivas. Tänk att man kan få flytta flera även efter sin död...😱
Det finns mycket att säga om stadsomvandlingen som hållit på i många år och som kommer fortsätta och fortsätta.
Några är ledsna, några är arga, några är glada, några blir rika, några har inte råd att flytta, några lämnar stan, några tycker det blir och är spännande, några avskyr att behöva lämna sina hus sedan många år. Några älskar nya Kiruna (kallat NKC = Nya Kiruna Centrum), några "står ut tillsvidare", några hamnar precis utanför staketet och blir inte inlösta av LKAB...
Ja det finns nästan lika många åsikter och känslor kring detta som det finns forna och nuvarande Kirunabor.
Oavsett vad så är det nu dags för staten att börja hjälpa till här uppe. Det behövs tomter, hus och lokaler och det behövs nu! Bergstaten beviljar undersökningstillstånd i mycket stor utsträckning! Nyss var Kiruna världens största stad till ytan. Nog måste det finnas tomter till alla som vill bo kvar och som vill flytta dit!
