Sari's Yoga

Sari's Yoga Sari arbetar som Yogalärare, Personlig tränare, Friskvårdinstruktör, Danslärare och Mindfulness. Och på vägen ska det dessutom vara roligt och inspirerande.

På följande ställen har jag klasser och kan ta emot PT-kunder och PT-grupper.
• Active Göteborg, Kungsgatan. Gym,Styrketräning, Yoga, Meditation, Mindfulness, Stresshantering, Viktminskning, Livsstilsförändring, Samtal

• Active Landvetter. Gym, Styrketräning, Yoga, Meditation, Mindfulness, Stresshantering, Viktminskning, Livsstilsförändring, Samtal

• Sisjö Yogacenter
Yoga, Meditation, Mindfulnes

s, Stresshantering, Viktminskning, Livsstilsförändring, Samtal

• Jag har även möjlighet att undervisa och ge PT-timmar online

Min styrka som PT är att kunna erbjuda en helhet. Vi kommer att tillsammans gå igenom din livssituation, dina mål och sätta realistiska mål för att uppfylla dem. Mitt mål är att vara en närvarande PT som jobbar helhjärtat för att peppa dig vilka dina mål än är. För mer information, tveka inte att höra av dig på:

-----------------


I have classes and can have PT-clients in the following places.

• Active Gothenburg City
Gym, Strength, Yoga, Meditation, Mindfulness, Stress release, Weight loss

• Active Landvetter
Gym, Strength, Yoga, Meditation, Mindfulness, Stress release, Weight loss

• Sisjö Yogacenter
Yoga, Meditation, Mindfulness, Stress release, Weight loss

• I also have classes and PT-sessions online

My strength as a Personal trainer is that I can offer a solution to work with both body and mind. Together we are going to discuss your life situation, your goals and set realistic ways to fulfill them. And while training we should also have a lot of fun! My intention is to be a present PT, and I will be there with all my heart to help you reach your goals whatever they are. For more information, please contact me

Äventyr...I måndags tidig morgon lämnade jag ett grått Göteborg för nya äventyr.Det blev en ganska lång körning innan ja...
20/12/2023

Äventyr...
I måndags tidig morgon lämnade jag ett grått Göteborg för nya äventyr.
Det blev en ganska lång körning innan jag anlände mitt nya hem 9 timmar senare.
I början på september vaknade jag en söndagsmorgon och fick en ”feeling”. 10 dagar senare hade jag tackat ja till ett nytt jobb i Härjedalen 😊
När magkänslan talar kan det gå fort 😊
De tre månader som gått sedan dess har gått fort och många har sagt att jag är modig som flyttar själv utan att känna någon i området, själv känner jag mig inte speciellt modig. Det är klart att det är pirrigt och lite nervöst, men jag har bestämt mig för att möta mina rädslor och ta för mig av vad livet har att erbjuda...
Jag kommer att skriva lite om mitt liv här uppe i Härjedalen, så om du vill följa med på mitt äventyr kan du hålla utkik på Facebook och Instagram.

Ta hand om dig!!
Varma, snöiga, pirriga och härliga hälsningar
Sari

Nu är det dags att hitta orden igen…Det var länge sedan jag delade mina tankar med er. Det beror inte på att det varit t...
19/03/2023

Nu är det dags att hitta orden igen…
Det var länge sedan jag delade mina tankar med er. Det beror inte på att det varit tyst i mitt huvud, nej inte ett dugg tyst faktiskt… jag har bara inte hittat orden att skriva ner.
Men nu vill och hoppas jag att något skall börja fastna även i skrift.

Att vara sitt skönaste jag…

Den senaste tiden har jag inte varit mitt skönaste jag. Jag märker det så tydligt att när livet skaver och jag inte mår riktigt bra så kommer det fram personlighetsdrag som jag inte tycker är speciellt sköna.

