14/07/2025
Jag vandrar ofta med kameran i handen längs de stilla vägarna där vi bor, i det lilla samhället i Burgenland, Österrike. Naturen här bär på ett stilla lugn – och ibland leder stegen mig förbi kyrkogården, där min svärfar har sin viloplats.
Jag brukar stanna en stund hos honom. Vi samtalar tyst, som vi alltid gjort, ibland pratar vi fotboll som vi också gjorde när han levde. Jag tackar honom – från hjärtat – för att vi fick möjligheten att slå rot här, i det här vackra lilla hörnet av världen.
Han är en man med humor och glimt i själen, och jag har märkt att de andra som vilar där omkring verkar ha samma sorts lättsamma energi. I morse ville de något alldeles särskilt – de ville ha en gruppbild! De ställde upp sig som ett fotbollslag, skojade, fnissade och poserade lekfullt framför mig.
De har ännu inte fastnat i min kamera, inte så att det syns med blotta ögat i alla fall. Men kanske, en dag, så blir de synliga även där. Tills dess bär jag deras närvaro med mig – som en varm viskning från andra sidan, full av livsglädje och andlig närhet.
