17/07/2025
Inte trodde jag att jag skulle behöva gå ännu en runda runt en så utmanande tur som ett cancerbesked kan innebära. Men jorå.
I höstas var "friskförklaringen" efter förra omgången ett faktum men så en dag i maj, efter att ha stått i kamelen, kände jag en liten knöl på min ärrade bröstkorg.
Gulp! Särskilt stort GULP, eftersom det utmanade mig att söka kontakt med det jag kallar "den sjuka vården" igen. (Förra resan då jag hade kontakt med den imponerade inte på mig, utan skrämde mig.)
Åter igen har jag min dagliga yogapraktik att tacka för att jag håller ihop. Särskilt eftersom den här turen fört mig ännu djupare in i mig och fört upp än mer rädslor än förra gången. Kommer jag orka? Vill jag orka?, är frågor jag ställt mig.
Den här gången har jag min son med mig på resan. Det är både vackert och utmanande. Förra gången var han för ung för att vara med så mycket som nu.
Jag har också en ny yogalokal och fina kollegor med på resan framåt. Längtan efter att få möta dig som vill delta i mina och deras klasser och evenemang nästa termin är kuggar som drar mig framåt, även när det känns tungt.
Varför denna öppenhet om det jag går igenom? Jo för att vi alla går igenom utmaningar då och då i livet och jag tror starkt på värdet av att sätta ord på det svåra (även om vi inte behöver dela det med omvärlden). Ett annat skäl är att jag ser så få i "yogavärlden" dela med sig när livet tynger. (En som kan konsten att dela både det vackra och tunga är min kollega Anna på Tack Anna🙏)
Kanske har du något tungt och svårt att sätta ord på? Boken på bilden kan i så fall kan vara en bok för dig.
Avslutar med en hälsning till de av er som var med på den yogatermin som hade det övergripande temat: "silver lining", att hålla fokus på ljuset även när mörka moln täcker Evigheten. Det är mitt tema att leva nu.🙏
Om detta väcker frågor eller känslor du vill dela med dig av, kontakt mig gärna via mejl.
/ Sofia
