09/12/2025
Idag fokuserar vi på uppskattning och tacksamhet.
En gång i tiden reflekterade jag över att jag aldrig förstått begreppet ”att älska mig själv” kanske för att jag det kändes som att det innefattade att på något sätt höja sig över andra.
Det var lättare att närma sig det när jag fick se det i ljuset av buddhismens hjärteutövanden. Att kärlek innebär kärleksfull vänlighet, medkänsla, sinnesjämvikt alltså tillåtande och acceptans. Men även denna så kallade uppskattande glädje eller medglädje, dvs förmågan att känna tacksamhet, lycka och glädje inför både ens egen och andras medvind.
Jag tror att just denna också är en av dem jag har mest motstånd mot, att det känns förmätet att glädjas över mig själv och vara lycklig över att jag är jag. Kanske för att det ligger så nära att falla över i ego och jämförande.
Men jag tror också att det ligger något i att vi känner svårigheten att glädjas över våra egenskaper då vi känner att det är en falskhet i att identifiera oss med dem då de är förgängliga. Jag ”är ju inte snäll” - inte alltid.
Att det kanske kan vara lättare att glädjas över de gånger vi faktiskt lyckas handla på ett sätt som går i linje med våra värderingar.
Men också precis som vi känner för våra barn, de behöver inte göra något eller vara något för att vi ska uppskatta och älska dem. Kanske kan vi få känna den kärleken och uppskattningen även för oss själva.
”Tack för att jag finns” liksom 😊💕
