Samtalsrummet Terapi Helsingborg

14/09/2024

14/09/2024

Vår nya bok!

I dagarna har vår nya bok kommit ut. Den heter Relationen som befriar (The Liberating Relationship) och vänder sig till blivande och verksamma psykoterapeuter, till dem som arbetar inom andra människovårdande yrken och till alla med intresse för mellanmänskliga relationer.

inbunden, 2024. Köp boken Relationen som befriar : Om behovsbaserad integrativ psykoterapi av Görgen Olsson, Bertil Gyllensten (ISBN 9789198332971) hos Adlibris. Fraktfritt över 299 kr Alltid bra priser och snabb leverans. | Adlibris

25/12/2022

Samtalsrummet har varit vilande under s*x år på grund av att jag arbetar som terapeut i Hässleholms kommun, men kommer att vakna ur sin vila till hösten 2023. Jag återkommer under våren med detaljer om hur verksamheten kommer att se ut. Som vanligt kommer det dock att erbjudas psykoterapi som bygger på en psykodynamisk grund, med korttidsterapi som specialitet. Jag kommer även att erbjuda parterapi.

22/12/2022

2016 skrev jag detta inför julen, om julstress:

Hur kan vi förstå den stress vi kan uppleva under julen och hur kan vi hantera den på ett konstruktivt sätt, så att den inte tar över och förstör för oss och för de vi älskar?

Först och främst måste vi påminna oss om vad stress är. Stress är en i grunden subjektiv och oftast omedveten känsla av fara. Stress signalerar att vi är på väg att skadas fysiskt eller psykiskt.

Men vad är det i just julen som, omedvetet, känns hotfullt och farligt?

Julen är en familjehögtid, en i högsta grad relationell händelse. Ofta träffar vi människor som är viktiga för oss, ibland människor som vi inte träffar speciellt ofta, men som betyder mycket för oss.

Och även om vi skulle fira julen ensamma är det ändå en i högsta grad inre relationell händelse. Minnen av det som varit. Det som blev och inte blev. Det som kunde ha blivit. Det som kanske inte kommer att bli. Det som inte kommer att bli.

Det väcker känslor. Nära relationer väcker känslor. Blandade känslor. Ilska. Sorg. Glädje. Kärlek. Vi är människor.

Faran vi omedvetet upplever är att dessa känslor kommer att skada oss. Hur då? Genom att det vi känner kommer att göra att vi förlorar kärleken från dessa viktiga andra personer.

För de av oss som är trygga får känslorna inte en sådan negativ konskevens. Vi känner helt enkelt de blandade känslorna. Agerar utifrån dem. Gör det vi ska och måste. Gläds åt allt det vackra, sinnliga, doftande. Låter kraften i ilskan styra oss att sätta hälsosamma gränser för våra åtaganden. Bär våra skuldkänslor över att inte räcka till för alla och inser att de känslorna är ett uttryck för vår omsorg om de vi älskar. Låter stunderna av närhet, tystnad och samvaro också fyllas av sorg över de nära vänner och familjemedlemmar vi förlorat eller som inte är fysiskt närvarande. Och då också av den kärlek vi känt och fortfarande känner.

För de av oss som inte är tillräckligt trygga väcker känslorna ångest och stress, det vill säga en känsla av fara. En upplevelse av att känslorna kommer att göra att vi förlorar andras kärlek. Det försöker vi hantera genom att inte känna det vi känner. Några av oss drar oss undan, gör oss stumma, onåeliga. Andra agerar utåt, varvar upp, skapar konflikter.

Julen är en känslofylld tid.

Kan vi tillåta oss att känna det vi känner? Känna alla våra känslor? Inte de vi ska eller borde känna utan de känslor vi faktiskt känner? Och låta dessa känslor leda oss till det vi behöver och bort från det vi inte behöver? Leda oss till de människor vi älskar och som vi vill vara tillsammans med. Och leda oss bort från det som endast reser en mur mellan oss och oss själva, mellan oss och de vi älskar.

04/07/2020

Couples therapy: love and freedom in a marriage/relationship*

It is not your partner that is causing you the pain in the relationship. It is the misperception and illusion that your partner should change, should be someone else, which is causing you pain. Holding on to your dreams and illusions of your partner are hurting you. They are denying you the love and freedom you so desperately seek, and are entitled to. Your wish that the other should change is killing of his/her love - and your love. Your dreams and fantasies of your partner have to crumble and burn down to ashes, and when they burn down, the grief of your lost dreams and fantasies will unlock love and freedom.

Your fantasies of reality are your prison. Your prison guard is the illusion that you only can be free to love if your spouse changes to your demands and wishes of who he/she should be. In fact it is the other way around: it is your demands, wishes and fantasies which are denying you love and freedom, not your partner or spouse.