Jag blir lättirriterad i trafiken, jag har lättare att hitta fel och brister hos andra människor, blir taggig och jag drar mig undan, vill mest vara i fred, jag har ofta tårar bakom ögonlocken och känner inte mycket mening med det jag gör.
Och framför allt vill jag fly… aldrig tittar jag så mycket på resor och funderar på vad jag vill göra med mitt liv som när jag inte är mitt skönaste jag…
Ska jag åka till Nepal, ska jag åka till ett kloster eller kanske ett zenbuddistiskt tempel, nej… kanske en salsaresa till Kuba, eller skidor…

Jag tänker att det kan bli så här av olika anledningar…
Stress, livsomvälvande händelser i livet, separationer, nedstämdhet, årstidsskiftningar eller något helt annat.

Kanske är det ingen som känner igen sig i det jag skriver.
Grattis i så fall, för det är sjukt jobbigt!

Men det fina är att det går över, varje gång. För mig hjälper det att uppmärksamma det, acceptera att det för tillfället är så, tänka snälla tankar om mig själv och försöka göra skadan så liten som möjligt.

Och kommer man inte ut ur sitt ”inte mitt skönaste jag” på egen hand, så finns det hjälp. Gå och prata med någon, se om du kan hitta någon klok människa med livserfarenhet som kan hjälpa dig att hitta tillbaka till dig själv 😊

Till sist, ha tålamod med varandra där ute. Den där lite taggiga personen i affären, på jobbet, på gymmet eller i trafiken kanske inte är sitt skönaste jag just nu, så försök omfamna det med förståelse!

(Det betyder inte att jag tycker att man får bete sig hur illa som helst, man måste ta ansvar för sitt handlande, här pratar jag om lite normal småtaggighet 😊)

Varma kramar till er alla!!

Ta hand om dig!
Sari

Att ta emot skit man inte förtjänarTrots att jag vet, att jag tror att de flesta vet, att man inte ska ta emot andras på...
22/10/2022

Att ta emot skit man inte förtjänar

Trots att jag vet, att jag tror att de flesta vet, att man inte ska ta emot andras påhopp, kommentarer och nedlåtande ord, så är det svårt. Det är svårt att vara opåverkad av andras ord…

Framför allt om orden kommer från någon som man älskar...

För många år sedan sprang jag i en tolkning av Patanjali yoga Sutras på en berättelse om ett helgon som blev förolämpad av en man.
Men hur mycket mannen än höll på, bara log helgonet. Detta provocerade såklart och mannen blev ännu argare och sa därför än mer förolämpande ord.
Till slt skrek han ”Hör du inte vad jag säger”?
Helgonet svarade. ”Jag hör vad du säger. Men min son, säg att du kom till mig med ett fat med frukt som jag inte ville ha, vad skulle du göra med det?”
Mannen sa ”jag skulle ta tillbaka det”
Helgonet svarade ” på samma sätt är jag inte intresserad av att ta emot det du kommer med nu, så du kan ta tillbaka det”.

Detta är viktig kunskap… att förstå att vi inte behöver eller faktiskt inte ska ta emot det som inte tillhör oss.
Inte ta emot påhopp eller påståenden om oss som vi inte är värda.
Någonsin...

Ta hand om dig och ta inte emot det du inte är värd!
Låt människor få behålla sin skit!

All kärlek i världen till dig!

Kram
Sari

Att berätta hur det verkligen är…Förra lördagen var det ett år sedan jag opererade min höft och jag fick en ny höftprote...
18/09/2022

Att berätta hur det verkligen är…

Förra lördagen var det ett år sedan jag opererade min höft och jag fick en ny höftprotes. Jag tänkte att jag skulle skrivit då, men det gick bara inte. Dagen var full av för mycket känslor, både glada och sorgliga, men övervägande sorgliga.

Det är egentligen lite konstigt, eftersom operationen förändrade mitt liv, 1000 gånger minst, till det bättre.

