01/02/2026
Omfamna...
När det känns riktigt bra.
Känslan av motståndskraft och oövervinnerlighet.
Det är min tur nu, fasen vad bra det går!
När det sedan kantas av den där lilla osäkra rösten som säger - Jadu, njut så länge det varar. Snart händer ändå något skit och då är detta ett minne blott.
Då försöker jag omfamna den lilla osäkerheten. Likt ett barn som behöver tröst. Inte för att hyscha. För att få tillåtelse att finnas. Tillåtas att vara med, bara få vara och finnas där på kanten utan att skugga allt det andra som känns bra. Sakta så tystnar osäkerheten, lugnar sig och får så småningom komma till ro.