04/02/2026
Älskade mamma. Ikväll är det tre år sedan du lämnade jordelivet. Ibland känns det som trettio dagar sedan, ibland som trettio år. Det är som om dessa år är bortom tiden, då så mycket galenskap utspelat sig denna tid. På alla plan. Överallt.
En av de saker jag saknar mest med dig, det är våra samtal. Samtal där vi så ofta pratade ut om all galenskap som blev mer och mer synlig i vår värld. Allt som funnits där i skuggorna och förgiftat livet här på jorden, det blev mer och mer synligt. Men puh, mamma, jag hade inte ens kunnat föreställa mig all galenskap som skulle komma upp till ytan dessa tre år. Varken i mitt liv, eller i livet i stort här på jorden.
Så många gånger jag har velat ringa dig. Så många gånger jag har velat åka hem till dig. När livet varit för svårt, för tungt att bära, för ensamt att leva. När sorgen över alla och allt som gått förlorat blivit för stor. Jag är tacksam för den djupa kontakt vi fortfarande har kvar, men jag saknar ditt människojag.
Ja, jag ville nog mest säga att jag saknar dig och att jag saknar våra samtal. Det sägs ju att när ens mamma dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Det är så sant, så känns det verkligen. Och jag saknar det väderstreck du var för mig här på jorden.
Hoppas du har det fint i evigheten, älskade mamma.
❤️❤️❤️