29/12/2025
Vägen till kärlek går alltid genom smärtsamma ruiner.
https://www.patriciawesten.se/
Om vi inte tar itu med och åtgärdar våra problem eller trauman är vi benägna att upprepa samma mönster och beteenden om och om igen. Vi repeterar det vi inte reparerar.
Har du letat efter dina svar därute har du varit vilse ett tag. Någonting inom dig börjar skava. En liten mjuk röst kallar på dig för att du ska börja vandra hem igen. Börja lyssna inåt istället för utåt, känna istället för att kontrollera. Att sätta gränser även om det innebär förlust. Att ta dina behov på allvar, även då ingen annan gör det. Att våga vara mänsklig. Arg eller ledsen om det behövs, mjuk och levande och glad andra dagar. Levande och föränderlig. Sann mot dig själv.
Vägen hem till dig själv är alltid obekväm till en början, men ju mer du trampar in din stig desto bekvämare blir den. Desto mer sann mot dig själv blir du.
Den kritiska rösten som din evige följeslagare som gav dig en klump i magen tystnar allt mer. Allt ältande om vad som sagts för att säkerställa dig om att du inte var för mycket eller för lite börjar landa i du är den du är och det är tillräckligt. Förminskandet för att passa in, bli omtyckt, inte störa, eller vara en belastning övergår till att börja ta din
Att vara människa är att vara levande och föränderlig, inte perfekt men sann mot sig själv.
Det tog mig många år att sluta överge mig själv, men en dag landade en vacker insikt.
Jag liksom du duger precis som jag är. Livet förändras och vi förändras med.
Idag står jag stadigare, inte för att livet är lugnare utan för att jag inte sviker mig själv. Jag tappar vissa längs vägen och jag växer med andra.
Det är smärtan som är vägen till läkning. Undvikandet håller dig fånge och det är bara du själv som bestämmer hur länge. Låt det inte bli allt för länge.
Precis som i sagor måste vi gå igenom dessa smärtruiner för att bli förlösta i kärlek.
̈lvledarskap
