20/03/2026
Fredagarna är hembesökens dag
Veckan avslutades med ett hembesök i den underbara vårsolen. Fredagar är den vanligaste dagen för hembesök (avlivningar) då många vill ha helgen att landa på efteråt. Fullt försåtligt, och därför viger jag så gott som alla mina fredagseftermiddagar till detta nu för tiden.
Det var dags för en gammal sjuk herre att få ta sitt sista andetag med sin familj runtom.
Jag ser det som något väldigt fint att bli hembjuden till någons hem, och det är verkligen inget jag tar förgivet. För mig är det så viktigt att ett avslut bli rätt för både djuret och ägarna, och så fint och stilla som det bara går. Inget hembesök är det andra likt, och alla vill ha det på olika vis, vilket är precis som det ska få vara. Jag tror knappt att det finns någonstans i ett hus som jag inte har låtit ett djur få somna in efter ett de själva ha fått välja plats. Vardagsrummet är helt klart vanligast, men kök, badrum, säng, soffa, hall, framför den öppna spisen… ja, alla varianter förekommer. Men nu kommer den fina perioden då vi även kan vara utomhus, vilket många ägare önskar under vår- och sommartid. Att få somna in i solen under äppelträdet med familjen runtom. Så sorgligt, men så vackert på samma gång, men framförallt -ett värdigt avslut.
Döden är så svårhanterad i och med det permanenta avslut som det innebär. Många människor är ovana vid att tänka på och hantera döden, medan vi veterinärer gör det i princip dagligen. Och självklart skär det oerhört i mitt hjärta när kvinnor, barn och män byter ihop när deras älskade djur tar sitt sista andetag, men jag ser ju också hur sjuka djuren är som jag åker ut till. Att få ge dom lugn och ro och hjälpa dom att släppa taget om sin sjuka kropp är ändå så viktigt för mig, att det goda får överväga känslan av att jag också vill bryta samman ibland.
Ännu en gång kommer min vädjan: Snälla, släpp taget om era gamla djur när det är dags. Om ni behöver hjälp med en bedömning -fråga en veterinär om hjälp. Jag hör allt för många bortförklaringar till varför det är ok att ens djur ramlar omkull var och varannan dag (”det är inte så farligt” ”hen är ju gammal”), att de knappt kan gå, bara vill gå hem på promenaderna eller knappt orkar resa sig när de har legat. Förnekelse in i det längsta för att man så gärna vill ha sin älskling kvar i livet.
Att ta beslutet om ett avslut är ett osynligt kontrakt som du skrev under den dagen som du tog hand om ditt djur, och det är din plikt som djurägare att fullfölja detta åtagande den dagen det är dags.
(Detta inlägg gjordes jag för ett år sedan och är nog det viktigaste jag har skrivit. Det sämmer lika väl in på dagens fredag)
