
11/09/2025
”När jag var barn brukade mamma ibland väcka mig tidigt på helgen för att åka på loppisrunda. Hon sa alltid att de bästa fynden låg längst ner i lådorna som ingen orkade rota i. Jag tyckte mest om att gå runt och känna på saker, titta på alla märkliga saker som jag inte visste vad de skulle användas till och lukta på gamla böcker. Mamma hade ett särskilt öga för saker med historia. En gång köpte hon en sliten fåtölj som luktade källare för att hon påstod att den hade hört många samtal och var en del av någons historia. Vi bar hem den i regnet och hon sydde ett nytt överdrag till den under flera kvällar medan radion stod på i bakgrunden. Det var aldrig de dyra sakerna hon fastnade för. Det var sådant som någon en gång hållit kärt. Och det lärde mig att det vackra ofta finns i det lite skeva. Nu går jag själv på loppis ibland. Jag stannar upp vid gamla verktyg, fingrar på udda koppar. Ibland köper jag något bara för att det känns som det vill bli räddat. Och jag tänker ofta på hur mamma log när hon såg något som tyckte hade en själ och behövde lite extra kärlek.”
- Åsa, Eskilstuna