AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut, Raholmsvägen 245, Alnö (2026)

11/02/2026

Det finns så många av oss.
Med olika förutsättningar, med olika skärpa och olika gåvor och kapacitet.

Lika många finns det som lider brist på självinsikt.
Utan större förmåga att förstå andras perspektiv.
Utan eget ansvar. Människor utan vilja att bidra, men som utan att blinka och utan omsvep ställer höga och ofta orimliga och orealistiska krav på andra.

Människor som ser ner på, som förminskar andras upplevelser och uppfattningar.
Människor som väljer att missförstå.
För att det är enklast så.

Ingen titt i spegeln, ingen hastig koll i skarvarna och sprickorna hos sig själva.
Utan bara en fokuserad blick på allt som utspelar sig utanför det egna och sin krets.

Förr (nja inte överdrivet längesedan) fanns det inga människor som retade mig mer än den här ”kategorin”.
Nu, har jag slutat vara arg (nästan) och slutat reta mig (efter att jag processat anledningen till bristerna.)
För det är just det, brister.
Oförmåga.
I min bok är det nog den mest nedriga fattigdom du kan drabbas av.

Att vara känslomässigt stukad och oförmögen att ta in andras olikheter.
Att lida brist på respekt och acceptans för medmänniskor och allas våra olika utmaningar här i livet.

Att döma utan att ens försökt.
Att peka utan att ha låtit två tankar existerat samtidigt.
Att kapat någon innan möjligheten gavs.

Alla gör förstås som dom vill. Som dom önskar. Som dom förmår.

Men dom flesta kan lite bättre än knappt märkbart. Jag vet det.
Om man vill.
Vilja, val och beslut.

Så, testa att vara en lite mer bjussig person. Snälltolka hellre än inte.
Var lite ödmjuk och tacksam.
Prova att mentalt gå en liten runda i någon annans skor.
Vem vet, du kanske blir positivt överraskad när du upptäcker nya dimensioner av livet 🌈 🪄 ✨

Och med det sagt önskar jag dig en fortsatt fin onsdag 💕

16/01/2026

Sådärja, några veckor in på det nya året och det är redan dags för helg igen.

Veckan har bestått av illa tilltygade barn, sorg, familjekonflikter, separationer, giftiga relationer och äntligen Yogastart för mina seniorer ✨

En salig blandning med andra ord, precis som livet självt.
Ljus och mörker, alltid sida vid sida och som ständiga följeslagare.

Själv har jag lagt tid på att reflektera över tid, och åldrande.

Konstaterade i morse påväg till kiropraktorn att det är inte många år vi är ”on fire”, på topp, som vi räknas in utan undantag.
Sen kommer rynkor, trötthet, skavanker och krämpor.
Förmåner, gräddfiler och fördelar på grund av den heliga ungdomen uteblir. Tiden går fortare och det blir knappare om tid kvar.

I den här världen och det samhället vi byggt räknas ungdom, unga kroppar och ung hy.
Gärna erfaren, men det ska helst inte vara ristat i vårt utseende.

Konstigt det här med ålder och åldrande.
Ingen vill bli äldre, få vill fira födelsedagar när vi kommer en bit upp, men alla vill ändå leva länge och väl.

Himla dubbelt, att sträva efter evigt liv men inte vilja åldras.
Själv kommer jag för resten av min tid bara fylla 47 hädanefter.
Lagom långt ifrån 50 och alldeles alldeles lagom gammal.

Inte för att jag inte vill fylla år, eller för att jag inte vill bli äldre.
Tvärtom.
Mer för att ålder för med sig en ocean av ansvar och höga förväntningar.
Krav på vuxenhet och kontroll.

Och andras förväntningar klarar jag mig utan.
Samhällets normer och krav på mig som ”vuxen” klarar jag mig också väldigt bra utan.

Så, jag tänker att om jag ”bara” är 47 finns fortfarande massa utrymme för lek, nakenbad och fulsång.

Nån sa till mig för länge sedan ”Du är lika svår att fånga in och tämja som en flock vilda hästar”.
Häromdagen sa nån annan ”Kontroversiell”.
Bra analys ändå ✌🏻

Och med det sagt önskar jag dig en strålande fin helg 💫

22/12/2025

Sådär, då checkar jag ut för några dagars julledighet 🎄
Tacksam och ärad för att tillvaron just nu är stilla, stabil och behaglig.
Något jag Aldrig tar för givet men uppskattar i obeskrivliga mängder.

Glöm inte att Nej. är en alldeles tillräckligt lång mening. Du har inga skyldigheter att förklara, ursäkta eller be om lov.