Trots det kände jag mig ledsen…

Det här året har varit utmanande på många sätt, men kanske inte lika svårt ändå som åren innan då jag levde med smärta dygnet runt. Alla visste inte om hur jag hade det, men några av mina vänner visste och mina arbetskamrater såklart. De såg hur jag led, hur jag blev påverkad av min smärta, hur jag försökte kämpa och vara glad och positiv. Trots att jag försökte att inte visa, så vet jag att flera i min närhet såg… såg hur jag slogs mot smärtan, ibland varje dag, timme, minut…

Livet innan operationen var såklart inte alltid svårt. Man lär sig leva med smärta, vad jag menar att säga är att under ytan finns det där ändå. Jag kände mig aldrig riktigt ”fri” i den fysiska delen av min kropp.
Det fanns självklart stora delar av mitt liv när den inre delen, den själsliga, mentala delen av mig var genuint glad, ja till och med lycklig.

Men förra sommaren orkade min fysiska kropp inte mer… och jag bestämde mig för att operera. Det tog inte ens två månader från det att jag bestämt mig förrän det var dags.

Rehab gick över förväntan, jag var i väldigt god form innan operationen. Men det som hände som förvånade mig, var att jag blev så nedstämd. Det var inte förrän jag läste lite mer om stora livsomvälvande operationer som jag förstod att det inte är helt ovanligt att man blir nedstämd efteråt. Jag hade svårt att ta det… jag hade ju blivit opererad, smärtan var borta, jag borde ju vara överlycklig, inte ledsen och nedstämd...

Det har gått ett år av fysisk och själslig läkning och nu kan jag se även den här erfarenheten i mitt liv som en gåva. Jag hade turen att kunna bli av med min smärta, det är inte så för alla. Min gåva är att jag vet hur det är, jag kan förstå hur det är att ha konstant ont, hur det kan påverka oss.

Den kunskapen försöker jag ta med mig in i mina möten med människor och framför allt in i mitt arbete med att försöka få människor som lever med olika smärttillstånd att fortsätta träna och röra på sig. Det är livsviktigt.

Och jag vill säga till alla er som läser det här. Ha extra omtanke, tålamod och förståelse för dom i er närhet som kämpar med kronisk smärta av olika slag.
De flesta är tappra och låter det inte påverka livet mer än nödvändigt och vill inte att någon ska se hur dom har det, men om det krackelerar ibland, låt det få göra det, stötta om det går…
men man kan också vara som jag, som alltid skulle klara mig själv, det var inte synd om mig. Jag ville aldrig ha medömkan, men innerst inne ville jag nog ibland vara ”liten”, bli tröstad och bara få gråta…
Men det behöll jag (oftast) inom mig.
Jag är envis och tuff, men jag kommer ihåg känslan de där gångerna då det tuffa brast och att då få lov att vara ledsen, att få en varm kram, att få lov att tycka synd om sig själv, vara irriterad, arg eller sur ett tag var värt allt i världen.

Jag vill tacka alla som har hjälpt mig under det här året (och åren innan), ni vet vilka ni är och jag är er evigt tacksam ❤️❤️❤️

Och jag vill uppmuntra er alla att bli bättre på att be om hjälp än vad jag är (vad det än handlar om). Jag ska träna på det : )

Och jag ska tänka på det som står i en av mina favoritböcker. ”Pojken, Mullvaden, räven och hästen.”

”Vad är det modigaste du någonsin har sagt? frågade pojken.”

”Hjälp, sa hästen”

Ta hand om varandra! Alltid!

Massor med kärlek 💕

Sari

Lycka…Om pengar skulle göra en lycklig, skulle det betyda att alla människor med mycket pengar är lyckliga…Om en snygg b...
29/08/2022

Lycka…

Om pengar skulle göra en lycklig, skulle det betyda att alla människor med mycket pengar är lyckliga…
Om en snygg bil eller någon annan pryl skulle göra en lycklig, då skulle alla med sin drömbil eller sin drömpryl vara lyckliga…
Om man bara träffade någon att ha en relation med skulle man vara lycklig… men det vet vi ju, att alla som har en relation inte är lyckliga…
Så vad är det som gör oss lyckliga eller i alla fall tillfreds med livet som det är just nu?
Det är just det, tror jag… att acceptera livet precis som det är just nu, njuta av det som är, träffa vänner man mår bra av, göra saker man blir glad av, och träna acceptens om och om igen.

