
16/09/2025
Jag brukar säga till mina klienter, att oro inför något som du inte kan kontrollera, är oro kastad rakt ut i universum. Den svävar bara runt inom dig, tills det som sker, det sker. Den har ingen egentlig landningsplats i dig, eftersom du inte kan styra utfallet. Den TAR dock plats i dig – tar kraft, energi, skapar stress och håller dig i en framtid som du inte vet någonting om. Och så är du i framtiden, i stället för här.
Är du en orolig person som dras åt katastroftankar är det svårt att bara stänga av och tänka annorlunda.
Men en fråga du kan ställa dig är:
”Tänk om det faktiskt går bra?”
Den frågan kan ge en annan känsla i kroppen. Om du vågar vila i tanken att oron inte hjälper dig - att du inte, förrän du är där framme, kan påverka situationen – så kan du förhoppningsvis ge plats åt andra tankar. Som t.ex. att det kanske kan lösa sig bättre än vad du tror?
Sen behöver du lära dig av de gånger det faktiskt går bra. Att minnas dem när du förlorar dig i oro igen. För om man kikar i backspegeln, så går det ofta bättre än man tror eller hur? Det gick enklare, det var inte så svårt/jobbigt som du trodde, du klarade det. Phu!
Det i sig borde väl vara en indikation på att din första orostanke inte var särskilt relevant? Den var bara ett uttryck över något som du kände att du inte kunde kontrollera. Det du däremot kan FÖRSÖKA att kontrollera, det är dina tankar och vilken känsla de leder till. Livet däremot, är dessvärre okontrollerbart, och det behöver vi handskas med, annars tar oron över, och du spiller tid och energi som du skulle kunna lägga på annat.
Sedan brukar oro skapa mer oro, vilket också ger en större chans till ett negativt utfall. Det har liksom redan ”gått åt skogen” i ditt sinne.
En annan tanke, ger en annan känsla = större chans till ett annat utfall. Ett bättre.
Vad tror du, skulle du kunna ställa dig frågan: ”Tänk om det faktiskt går bra?” nästa gång du hamnar i orostankar, och se om det gör någon skillnad?
Och kom ihåg - övning ger färdighet! 🩷
//Åse 🌸