Struktur med Katja

03/03/2026

Vad är farligast för samhället?

En psykotisk gärningsman
eller en ideologiskt övertygad, fullt tillräknelig individ?

När vi analyserar extremt våld fastnar debatten ofta i “bad or mad”.
Men dikotomin är förenklad.
Extremt våld kan vara:
• Ideologiskt motiverat
• Instrumentellt planerat
• Personlighetsdrivet
• Strategiskt genomfört

Och samtidigt sakna tecken på primär psykos.
Att förstå skillnaden är avgörande – juridiskt, organisatoriskt och preventivt.

Om vi felaktigt förklarar ideologiskt våld som enbart psykisk sjukdom riskerar vi att:
– missa radikaliseringsprocesser
– feltolka risk
– bygga fel förebyggande insatser.

I mitt arbete intresserar jag mig särskilt för gränslandet mellan psykisk ohälsa, personlighet och strukturella faktorer.
Det är där komplexiteten finns.
Och det är där förebyggande arbete måste börja.

Struktur före förenkling.
Analys före etiketter.

23/02/2026

Något jag bestämde mig för tidigt i min yrkesresa var detta:
Oavsett titel.
Oavsett karriärsteg.
Oavsett position.
Jag vill aldrig tappa den direkta klient- och brukarkontakten.
Det är där verkligheten finns.
Det är där konsekvenserna av våra beslut märks.
Det är där relation, förtroende och förändring skapas.
Ledarskap, utvecklingsarbete och strategiska uppdrag är viktiga. MEN utan förankring i det faktiska mötet riskerar vi att tappa riktning.
För mig är klientkontakten inte ett “steg på vägen”.
Den är grunden.

19/02/2026

Att ha arbetat inom vård och stöd sedan 2018 innebär inte att man är färdig.
Jag hamnar fortfarande i situationer som kräver djup reflektion och där moraliska dilemman uppstår. Makt, ansvar, autonomi, gränssättning och det är väldigt sällan svart eller vitt.
Därför rekommenderar jag kursen Återhämtningsinriktat arbetssätt i psykiatrisk vård I.
Den ger inte bara teoretisk kunskap utan den skapar utrymme att stanna upp, analysera sitt förhållningssätt och utveckla ett personcentrerat, resursfokuserat och etiskt medvetet arbetssätt.
För mig handlar återhämtning inte bara om metoder.
Det handlar om människosyn.
Om att våga stå kvar i komplexiteten.
Om att vara en professionell med både struktur och hjärta.
Vi blir aldrig “klara”.
Men vi kan alltid bli mer medvetna.

17/02/2026

Det har varit en intensiv period. Studier, deadlines, ansvar, framtidsplaner och den där viljan att alltid göra lite mer, lite bättre. Till slt märker man att återhämtning inte är något man unnar sig, utan något man behöver för att hålla i längden.
Den här resan handlar därför inte bara om semester. Den handlar om att skapa utrymme för lugn, sortera tankar och hitta tillbaka till balansen igen. Att få landa utan krav, sova klart och låta huvudet hinna ikapp livet.
Jag pratar ofta om struktur och hållbarhet MEN även den som hjälper andra behöver ibland stanna upp och fylla på sin egen energi.
Nu är det dags att ladda om. För nya idéer, ny kraft och allt som väntar framåt. 🌊✨

11/02/2026

Ibland dyker det upp texter som stannar kvar lite längre än andra.
Inte för att de är dramatiska, utan för att de sätter ord på något man själv har känt men kanske inte riktigt kunnat formulerat.
Den här träffade mig rakt i hjärtat.

Kanske för att den påminner om hur lätt det är att vilja bära andra människor, fixa, förstå och hålla ihop särskilt när man är van att arbeta nära människor och deras livsberättelser.

Men också om insikten som kommer med tiden: att omtanke inte alltid betyder att ta ansvar för någon annans väg. Ibland handlar mognad om att se, känna empati och ändå våga stå kvar i sina egna gränser.
Den känslan fastnade hos mig.

08/02/2026

Ledarskap utan ansvar skapar rädsla. Inte resultat.

Efter att ha sett dokumentären Skamlös på SVT Play fastnar jag inte bara i berättelsen om en individ utan i vad som händer när makt får verka utan motvikt.

Dokumentären visar hur människor kan påverkas när ledarskap förväxlas med kontroll, manipulation och resultat till varje pris. När rädsla blir drivkraften försvinner tilliten. Och utan tillit finns varken hållbara organisationer eller hållbara människor.
Som ledare oavsett vilken bransch behöver vi våga prata om ansvar.

Inte bara juridiskt ansvar, utan det psykologiska och etiska ansvaret för de miljöer vi skapar. Arbetsplatser där människor tystnar, anpassar sig av rädsla eller bär skam är aldrig starka organisationer, även om siffrorna tillfälligt ser bra ut.
Moderna verksamheter kräver något annat: tydliga strukturer, psykologisk trygghet och ledarskap som bygger människor istället för att förbruka dem.

För mig blir Skamlös en påminnelse om varför kunskap om bemötande, struktur och psykisk hälsa måste vara en självklar del av ledarskap inte ett tillägg.

Vad tänker du? pratar vi tillräckligt om makt och ansvar i dagens ledarskap?

04/02/2026

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/nuri-korde-psykiatripatient-med-taxi-skulle-bomba-sjukhuset

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sa-manga-timmar-har-polisen-agerat-taxi-at-regionerna?fbclid=IwdGRjcAPtPAZleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAwzNTA2ODU1MzE3MjgAAR4xgbAOF2Ci2RSt5vxQqbI_YugSo4r6dWUjF5ip83GmPzBLzlQlJp_KmkgOWQ_aem_S8XBDCbLQctDapLACIPrrQ

Det är dags att vi pratar om vad som händer med vården i Västernorrland. De här artiklarna från SVT belyser en ohållbar situation som påverkar både patientsäkerheten och våra gemensamma resurser.