Detta lilla ord som är så svårt… Det är svårt att acceptera livet när det är svårt eller tråkigt. När livet inte är precis så där som vi önskar. Även om livet just idag känns bra trist, ledsamt, oroligt, så kommer det inte vara så här för evigt.

Det finns en lag om föränderlighet. På Pali heter det Anicca - impermanence- allting förändras sekund efter sekund, ingenting varar för evigt. Allt kommer och går… Dåliga saker kommer att förändras och även bra saker kommer att förändras.

This too shall pass

Andas in-andas ut och acceptera att det som det är…

Jag är helt säker på att pengar, en drömbil och en relation gör oss glada för stunden och att pengar kan göra livet enklare och skapa mindre oro. Vi lever ju trots allt i en värld där saker kostar pengar…

Men under mina resor runt jorden har jag träffat människor som inte har så mycket, som inte ens äger så mycket, varken grejer eller pengar, men som andats livsglädje, där ögonen gnistrat av liv, glädje, nyfikenhet och omtanke.

Så vad är det…?

Jo, jag tror att det är att lyssna inåt, förstå att tillfredsställelse, glädje eller om man vill kalla det ”lycka” kommer av att vara tacksam för det man har och det man inte har, se det lilla miraklet i det stora…
Bli medveten om sina begär och fundera på varför och om man verkligen behöver det där man begär, vill ha, suktar efter…

Buddha undervisade om två anledningar till ”lidande”, begär och motvilja. Det är intressant att fundera kring dessa två ord och på hur de påverkar oss och vårt ego…

Ibland när jag diskuterar detta med människor kommer frågan upp att om vi inte har begär, kommer inte innovationen, utvecklingen ta slt då? Då tänker jag att det inte är det…vi ska inte sluta utveckla och utvecklas, tvärtom ska vi bli mer medvetna om varför vi vill utveckla, gör det gott? gör det mig, de runtomkring mig, världen gott att jag önskar något, hoppas något, utvecklar något.

Att ha sunda mål att sikta mot kan vara härligt och livgivande, men också suga ut livskraft om man gör det av fel anledning… Om jag bara når dit, äger det, lyckas göra det där… då blir jag nog lycklig…

Jag tror att ”lycka”, förnöjsamhet, frid, glädje över livet, finns här och nu… i olika doser varje dag… men om man stannar upp och känner efter, kan man kanske känna en liten varm känsla av lycka bara av att solen skiner ytterligare en dag…

Anicca…

Här o Nu

This too shall pass

Önskar dig en fin dag och minst en pytteliten känsla eller glimt av lycka!

Med värme
Sari

Nu har en vecka gått på mitt nya jobb. Det känns spännande och otroligt kul!Jag vill gärna försöka sprida vad jag ska sy...
23/08/2022

Nu har en vecka gått på mitt nya jobb. Det känns spännande och otroligt kul!

Jag vill gärna försöka sprida vad jag ska syssla med, eftersom det känns så värdefullt, viktigt och roligt 🙏

Min vision är att kunna erbjuda, inspirera och peppa människor som av olika anledningar tycker att det är svårt att komma igång med sin träning.
Man kan vara rädd, känna sig osäker, ha för ont, känna sig obekväm för att man känner sig för gammal, för otränad eller kanske känner man att man har för mycket övervikt. Eller så känner man sig bara inte helt "hemma" på ett stort traditionellt gym.
Jag vill att alla som vill ska få träna och övervinna sina hinder och sin osäkerhet.
Här hos oss på Active har vi ett litet personligt gym, alla kurser och aktiviteter har som mest 10 deltagare, vilket gör att det är lätt att anpassa träningen efter allas individuella förutsättningar och här blir man sedd.

Nästa vecka har vi öppet hus och då finns det möjlighet att prova på lite klasser gratis eller komma förbi och prata med mig och titta på vårt gym och våra lokaler.

