27/03/2026
Jag är rustad för krig.
Sätt mig i kaos och jag styr upp det innan någon ens hunnit förstå vad som händer. Jag har levt så länge att det känns som mitt naturliga tillstånd.
Men stillhet? Den skavde. Inte för att den var svår utan för att den tog ifrån mig något jag varit bra på.
Så jag gjorde det jag alltid gjort. Jag gjorde stillhet till ännu ett projekt. Jag planerade den, schemalade den och optimerade den.
Jag kallade det för “inre frid”. Men det var inte frid utan det var kontroll. Samma mönster, bara en ny kostym. Så där som hjärnan fintar oss att göra
Jag såg hur vi gör det överallt. Vi bokar retreaten. Andas i fem dagar. Känner oss hela. För att sen åka hem till exakt samma liv igen.
Det är inte frihet. Det är en paus från det du egentligen inte vill leva.
Du kan inte projektleda din frihet. Du kan inte strukturera fram en känsla som kräver att du släpper kontrollen. För inre frid är inte något du åker iväg för att hitta. Det är vad som händer när du slutar bygga ett liv du måste fly ifrån.
Och det är där de flesta stannar där i projektet. Inte för att de inte vet. Utan för att de fortfarande försöker vinna ett spel som aldrig var deras.
Jag sluta schemalägga min tystnad. Låt den få en naturlig plats. Lät mig få min plats i mitt liv.