​I det första fallet: En psykiatrisk patient skickades hem i taxi – trots att personen uttryckt direkta hot om att bomba sjukhuset. Hur kan bedömningarna slå så fel att personal och allmänhet utsätts för sådana risker?

​I det andra fallet: Polisen får allt oftare agera "taxi" åt regionerna. Tusentals timmar läggs på transporter som egentligen borde skötas inom vården eller av specialiserade fordon. När polisen sitter i en bil med patienter, vem patrullerar då våra gator?

​Det här är ett systemfel där psykiatrin är så pressad att polisen blir den sista utposten. Vi behöver:
​Bättre riskbedömningar inom slutenvården.
​Tydligare gränser mellan vårdens och polisens uppdrag.
​Resurser som faktiskt räcker till för de mest sårbara i samhället.
​Vad tänker ni? Har vi nått en punkt där polisen har blivit regionens förlängda arm på bekostnad av tryggheten? 👇

​

Region Västernorrland saknar egna ändamålsenliga transporter till psykiatrin – och det drabbar fler än bara patienterna och polisen. För taxichauffören Nuri Dogan slutade en körning från Kramfors 2023 i ett vapendrama på motorvägen.

29/01/2026

Idag firar jag.
Godkänd för F-skatt och moms – Struktur med Katja är officiellt igång.
Ett stort steg, mycket arbete bakom, och ännu mer framåt. 🚀

27/01/2026

🧠 All smärta syns inte men den känns
Den smärta som en gång kostade mig många år av lycka har i dag förvandlats till professionalism.
Inte för att den försvann utan för att jag lärt mig att bära den, förstå den och använda den med ansvar.

Vi som vuxit upp med trauma utvecklar ofta en särskild förmåga.
Vi läser av rummet, tonläget, kroppshållningen, doften.
Ibland till och med andras smärta trots att personen framför oss skrattar och säger att allt är bra.
Och här vill jag stanna upp.
Innan du dömer kollegan som:
• alltid är sen
• alltid är sur
• alltid verkar “svår”

Har du någon gång provat att fråga:
Hur mår du – på riktigt?
Vet du vad personen brottades med innan hen gick till jobbet?
Vet du om hen lever i rädsla?
Vet du om hen blev slagen i sin relation kvällen innan?
Alla bär något.
Vissa bär det så länge att kroppen gör det synligt.
Trauma är inte en ursäkt för allt – men det är ofta en förklaring till mycket.
Och bemötande kan vara skillnaden mellan att någon orkar en dag till eller går sönder.

Lite mindre dömande.
Lite mer mänsklighet.
Det kan rädda mer än vi tror.

26/01/2026

Med hjälp av statistik från olika plattformar ser jag tydligt hur hög igenkänningen är i många av mina inlägg – även när likes och kommentarer är låga.
För mig är det inte förvånande.
Många med ADHD och andra former av neurodiversitet konsumerar innehåll i tystnad. Man läser, känner igen sig, sparar men orkar inte alltid interagera.

I Struktur med Katja är det här en viktig lärdom, också för organisationer och ledare.
Engagemang syns inte alltid i ytan, men det betyder inte att det inte finns.

Räckvidd, visningar och lästid berättar ofta mer än antal likes. De visar igenkänning, reflektion och behov sådant som är avgörande för hållbarhet i både arbetsliv och ledarskap.

För mig handlar det inte om bekräftelse.
Det handlar om att dela erfarenheter som skapar struktur, minskar inre kaos och ger fler känslan av: “Det är inte bara jag.”

24/01/2026

🎓 VG i psykiatrisk omvårdnad – och samtidigt en stark impuls att kasta kurslitteraturen rakt ut genom fönstret.
Det är något märkligt med studielivet.
Ena minuten: “Wow, VG! Jag kan det här!”
Nästa minut: “Kriminologi 7,5 hp… igen?! Vem var det som tyckte detta var en rimlig livsplan?”

Min hjärna just nu är som en överkokt broccoli 🥦

Full av kunskap – men absolut färdigkokt.
Skoltröttheten är REAL.
Kaffekoppen är min bästa vän.
Motivationen kommer och går.

Men så påminner jag mig själv om målet:
🎓 Higher Education Diploma with specialization in Nursing Science

Bara att se den titeln svart på vitt är precis den påminnelse jag behöver när tröttheten slår till.
Det är den som får mig att fortsätta – även de dagar då jag helst vill kasta böckerna genom fönstret (med kraft).
Så nej, jag är inte klar.

Jag är bara väldigt… väldigt trött. 😅
Men jag fortsätter. För framtiden. För kompetensen. För allt som faktiskt väntar på andra sidan.

📚☕📚☕📚
En sida till. Sen kaffe.
Eller tvärtom.

21/01/2026

Siffror. Lagar. Paragrafer.
Statistik.
Hatten av 🎩 till alla er som har full koll på dessa grunder – och dessutom verkar trivas där.

Själv sitter jag här och försöker hålla ihop helheten medan jag snart sliter mitt hår 😅
Men respekt, verkligen. För utan er som behärskar regelverk, siffror och strukturer hade mycket i samhället helt enkelt inte fungerat.

👉 Vad är ditt bästa knep för att inte gå vilse i paragrafer och statistik?
Dela gärna – jag tar tacksamt emot tips 🙌