20/08/2024
Hälften av Sveriges befolkning kommer att gå igenom klimakteriet. Nästa år uppskattas det vara 1,3 miljoner kvinnor. Vanliga symtom är sömnbesvär, humörsvängningar, torra slemhinnor, värmevallningar, svettningar, minskad s*xlust, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet. Enligt specialistvårdföretaget Womnis klimakterierapport mår 77 procent av kvinnor sämre psykiskt och 70 procent upplever kroppsförändringar.
Ungefär en tredjedel av alla kvinnor i klimakteriet önskar någon form av medicinering, rapporterar Socialstyrelsen.
Av allt att döma en stor och viktig patientgrupp, som borde prioriteras högt. Men som ändå inte har säker tillgång till ett av de vanligaste läkemedlen för klimakteriebesvär, nämligen hormonersättningsbehandling med Estradotplåster.
Plåstret har varit slt i flera omgångar sedan 2020 och i år har det varit restnoterat i samtliga styrkor sedan februari månad, med förväntad tillgänglighet den sista oktober. En av styrkorna har varit slt sedan september.
I en intervju med Ekot menar sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) att bristen beror det på att den svenska marknaden inte är lönsam för producenterna (6/3).
”Det beror på var läkemedelsföretagen själva väljer att distribuera läkemedel, så att det är ju en marknad som frågan befinner sig på och det är också därför som vi arbetar mycket med att öka konkurrenskraften”, säger hon.
Regeringen kan inte förändra situationen på kort tid, enligt Acko Ankarberg Johansson, men har sagt att problemet ska åtgärdas. Flera insatser har gjorts för att råda bot på läkemedelsbristen, men ingen av åtgärderna har fått någon effekt på tillgången till klimakteriemediciner ännu.
Läkemedelsverket har gett dispens på import från en amerikansk leverantör av plåstret, i ett försök att minska bristen – tillfälligt.
Visst finns det andra läkemedel som innehåller samma aktiva substans, fast i andra former och styrkor. Men att byta till en ny behandlingsform kan vara en lång och krånglig process. Dessutom har alla klimakteriemediciner varit restnoterade under vissa perioder och behövande har då lämnats helt utan behandling.
Det vore fullt förståeligt om alla drabbade ställde sig på barrikaderna och skrek efter hjälp. Istället tar de saken i egna händer när vården och regeringen sviker dem. Vissa vänder sig till forum på internet, där de diskuterar alltifrån huskurer för olika klimakteriebesvär till var i Europa man kan få tag på hormonplåster. För det är så svåra besvären kan vara – kvinnor är så desperata att de reser utomlands enbart för att köpa plåster.
Alla som är förskonade från klimakteriet eller har sluppit svåra symtom har nog svårt att föreställa sig vilka prövningar det faktiskt innebär.
”För mig är det en skillnad på om jag kan vara yrkesarbetande och försörja min familj eller långtidssjukskriven, så grava problem utgör mina klimakteriesvårigheter”, berättar en kvinna för Ekot.
Att kvinnor lämnas i sticket på detta sätt är inte värdigt svensk sjukvård. Hormonersättningsplåster må inte vara en fråga om liv och död, men för många är det en fråga om liv