Love and freedom are residing in you, and only in you; still, ever so still, biding time, never leaving you, never giving up on you, waiting for the right soil, so that it can begin to grow and flourish. You thought the love and freedom was in the hands of your partner. You demanded that your partner should see, understand and validate you. You wished that your partner should love, hold, touch and embrace you first. When the love, touch and embrace you longed for and needed were in you all the time, are you; when the comfort, safety and healing are in you, as well as the pain, anger, guilt and grief. Waiting inside of you to be seen, validated and understood – by you.

It may require for you to take some action: Maybe develop the capacity to bear the guilt for the pain you have inflicted on others, the guilt you think is unbearable; to bear the love and humanity you once had to cut off from yourself to not-me, and that you thought could only be found in others; to end the battle inside of you, seeking love and freedom by fighting against the ones you love; perhaps to welcome the grief over what you didn’t get from the ones you depended on, the grief over all the lost opportunities that are no more, and the grief over all the times you had to hide, avoid, withdraw and conform; and maybe the guilt in failing to be you. But you are still you, with your pain and happiness, your longings and yearnings, your love and stillness.

Don’t ask your spouse to be what he/she are not, to exist only to fulfill your dreams and fantasies. Let him/her be him/her. Let you be you. The embrace of yourself, feeling your feelings and welcoming them home, inside of you, will kill of your hurtful fantasies and illusions. Then there are love and freedom. Then you are setting your love free, setting your loved ones free, which is love, setting yourself free, to love and to be loved. Can you bear your feelings; can you share them with the one you love?

* The reader familiar with Jon Frederickson’s book “The lies we tell ourselves” will recognize some of the terms and phrasing in this text. Although most of the credit for the text must go to the couples I have met and still are meeting, who have sheared their stories, pain and love for each other.

01/02/2018

Hopp och hopplöshet

Två av mina patienter talar om hopplöshet.

Men det är inte de som är hopplösa, eller deras framtid som är hopplös. Det som är hopplöst är deras sätt att, omedvetet, försöka att inte känna det de känner. Det fungerar inte längre, så som det en gång gjorde, i den omgivning de befann sig i.

Den hopplösheten - att inse att det inte går att lösa sina känslomässiga problem så som man försöker lösa dem - är paradoxalt nog konstruktiv och livgivande om än också smärtsam, då den innebär att lämna fantasin om verkligheten, som att vår partner, våra barn, våra föräldrar, vi själva är några andra än dem de/vi är. Det gör ont att förlora drömmar, fantasier, förhoppningar, men det öppnar ögonen för de möjligheter som finns i den värld som är verklig, det öppnar ögonen för den kärlek som faktiskt finns för oss.

25/07/2017

Att söka hjälp från någon som man inte känner kan kännas osäkert och otryggt. Det är naturligt att man känner så. Min erfarenhet är att de flesta människor tänker sig för väldigt noga innan de söker hjälp. Och när man väl söker hjälp har man också oftast anledning att göra det. Inte sällan har man haft en längre period då man försökt klara av problemen på egen hand, utan att lyckas. Ofta har besvären i stället bara blivit värre. Det är inte ovanligt att man känner skam över sin situation, för att man inte har lyckats lösa den själv. Men det finns ingen skam i att söka hjälp, tvärtom. Det visar att man hyser hopp och har en tro om att det är möjligt att förändra sin situation. Min erfarenhet är att när man väl fattat beslutet har man tagit ett stort och viktigt steg mot att bli fri från sina besvär.

Under hösten 2017 tar jag emot nya klienter. Välkommen!

24/07/2017

www.samtalsrummet.nu

11/12/2016

Välkommen till Samtalsrummets nya hemsida!
www.samtalsrummet.nu

16/09/2016

Patricia Coughlin gav en mycket uppskattad presentation i Malmö idag. Som vanligt, ett under av klarhet.

Enligt Patricia Coughlin blir patienter bäst hjälpta om terapeuten är känslomässigt närvarande, delar med sig av sina känslor och tankar och inte låter sig dras med i patientens försvarsstrategier. Annat som är viktigt är att terapeuten arbetar efter en modell/metod som hen tror på och behärskar och som hen använder systematiskt och flexibelt. Terapeuten måste vara öppen för feedback från patienten och för att ständigt lära sig.

15/09/2016

Konferens med Patricia Coughlin i Malmö idag.

02/06/2016

En gång skrev jag:

"När du följer och ger uttryck för det du känner märker du att det bortom likgiltigheten finns ilska, bortom ilskan sorg, bortom sorgen glädje och bortom glädjen kärlek och frid.

När du följer dig själv vandrar du vägen hem till din födslorätts oskuld. Du försonas med dig själv och förlåter andra för det som har varit.

Du vet att du följer dig själv när du spontant och utan ansträngning känner intresse för dina medmänniskor.

Du har kraften att följa dig.

Vägen till kraften är att följa dig."

Jag tror fortfarande att detta stämmer. Men jag tror inte jag påstod att det är lätt eller att man någonsin är färdig.

/Görgen

19/03/2016

Var sak har sin tid.

