07/10/2024
Att vara stark är inte något som alltid varit tydligt för mig, det är något som jag lärt mig på vägen, i stunder där jag inte hade något annat val.
Jag minns när allt verkade falla isär. Förväntningarna jag hade på livet uppfylldes inte och de jag litade på mest gjorde mig besviken. Det var där jag förstod att jag inte kunde lita på att andra skulle göra mig komplett eller trygg. Jag lärde mig att sann styrka föds när du möter ensamhet, och istället för att känna dig svag, bestämmer du dig för att förvandla ensamheten till din allierade.
Livet lärde mig att smärta inte är en fiende. Han lärde mig att gråt inte gör dig mindre stark, tvärtom ger dig förmågan att känna djupt och läka. I varje tår ligger en läxa, en påminnelse om att lugnet alltid kommer efter stormen.
Att vara stark handlar inte om att hålla tyst om det som sårar dig, det handlar om att tala bestämt om dina rädslor och acceptera dem. Det handlar inte om att låtsas att allt är bra, det handlar om att acceptera att det finns dåliga dagar, men inte låta de dagarna definiera dig.
Jag har lärt mig att det inte handlar om att inte falla, utan om hur man tar sig upp. Och man gör det inte alltid direkt, ibland tar det tid, men det viktiga är att inte stanna på marken. Jag har fallit många gånger, jag har snubblat över mina egna misstag och svårigheterna som livet har ställt framför mig, men varje gång har jag gått upp mer säker på vem jag är.
Att vara stark är att förstå att självkärlek är grunden till allt. Du kan inte förvänta dig att andra ska fylla luckorna som bara du kan fylla. Jag lärde mig att vara min bästa vän, att vara snäll mot mig själv på mina värsta dagar, och att fira varje liten bedrift, för det är dessa stunder som påminner mig om hur mycket jag har vuxit.
Det som lärde mig att vara stark var livet självt, med alla dess brister och utmaningar. Och även om jag fortfarande har mycket att lära vet jag att så länge jag behåller den inre styrkan så klarar jag allt som kommer.
Text: okänd.