Barnen mår bäst av att slippa fulla vuxna som anser att julsnaps och julöl är en fin tradition som det bör finnas mycket av.

Ensamhet kommer i många skepnader, så var bjussig mot dina medmänniskor.

Snällhet är underskattat, gör något för någon annan.
Att förändra någons värld för en stund ger större ringar på vattnet än du kan gissa.

Vi mår bra av rimliga rutiner och hållpunkter även om vi har förmånen att vara lite lediga.

Sömn och dagsljus är livselixir, så njut av en tupplur efter promenaden.

Har du tur och lycka att få spendera tid med dom du tycker mest om under julen, ta vara på den stunden.
När nästa jul kommer har vi ingen aning om hur förutsättningarna ser ut.
Säkra kan vi dock vara på att villkoren förändras, ibland snabbare än förväntat.

Öva på tacksamhet.
Hur klyschigt det än låter vilar det en djup tillfredsställelse i att känna rus och glädje över det lilla och det mest självklara.

Och med sagt, önskar jag dig en fin och vilsam jul 💫

19/12/2025

Fredag och snart jul 🎄

Veckan har innehållit det mesta, ungefär som vädret.
Hela skalan från dimma och nattsvart mörker till uppsprucken himmel och sol.
Tappad tro, tvivel och frustration, till hoppfullhet och tillförsikt.

Och igår avslutade vi Yogaåret, med en påminnelse om att du behöver stå med på din egen lista över dom viktigaste personerna i ditt liv 💫

Samtal och möten som innehållit så mycket uppdämd sorg, lögner och besvikelse.
Missbruk, våld och separationer.
Unga som tvivlar och ängslas, som förlorat riktning och kompass och som hanterar ångest med olika grader av självskadande.

Men tro för allt i världen inte att mörkret är hugget i sten.
Livet, och du är alltid i rörelse, alltid i förändring.
Vi ser det inte från dag till dag. Men med perspektiv ser vi skiftena i backspegeln.
Och när du landar i insikter och rannsakan och ber om hjälp, är hälften redan vunnet.
Då är första steget på din nästa resa redan tagen, hej framtidstro och beslutsamhet.

Vi har också konstaterat att det ena inte utesluter det andra.
Och ibland och oavsett trygghet och självklar riktning så dippar självförtroendet och tron på sin förmåga och kapacitet emellanåt.
Av olika orsaker dyker tvivlet och ifrågasättandet upp.
Kanske en påminnelse om att vara ödmjuka.
För ingenting varar för evigt eller bör tas som självklarheter.

Min unge sa när vi pratade om tvivel och bristande tro, ”men va, tvivlar du också på dig själv mamma, du som kan allt”.
Fint med en ständig supporter som aldrig tvivlar på sin mors förmåga 💫

Och det får avsluta fredagsreflektionen. Jag önskar dig en riktigt fin helg ✨

12/12/2025

Att växa upp i, att leva med och i dysfunktionella destruktiva miljöer och familjer påverkar oss i massor.

Det kan göra dig ytterst medveten om dig själv.
Om ditt sätt att vara, göra och vad du presterar.
Om vad du kan, hur du ser ut, hur du pratar, vad du säger.
Utbildning och jobb.

Du blir duktig på att dölja dig och ditt innersta.
Duktig på att anpassa dig till andras rätt, röst och förutsättningar.
Leva efter andras sanningar för din egen sanning och röst har sedan länge drunknat i andras röster.
Dina behov blir att tillgodose andras behov.

Det vilar ett tungt ok. Ett stort ansvar. Ansvaret för att upprätthålla och överbevisa för omgivningen att du är bra, minst lika bra som alla andra.
Även om du inte tror på det själv.

Det går åt mycket tid och energi till att skapa en version av dig som accepteras.
Som det inte pratas om eller får andra att tycka något om. Annat än gott förstås.

Att leva med skam över sin situation, oavsett uppväxt i en miljö med beroendeproblematik och missbruk, våld, vanvård, ohälsa, fattigdom, sjukdom av olika slag eller om du senare i livet landar i andra destruktiva relationer och förhållanden.
Får oss att tro att vi är udda och annorlunda, ovärda och inte har rätt till samma respekt och möjligheter som andra.
Att det kräver att du ger mycket mer än allt.
100% är aldrig tillräckligt.

Att vara duktig blir ledord.
Det finns inte utrymme att misslyckas eller inte nå hela vägen.
Men allt det här äger rum i i vår egen uppfattning, i våra egna fördomar och våran tro och vår bild av oss och vår situation.