03/03/2016

Böckerna "Det terapeutiska mötet", "Lysa med eget ljus", "Kroppen i psykoterapi" samt "Sådan är du människa", går nu att få även i hårdband!

Här är en länk till bokshopen:

https://widget.publit.com/samtalsrummets-bokshop_519

12/12/2015

Julstress

Hur kan vi förstå den stress vi kan uppleva under julen och hur kan vi hantera den på ett konstruktivt sätt, så att den inte tar över och förstör för oss och för de vi älskar?

Först och främst måste vi påminna oss om vad stress är. Stress är en i grunden subjektiv och oftast omedveten känsla av fara. Stress signalerar att vi är på väg att skadas fysiskt eller psykiskt.

Men vad är det i just julen som, omedvetet, känns hotfullt och farligt?

Julen är en familjehögtid, en i högsta grad relationell händelse. Ofta träffar vi människor som är viktiga för oss, ibland människor som vi inte träffar speciellt ofta, men som betyder mycket för oss.

Och även om vi skulle fira julen alldeles ensam är det ändå en i högsta grad inre relationell händelse. Minnen av det som varit. Det som blev och inte blev. Det som kunde ha blivit. Det som kanske inte kommer att bli. Det som inte kommer att bli.

Det väcker känslor. Närhet väcker känslor. Blandade känslor. Ilska. Sorg. Glädje.

Faran vi omedvetet upplever är att dessa känslor kommer att skada oss. Hur då? Genom att det vi känner kommer att göra att vi förlorar kärleken från dessa viktiga andra personer.

För de av oss som är trygga får känslorna inte en sådan negativ konskevens. Vi känner helt enkelt de blandade känslorna. Agerar utifrån dem. Gör det vi ska och måste. Gläds åt allt det vackra, sinnliga, doftande. Låter kraften i ilskan styra oss att sätta gränser för våra åtaganden. Låter stunderna av närhet, tystnad och samvaro också fyllas av sorg över de nära vänner och familjemedlemmar vi förlorat eller som inte är fysiskt närvarande. Och då också av den kärlek vi känt och fortfarande känner.

För de av oss som inte är tillräckligt trygga väcker känslorna ångest, det vill säga en känsla av fara. En upplevelse av att känslorna kommer att göra att vi förlorar den andres kärlek. Det försöker vi hantera genom att inte känna det vi känner. Några av oss drar oss undan, gör oss stumma, onåeliga. Andra agerar utåt, varvar upp, skapar konflikter.

Julen är en känslofylld tid.

Kan vi tillåta oss att känna det vi känner? Känna alla våra känslor? Inte de vi ska eller borde känna utan de känslor vi faktiskt känner? Och låta dessa känslor leda oss till det vi behöver. Leda oss till de människor vi älskar och som vi vill vara tillsammans med. Och leda oss bort från det som endast reser en mur mellan oss och oss själva, mellan oss och de vi älskar.

03/10/2015

Sartre hade fel.

Det är inte "dom andra" som skapar vårt he***te.
Vi skapar det själva.
Åt oss själva.

När vi omedvetet upprepar att straffa oss själva för någonting vi inte gjort.

Vad är det vi inte har gjort som vi straffar oss själva för?

Dödat och torterat de vi älskar.

Men impulserna har funnits där.

Sedan bär vi på skuldkänslor som vi använder till att tortera oss själva med. Till att skapa ett he***te för oss själva. Och som vi projicerar på andra och pekar finger och säger: det är du som skapar mitt he***tet.

Jag vet inte hur Sartre skapade sitt he***tet. Men jag vet att han gjorde det själv. Inte medvetet.

Vägen ut?

Som vanligt: ta hjälp av någon som kan hjälpa dig att få syn på hur du gör för att plåga dig själv, vänd dig mot dina egna inre plågoandar, acceptera vad du känner, alla dina känslor.

Det är inte känslorna som är problemet.

Det är det inre dömandet av känslorna som skapar he***teshjulet.

Det betyder också att det finns hopp.
Ingen annan behöver förstå före du själv förstår. Du behöver inte vänta på att någon annan ska förändra sig, ska sluta döma dig.
Det räcker med att du slutar döma dig själv.

Jag säger inte att det är enkelt.
Jag säger inte att destruktiva mönster inte kan vara svåra att få syn på och bli kvitt.
Jag säger bara att det går, att det är möjligt.
Eftersom du har kraften och makten att göra det.

02/10/2015

Artikel om stress och känslor i tidskriften Omtanke, s 32-34. Ett experiment jag gjorde inom äldreomsorgen, för att undersöka om detta att skriva ner sina svåraste känslor kunde reducera stress.

http://np.netpublicator.com/netpublication/n21155112

Magasinet Omtanke speglar verksamheten inom Socialtjänst, vård och omsorg. Vi är en branschtidning till för att informera såväl som att inspirera! Vi ger läsaren intervjuer med intressanta personligheter, de får möta mannen som gått från alkoholist till behandlare, kvinnan som spenderat 30 år i fäng…