Måndag 29/8:
11:00-12:00 Senior styrka & balans
16:30-17:30 Medicinsk yoga

Tisdag 30/8:
12:00-13:00 Kom igång träning
17:45-18:45 Nybörjaryoga

Onsdag 31/8:
7:00-8:00 Morgonträning
10:30-11:30 Senior dans

Fredag 2/9:
12:00-13:00 Yinyoga

Man behöver boka sig på tel. 031-919600 och har man frågor kring friskvård eller om man vill komma hit på en rundtur och se våra lokaler går det bra att ringa direkt till mig på tel. 079-1023938

Känner du någon som du tror skulle vilja komma igång med sin träning men inte riktigt vågar eller som känner sig lite orolig, dela gärna detta : )
Det kan vara en förälder, en kompis eller arbetskamrat...

Man kan alltid höra av sig till mig och iaf ha ett första möte och prata om sina mål och vad man drömmer om. Sedan kan vi se vart det leder...

läs mer på
www.active.nu

Med värme
Sari Abrinder

Hej!Hur mår du idag?jaa... ungefär 40-6040 % bra, 60% sådär...Ett sätt att tänka som kan hjälpa oss att se att livet int...
17/08/2022

Hej!
Hur mår du idag?
jaa... ungefär 40-60
40 % bra, 60% sådär...

Ett sätt att tänka som kan hjälpa oss att se att livet inte är helt kasst trots att det känns så ibland och ett tankesätt för att förstå att livet kan kännas både bra och dåligt på samma gång.

Mig hjälper det ofta när jag känner mig på "inte så bra sidan" att tänka på "bra-sidan", redan då känns det bättre på insidan och det är lättare att acceptera även de mindre härliga känslorna eller tankarna som pågår just nu...
För det är sällan, väldigt sällan som det känns 100% toppen ☺

Och det fantastiska med livet är att det går upp och ner, förändras minut för minut... att förstå det på riktigt gör det lättare att acceptera att livet ibland känns sorgligt, ledsamt och tungt...
man behöver inte ens alltid analysera varför, bara vara i nuet och de känslor som är och försöka acceptera och förstå att imorgon, om 6 timmar, om 1 timma eller om 2 minuter kan det redan kännas bättre av någon anledning...

Ta hand om er!

Med varma önskningar om frid till dig!

Sari's Yoga

PS. En vacker liten blomma vid kanten av en häftig svart strand och ett majestätiskt hav på Island. Se det lilla som är vackert i livet, som det är så lätt att missa när man bara ser det stora... DS

Att vara osynligHäromdagen gick jag i stan på en trottoar, ganska smal, och mötte tre killar i 20-årsåldern. Vi möttes d...
01/08/2022

Att vara osynlig

Häromdagen gick jag i stan på en trottoar, ganska smal, och mötte tre killar i 20-årsåldern. Vi möttes där på den ganska trånga trottoaren och jag blev helt plötsligt medveten om att ingen av killarna mötte mig med blicken.
Säkert inget ovanligt, det har säkert hänt 100-tals gånger förut, men just den här gången högg det till lite grand.
Tänk hur det skulle kännas att känna sig sådär osynlig som jag kände mig just i den korta stunden. Tänk hur det är för alla dom som känner sig så största delen av sina liv…

Vi vet ju att det finns alldeles för många ensamma människor i vår värld. Som precis som i Mauros Scoccos gamla låt ”Till dom ensamma” inte har någon som frågar hur det är... Det finns människor som inte har någon att ringa eller någon att fika med när känslorna blir för tunga.

Jag började fundera på känslan av att vara osynlig. Vilka andra känslor hänger ihop med det, känslan att man inte finns, att man inte har något värde, betyder man något över huvud taget…?

