11/03/2026
Mina två senaste vägledningar handlade om konflikter i nära relationer.
Den ena har ständiga konflikter med sin chef, den andra med sin exman.
Så låt mig prata om narcissisten i ett nötskal.
Det finns vissa människor som verkar leva i ett ständigt drama. Och trivas med den tillvaron.
Nästan alltid är de i konflikt med någon.
En vän, en kollega, en chef, en partner, en förälder, ett syskon eller en släkting– listan tar aldrig riktigt slut.
Men märkligt nog är berättelsen alltid densamma: de är offret, någon annan är boven.
När man tittar lite närmare på sådana mönster börjar man ofta se något som liknar narcissistiska drag.
Det handlar inte alltid om den stereotypa bilden av en person som går runt och skryter eller tror att den är bäst i världen, narcissism kan vara betydligt mer subtil än så.
Det kan handla om ett sätt att fungera där den egna självbilden är så skör att den måste skyddas till varje pris.
Och när något hotar den bilden – då måste verkligheten justeras.
Ett vanligt drag är att personen skapar sin egen berättelse om vad som hänt.
De behöver inte ens ha varit närvarande när du begick det påstådda brottet, de kan ”ha hört” och det räcker.
När den historien väl är etablerad hos narcissisten blir den i princip omöjlig att rubba.
Det spelar ingen roll hur mycket fakta som läggs fram eller hur många perspektiv som presenteras.
Sanningen är redan bestämd.
Och den råkar av en händelse alltid vara till deras egen fördel.
Det betyder inte att personen nödvändigtvis ljuger medvetet. Ofta tror de själva fullt ut på sin version, för de så gärna VILL att den andra personen ska vara skyldig till att ha betett sig illa.
Problemet är bara att den versionen saknar något avgörande: deras egen del i konflikten.
Det ”begångna brottet” kan likaväl vara påhittat i deras egna huvud, det spelar ingen roll för du är skyldig.
Det kanske mest paradoxala är att personer med starka narcissistiska drag ofta både söker och undviker konflikter samtidigt.
De kan prata mycket och illa om andra människor.
Kritiserar, dömer och analyserar deras beteenden – ofta utan att personen i fråga ens är närvarande.
De vill gärna svartmåla dig inför andra för att få medhåll, då känner de sig överlägsna och övertygade om att de har rätt eftersom ”alla andra” håller med.
Att de fabricerar ihop nåt de inte riktigt VET är sant, spelar ingen roll alls.
Men när det väl kommer till en rak konfrontation händer något annat.
Då blir det plötsligt svårt.
Istället för en öppen diskussion kan du få tystnad, undvikande eller indirekta pikar.
Ibland används så kallad “silent treatment”.
De vill med sin tystnad att du ska förstå vad du gjort för fel, och be om ursäkt.
De ska minsann inte behöva lägga korten på bordet för dig, när du betett dig så illa som du gjort.
Du ska ligga steget före och be om nåd.
Ibland pratar de runt problemet, men aldrig direkt med den person det faktiskt gäller.
För de vill inte riktigt bli av med det bekväma övertaget och fortsätta syresättas av ilskan och irritationen, den driver narcissisten framåt i ett märkligt välmående.
Konflikten lever alltså vidare – och den hanteras aldrig på riktigt.
Ett annat tydligt mönster är att det nästan alltid finns någon som hela tiden just nu är problemet.
Det kan vara en vän som plötsligt blivit “helt orimlig”.
En kollega som “inte går att samarbeta med”.
Ett syskon som “alltid överdriver”. Eller en före detta partner som “var helt galen”.
Alltid finns det någon i skottlinjen.
När man hör tillräckligt många sådana berättelser börjar man till slt undra: är det verkligen alla andra det är fel på?
Människor hamnar förstås i konflikter ibland.
Det är en del av livet.
Men när konflikterna avlöser varandra och mönstret alltid är detsamma – då är det sällan en slump.
En av de mest frustrerande sakerna i mötet med den här typen av beteende är dubbelmoralen.
Små felsteg hos andra kan förstoras upp till enorma karaktärsbrister.
Ett ordval, ett skämt, en formulering – allt analyseras och kritiseras in i minsta detalj.
Samtidigt gäller inte samma regler för dem själva.
När de själva gör något liknande (eller tusen gånger värre) finns alltid en förklaring, alltid en ursäkt.
Ett sammanhang som gör att just deras beteende egentligen inte räknas.
Det rättfärdigas.
