02/12/2025
Finns det hopp om människan och går det att behandla kriminella ungdomar? Vad säger forskare? Läs nedan.
GÅR DET ATT BEHANDLA KRIMINELLA UNGDOMAR?
Den frågan dyker upp gång på gång i debatten kring kriminalitet och gängvåld. Hur ser det då ut? Går det verkligen att behandla unga som hamnat i kriminalitet?
Många vill gärna tro det. Vi pratar om ”psykologisk behandling”, ”psykosocial rehabilitering”, ”behandlingsprogram”, "manualer" och ”terapeutiska insatser", men vad säger egentligen forskningen?
På ytan kan det se hoppfullt ut. Forskare och andra aktörer lyfter återkommande fram olika behandlingsmodeller. Politiker pratar gärna om ”evidensbaserade program” och myndigheter satsar stora resurser på att implementera dessa.
Men när man granskar resultaten lite närmare framträder en annan bild. Effekterna finns där, men de är små, ofta så små att de knappt märks i verkligheten. Den stora majoriteten återfaller i brott, trots behandling.
Forskningen visar i olika studier följande skillnader i återfall jämfört med ungdomar som inte fått behandling (sk kontrollgrupp):
◾ Multimodala familjeprogram: ca 20–25 % färre återfall
◾ ”Ett Nytt Vägval”: ca 15–22 % färre återfall
◾ KBT-program: ca 15–20 % färre återfall
◾ Känsloreglering & problemlösningsstrategier: ca 12–20 % färre återfall
◾ Generella ungdomsprogram: ca 10–12 % färre återfall
◾ Kriminalitet som livsstil: ca < 10 % färre återfall
◾ Standardiserade/manualbundna program: < 10 % färre återfall
◾ Offermedvetenhet: 0–5 % färre återfall
Det betyder att även om resultaten är ”statistiskt signifikanta” så handlar det i praktiken om att en överväldigande majoritet (75–95 %) återfaller i brott.
Med andra ord: behandlingen fungerar ”på marginalen”, men inte på ett sätt som kan vända utvecklingen i dagens gängkris och ungas kriminalitet.
(Texten är tagen från Johan Waaras inlägg på linked in)