Förutom att vara ensam och inte ha någon i sitt liv så tror jag att man kan känna sig osynlig även i en relation, i en familj, i ett kompisgäng eller på en arbetsplats.
Att inte bli lyssnad på, att inte bli tagen på allvar, att vara den som glöms bort när alla andra går till fikat eller lunchen, den som får släntra efter och ansluta till ett gäng som inte märkt att man inte varit med…

Jag tror att vi alla skulle behöva bli lite mer uppmärksamma på människor runtomkring oss, lyfta blicken, möta blicken och kanske till och med våga oss på ett leende.
Och här kommer en sanning 😊 man behöver inte ens le så där soligt och brett mot de man möter, bara mjukna lite med ett inre leende räcker, le i tanken… det räcker för att ögonen ska bli mjukare, vänligare och mer närvarande.

Jag tror att det är otroligt viktigt och värdefullt att bli sedd, även av en förbipasserande främling. Jag finns, jag är inte osynlig…

OCH...
Precis just nu… stanna upp, lyft bort blicken från skärmen och testa hur det känns att le i tanken, börja le ett inre leende… det behöver inte vara svårare än så för att förändra känslan inuti dig och för att sprida den känslan till andra.

Våga testa 😊

Massor med värme!!
Sari

Att släppa tagetAtt våga släppa taget kan vara det läskigaste som finns…Att släppa taget om det som vi egentligen inte v...
23/07/2022

Att släppa taget

Att våga släppa taget kan vara det läskigaste som finns…
Att släppa taget om det som vi egentligen inte vill hålla fast vid, det vi vet eller anar att vi inte mår bra av. Eller i alla fall den där avlägsna aningen om att vi kanske skulle upptäcka något nytt om oss själva om vi vågade. Och om vi vågade kanske, kanske livet skulle bli mer rikt på det sätt vi önskar…

Vi håller fast vid människor och relationer som vi kanske skulle släppa taget om.
Också relationen till oss själva.
Jag tror att många av oss håller fast vid idén om att vi är på ett speciellt sätt, mycket på grund av vår historia, vad andra har sagt om oss, men också den bild vi själva har skapat.

”Jag är den som är klippan som håller ihop familjen, det är min uppgift att ge upp mig själv och det jag vill för att andra ska ha det bra”.
”Jag är den sociala och roliga”.
”Jag är den tillbakadragna och stillsamma”.
”Jag är inte tillräckligt modig för att hoppa och följa mina drömmar, för tänk om jag misslyckas och blir den misslyckade”.
”Jag är annorlunda”.
”Tråkig” osv.

Vi håller fast vid rädslor, känslor, tankar, förväntningar, våra egna åsikter om oss själva och andras eventuella åsikter om oss (som kanske inte ens är sanna, men vi tror...) och tiden går, åren rullar på medan vi håller fast…

Det finns en liknelse om en jägare som skulle fånga in en apa. Jägaren placerade en banan i en kokosnöt. Hålet var precis så stort att apan fick in sin hand i kokosnöten, men kunde inte få ut bananen. Trots att apan såg jägaren komma, släppte den inte taget om bananen och blev infångad.

På samma sätt håller vi människor fast vid saker, som vi vet att vi inte mår bra av.

Förändringar är jobbiga och svåra för de flesta av oss. Rädslan att misslyckas är stor.

Men vad kan hända egentligen?

Kanske inget katastrofalt…

Jag har en del föreställningar och åsikter om mig själv att jobba med…
Har du…?

Jag ska försöka… vara modig...

Ha det underbart och njut av sommaren så mycket du kan!

Med värme

Sari

Det här inlägget är riktat bara till dig!Vad drömmer du om?Lyssna mindre på dina rädslor och mer på dina drömmar…Våga dr...
10/07/2022

Det här inlägget är riktat bara till dig!

Vad drömmer du om?

Lyssna mindre på dina rädslor och mer på dina drömmar…

Våga drömma, våga förverkliga och våga leva!

Skickar massor med mod, kärlek och heja dig!!

