16/01/2026
Sådärja, några veckor in på det nya året och det är redan dags för helg igen.
Veckan har bestått av illa tilltygade barn, sorg, familjekonflikter, separationer, giftiga relationer och äntligen Yogastart för mina seniorer ✨
En salig blandning med andra ord, precis som livet självt.
Ljus och mörker, alltid sida vid sida och som ständiga följeslagare.
Själv har jag lagt tid på att reflektera över tid, och åldrande.
Konstaterade i morse påväg till kiropraktorn att det är inte många år vi är ”on fire”, på topp, som vi räknas in utan undantag.
Sen kommer rynkor, trötthet, skavanker och krämpor.
Förmåner, gräddfiler och fördelar på grund av den heliga ungdomen uteblir. Tiden går fortare och det blir knappare om tid kvar.
I den här världen och det samhället vi byggt räknas ungdom, unga kroppar och ung hy.
Gärna erfaren, men det ska helst inte vara ristat i vårt utseende.
Konstigt det här med ålder och åldrande.
Ingen vill bli äldre, få vill fira födelsedagar när vi kommer en bit upp, men alla vill ändå leva länge och väl.
Himla dubbelt, att sträva efter evigt liv men inte vilja åldras.
Själv kommer jag för resten av min tid bara fylla 47 hädanefter.
Lagom långt ifrån 50 och alldeles alldeles lagom gammal.
Inte för att jag inte vill fylla år, eller för att jag inte vill bli äldre.
Tvärtom.
Mer för att ålder för med sig en ocean av ansvar och höga förväntningar.
Krav på vuxenhet och kontroll.
Och andras förväntningar klarar jag mig utan.
Samhällets normer och krav på mig som ”vuxen” klarar jag mig också väldigt bra utan.
Så, jag tänker att om jag ”bara” är 47 finns fortfarande massa utrymme för lek, nakenbad och fulsång.
Nån sa till mig för länge sedan ”Du är lika svår att fånga in och tämja som en flock vilda hästar”.
Häromdagen sa nån annan ”Kontroversiell”.
Bra analys ändå ✌🏻
Och med det sagt önskar jag dig en strålande fin helg 💫