03/03/2026
Från förtryck till uttryck
Det är läskigt.
Särskilt för oss svenskar.
Vi är vana vid att dämpa. Hålla inne. Vara lagom.
Inte låta för högt. Inte känna för starkt. Inte ta för mycket plats.
Så vi började i golvet.
Vi satt fast med fötterna i marken. Rörde oss långsamt, nästan motvilligt. Från fötterna och upp genom kroppen. Kota för kota. Andetag för andetag.
Vi kände var det satt.
Spänningarna. Hämningarna. Historien i kroppen.
Sedan lät vi rytmen ta oss. Afrikanska trummor. Puls som steg. Vi kröp. Krälde. Skakade loss. Lät kroppen bli mer instinkt än tanke.
Det var ovant.
Det var sårbart.
Det var levande.
Vi ljudade.
Vi andades.
Vi lät känslor få finnas utan att analysera dem.
Och till slt fick allt landa i färg. Händer mot papper. Kroppen som fortsatte tala genom konst.
En hel resa i en session.
Från förtryck till uttryck.
Det är HELA | mig.
Vill du vara med nästa gång?
Vågar du släppa kontrollen en stund?
Vågar du låta kroppen tala innan tanken hinner ikapp?
Du behöver inte kunna dansa.
Du behöver inte prestera.
Du är välkommen precis som du är.
Nästa AndasDansa-session är imorgon
Vi håller rummet. Du tar steget.
Alfrida Ivarsson