Med värme
Sari

Min högsta önskan just nu är att vi människor ska komma ihåg att alla människor har en historia och att vi inte vet någo...
01/07/2022

Min högsta önskan just nu är att vi människor ska komma ihåg att alla människor har en historia och att vi inte vet någonting om vad som pågår inuti någon annan.
Den som verkar starkast kan vara den svagaste, den som verkar gladast kan vara den mest ledsna….
Gång på gång i mina möten med människor upptäcker jag hur lager på lager skalas av och ett fantastiskt men också ibland ett plågat och jobbigt inre kan komma upp till ytan när man stannar upp och pratar på riktigt.
Det är bra, jag är helt övertygad om att det är bra. Det kan vara fruktansvärt jobbigt, men för att läka och för att må riktigt bra är det ett måste.

De flesta av oss har saker som skaver under ytan, ibland är det saker som vi absolut inte vill veta av, saker som är för skrämmande, för sorgliga, för skamliga… men jag tror att om vi inte tar tag i det vid någon tidpunkt kommer det att komma upp till ytan ändå…

Vi har olika triggers som gör att det där underliggande, undermedvetna lockas upp till ytan.
Det kan vara alkohol, hur många är det inte som blir ledsna, arga eller som börjar diskutera eller älta något som skaver när de blir berusade…
men även möten med vissa människor och olika händelser kan trigga saker att komma upp till ytan.

Enda sättet att bearbeta det där jobbiga är att uppmärksamma det, låta det komma fram, acceptera att det finns där och släppa taget om det.
Det är inte enkelt men det går. Det finns flera bra metoder inom mindfulness som kan hjälpa till med att uppmärksamma det som ligger under ytan.

Så vi behöver alla komma ihåg att vara snälla mot våra medmänniskor OCH oss själva och försöka ha tålamod.

Det betyder inte att man måste bli vän med alla och inte heller älska alla människor, men när man möter den där människan som är irriterande på något sätt, kan det kännas fint på insidan att stanna upp och tänka med medkänsla att ”- den där personen verkar inte må så bra, hoppas att hon eller han snart mår bättre, lär sig att inte prata så mycket, lär sig att inte vara så egoistisk, kan ta itu med sin ilska” eller vad det nu handlar om.

Ta hand om varandra!

Med värme
Sari

Att låta andra ta plats…Bara en liten fundering så här en solig lördag 😊(Och som jag funderat och reflekterat över ett t...
18/06/2022

Att låta andra ta plats…

Bara en liten fundering så här en solig lördag 😊
(Och som jag funderat och reflekterat över ett tag nu...)

Hur känns det om man då och då låter andra ta plats även om man tror (eller vet😊) att man kan göra något bättre eller snabbare?

Eller hur känns det om man då och då låter någon få berätta något utan att man kommenterar eller tar över, trots att man kanske kan mer om ämnet?

Hur känns det om man låter någon annan ”skina” lite, trots att man skulle kunna ta över och visa att man kan lika mycket eller mer, och då också få skina lite…?

Jag tänker att det är väldigt olika hur mycket utrymme olika människor tar, vi har olika personligheter såklart…

Vissa (som jag själv :) tycker till exempel om att prata mycket och behöver stanna upp och bromsa mig mycket oftare än andra som jag känner, som inte alls tar lika mycket utrymme. Vissa kanske skulle behöva träna på att ta lite mer plats, men det är en annan diskussion :)

Något litet att fundera på kanske...? eller inte...😊

Ha det underbart och massor med kärlek!

Sari

PS. Detta inlägg handlar inte om att vi ska sluta diskutera med varandra, för diskussioner är helt fantastiskt. Framför allt vilda diskussioner, där folk har olika åsikter 😊
🙂
Inte heller om att vi ska sluta hjälpa varandra och lära varandra saker.
Inlägget handlar mer om att bli uppmärksam på om det är egot eller en gammal vana som gör att vi ”måste” berätta och visa vad vi kan, vid tillfällen där det kanske är viktigare att låta någon annan få utrymme... DS

Adress

Gothenburg

Öppettider

Måndag 09:00 - 20:00
Tisdag 09:00 - 20:00
Onsdag 09:00 - 20:00
Torsdag 09:00 - 20:00
Fredag 09:00 - 20:00
Lördag 10:00 - 14:00

Telefon

+46760023133

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Sari's Yoga postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Dela