Det här är konsekvenser av medberoende.
Konsekvenser av att bära kulturen av skam vidare.
En skam som inte är din att bära.

Behöver du stöd? Jag har plats och tid för dig ✨

Och med det sagt önskar jag dig en riktigt fin helg 💫

05/12/2025

Alltid alltid alltid går jag från mitt jobb med starka känslor, ibland mer ibland lite mindre.
Idag mer.
Av förundran och av tacksamhet.
Efter en vecka med att få ta del av genombrott, insikter och uppvaknanden är det lätt att känna sig high on life.

Att pricka rätt, att ringa in, att fånga kärnan, att knyta ihop lösa trådar, skåda mönster och lägga pusslet rätt är banne mig höjden av tillfredsställelse.

Att få vara med på någons livsomvälvande resa, och veta att jag med små medel bidrar till att förändra någons universum, förbättrar någons tillvaro och varande.
Det är topp 1 på listan över ”vad är din favoritsysselsättning?”

Men nu, tar vi lite välförtjänt helg ✨
Önskar dig en fin andra advent 🕯️🕯️

02/12/2025

Yoga med mig på SKRÅ Alnö 🧘‍♀️✨

07/11/2025

Veckan har bjudit på långa promenader och sol i skogen.
Fina möten. Trassliga relationer. Familjekonflikter. Medberoende.
Par i kris.
Ungdomar med tunga ok att bära.
Och som alltid Yogatorsdag.

Där seniorgruppens slutsats var ”Det här är bästa stunden på hela veckan”
Jag kan bara hålla med 💫
Det är orimligt lyxigt att få ”lalla” runt som jag får göra.

Och idag har jag haft finbesök av , tack till dig 🙏🏻
Som tagit nya bilder till hemsidan.
Om det är obekvämt att se sig själv på bild?
Mja, att se hur tiden förändrar ens utsida är kanske inte alltid en överraskning som känns härlig.

Men jag väljer att se det som ett utmärkt tillfälle att träna på acceptans och ödmjukhet.
Och att inte ta mig själv på alltför stort allvar.
Alternativet är bra mycket sämre.

Och med det sagt, så hoppas jag att du får en riktigt käftsmällsbra helg ✨

28/10/2025

För bra precis 21 år sedan var jag iväg på en anhörigvecka.
En vecka med fokus på mig som anhöriga/medberoende.
För mig som anhörig till närstående med beroendesjukdom och missbruk.

Dagar av delning, tröst, hopp, förståelse och gemenskap.
Trygghet och vila.
Att vara i den där bubblan var transformerande.

Sista dagen fick vi en nyckelring med olika ord/budskap.
Orden vi valde markerades med ett borrat hål igenom ordet.

Som en ständig påminnelse att inte glömma bort oss och överenskommelsen med oss själva när vi kom tillbaka ut i verkligheten.

En påminnelse om varför jag behöver göra val som gagnar mig så att jag inte faller tillbaka i mönster som inte är gynnsamma för mig.

Mitt ord var Vilja.
Viljan att välja mig.
Viljan att välja mod. Viljan att underlätta och möjliggöra för mig och mitt.
Viljan att acceptera. Viljan att sätta gränser. Viljan att våga. Viljan att orka.

Inte för att jag måste, utan för att jag vill och behöver.
För att leva fri från skuld och skam.

Idag skulle jag ha valt samma ord, samma mantra.
Med tillägget Mod.
För det krävs mod att prioritera.
Mod att säga nej, och att göra det utan att lösas upp av skuld.

Vad väljer du, och vilken riktning skulle du behöva ta ut för att landa på en mjukare plats? ✨

24/10/2025

Alltså, det här med att lägga värderingar i och på vad som är rätt eller fel. Hippt och inne, modernt och fint.
Duktigt och lyckat, framgångsrikt och värdefullt.
Vad som är viktigt på riktigt och vad som gör en människa till något mer än någon annan.

Jag blir lätt provocerad när andra sätter stämplar.
När andra tar beslut, bestämmer åt och över, att om en anammar just ditt eller datt, då blir du sådär härligt framgångsrik som dom mest lyckade personerna i världen.

Om du äter si, springer så långt, kliver upp dötidigt på morgonen och är svinduktig innan resten av världen vaknar, om du bara blir liiite smalare, lite snyggare, lite mer framgångsrik och ytte pytte lite mer älskvärd.
Då jäklar ska du få se på lycka.
Där finns belöningen, regnbågen och skatten 🌈

Men, att tänka själv. Att lita på sig och sitt.
Att våga vara nyansrik och inte så kategorisk.
Att inte döma allt du inte själv förstår eller har kunskap om.