Ansvar är något som förväntas av andra – men sällan eller aldrig av dem själva.
Människor med starka narcissistiska drag är ofta oengagerade i andra människors liv eftersom deras fokus i hög grad ligger på dem själva. Empatin är ofta begränsad eller selektiv, vilket gör att de inte naturligt ställer frågor om hur andra mår eller hur deras vardag ser ut.
Det är inte så intressant eller viktigt.
De pratar om sitt eget liv och sina problem, men visar mindre intresse när fokus ligger på någon annan.
Resultatet blir ofta en obalans där den andra personen engagerar sig, ställer upp och visar omtanke, medan narcissisten sällan ger samma intresse eller stöd tillbaka.
Personer med starka narcissistiska drag har också ofta en outtalad förväntan på sin omgivning.
De tycker inte bara något.
De tycker rätt.
De är facit.
Deras åsikter presenteras inte som perspektiv utan som domslut.
Och om någon ifrågasätter dem uppstår snabbt irritation eller förakt.
Det förväntar sig att alla rättar sig efter deras syn på saker.
Att deras värderingar är normen och att det nästan är respektlöst att inte hålla med.
Det skapar en märklig dynamik där människor runt omkring börjar tassa på tå.
Inte för att de är rädda för en diskussion – utan för att de vet att diskussionen aldrig riktigt är på lika villkor.
Du kan aldrig vinna.
Det tragiska är att människor med narcissistiska drag ofta saknar den självinsikt som skulle kunna förändra situationen.
Att erkänna ett misstag, ta ansvar eller ens överväga att man kan ha bidragit till en konflikt hotar den egna självbilden.
Och då blir det enklare att justera verkligheten istället.
Narcissister skapar en egen, orubblig verklighet.
Därför fastnar många relationer i ett mönster där samma konflikter återkommer, bara med nya personer och nya sammanhang.
När du hamnar nära en sådan person är det lätt att börja tvivla på sig själv.
Du försöker förklara, resonera och hitta en gemensam bild av verkligheten.
Men oftast finns inte den möjligheten.
Den viktigaste insikten kan då vara att du inte kan resonera någon fram till självinsikt om personen själv inte vill dit.
Du kan bara sätta dina egna gränser.
Dialogen kring en konflikt med en narcissist blir inte ett sätt att lösa något – den blir ett sätt för narcissisten att vinna, kontrollera eller försvara sin självbild. Diskussionen handlar därför sällan om sakfrågan utan att hen till varje pris ska få dig att lägga dig platt och ge dig.
Narcissistiska personer lyssnar inte på dig för att förstå – de lyssnar för att hitta något att använda emot dig.
Det kan handla om att plocka ut en formulering ur sitt sammanhang, vrida dina ord eller använda din frustration som bevis på att du är “den orimliga och den oresonliga”.
Plötsligt handlar diskussionen inte längre om vad som faktiskt hände, utan om hur DU uttryckte dig eller hur DU reagerade.
För vissa människor blir konflikter nästan som bränsle. Uppmärksamheten, dramatiken och känslan av att stå i centrum ger energi.
De kan utan problem göra en höna av en fjäder och skapa ett problem som egentligen inte finns.
Bara för att de behöver känna ilska och att de står över dig på alla plan.
När du då är den som försöker reda ut konflikten, kan det i praktiken innebära att du ger dem exakt det de vill ha: mer utrymme, mer fokus och mer möjlighet att fortsätta konflikten och trycka ner dig.
En viktig insikt är att konflikten ofta är riggad från början.
Om du argumenterar lugnt kan du bli anklagad för att vara kall eller manipulativ.
Om du blir upprörd är du plötsligt hysterisk eller aggressiv.
Om du försöker förklara länge anses du tjatig.
Om du säger för lite påstås du inte ens kunna försvara dig, så alltså är du den skyldige.
Oavsett vad du gör flyttas spelplanen.
Det innebär att även den mest logiska, tydliga och välformulerade argumentationen (där du till och med kan uppvisa bevis på din oskyldighet) inte leder någonstans överhuvudtaget.
En narcissist behöver inga bevis, de har sin egen åsikt och den väger tyngre.
Därför är den mest konstruktiva konflikten den man väljer att INTE ta.
Inte för att man inte har något att säga.
Utan för att man vet att personen i fråga ändå aldrig kommer lyssna.
För vägledning denna vecka finns tider kl 13 den 12/3 samt kl 17 den 15/3.
Välkommen ♥️