Att vakna ur den kollektiva masspsykosen och lyssna till din alldeles egna röst och din alldeles egna sanning har ett värde som sträcker sig långt över skrytig morgonjogg, pretentiösa parmiddagar, fördomar och välputsade fasader, det sträcker sig långt bortom trånga mallar, smalhets och skeva idéer och ideal.

Jag ser så mycket ängslan.
Jag möter så många rädslor och jag märker så mycket tvivel.

Så mycket osäkerhet och ledsenhet.
Så mycket av allt det här trasslet att vi glömmer bort att leva som vi vill.
Som vi kan. Som vi klarar.
Som vi behöver.

Så, gå och lev Din sanning.
Lev livets liv utan pekpinnar.
Och lägg ditt fokus och energi på det du faktiskt kan påverka och förändra och inte tvärtom.

Och med det sagt tar vi lite helg ✨

10/10/2025

Det märks att det är höst och att skolan är igång på riktigt.
Det är lite som amen i kyrkan.
Ett alltid återkommande inslag som blir extra tydligt den här tiden på året.

Oroliga föräldrar famlar i mörkret och söker desperat lösningar för sina barn som är nedstämda, deprimerade, ångestfyllda, ätstörda, självskadande, osäkra och destruktiva.

Ungar som tragglar med dom stora existentiella frågorna, meningen med livet och upplever allt så stort, intensivt och mycket.
Men hittar inte riktigt svaren (gör vi nånsin det) utan mer ängslas och våndas över sin egen tillräcklighet och självbild.

Att få finnas till för dom vilsna.
Bidra med obekväma frågor och strössla perspektiv, vara den som både stryker medhårs, håller och lyfter, men också kastar in krass verklighet och pekar med hela handen mot nödutgångar, ansvar och frihet.
Påminner och upplyser, bygger tillit, förtroende och samarbeten.

Att få vara med och guida, att få gå bredvid en unge med tappad tro och riktning är bortom fint.
Aldrig nånsin tas det för givet.

Tack till Modiga ungar och föräldrar som vågar testa att sätta ord på allt det stora som bubblar. Som upplever vinsten i försöken.
Som låter mig få vara med en stund.
Som litar på, som vill väl.
Som så prestigelöst lämnar det finaste dom har i mitt knä, och låter mig plåstra, lappa och rusta för livet.

Och med det sagt så rundar jag av den här något intensiva veckan, och säger trevlig helg ✨

27/09/2025

Lördag morgon.
En himla fin arbetsvecka har passerat.
Med klienter, yogaklasser, fina möten, vackert septemberväder. Renoveringsprojekt som går framåt.
Positiva besked, hopp, godhet och medmänsklighet.

Men det här med tid, det är både härligt och lite lätt stressande att tiden emellanåt rusar förbi.

Ibland, kanske när vi längtar till något, eller när livet smärtar och prövar vill vi inget annat än att tiden ska gå fort, för att få komma ut på andra sidan.
Och ibland önskar vi att allt går långsamt för att komma ikapp, eller för att få njuta lite längre av en perfekt stund.

Som när jag var 6 år gammal och minns att livet just där och just då kändes sååå himla fint och perfekt att jag för alltid ville vara 6 år, trygg, odödlig och bekymmersfri.
Men mamma sa att det inte fanns något piller som gjorde att man kunde stanna tiden.
Det var väl för väl det såhär i efterhand.

Vi har alla samma tid att förvalta. Lika många timmar på ett dygn.
Men förstås med lite olika förutsättningar och förmågor.

Ibland strösslar och slösar vi med tiden vilt och ovarsamt, ibland håller vi hårt i varje stund som om den vore den sista.

Ingen vet när det är just den sista stunden, så ibland kan det kännas lite trixigt att avgöra hur bråttom vi har.
Hur långt kan jag skjuta på den där träffen, på den där resan, flytten, samtalet, hur länge ska jag vänta innan det är dags att ta tag i den där tanken eller drömmen.

Mitt tips. Vänta inte.
Trevlig helg 💫

AK Warnerud - Diplomerad samtalsterapeut

11/02/2026

16/01/2026

22/12/2025

19/12/2025

12/12/2025

05/12/2025

02/12/2025

07/11/2025

28/10/2025

24/10/2025

10/10/2025

27/09/2025

Adress

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Praktiken

Genvägar

Dela

Typ