03/11/2025
Under allhelgonahelgen var jag på tyst skrivarretreat med Ann och i Forsvik 🧡
Under nästan 48 timmar levde vår grupp sida vid sida i tystnad och stillhet. Mobilen stängdes av, iallafall för mig.
Det kanske låter som en överdrift men det var magiskt att få gå in i sin bubbla och inte behöva tänka på sociala konventioner så som att socialisera sig genom samtal. Min introverta sida fick verkligen ta plats och det enda som egentligen betydde något var vad jag ville göra i stunden.
Skrivandet är inte något jag nämnt här så mycket men det är något som alltid varit en del av mig. Jag skriver för att få syn på saker, för att reflektera och för att det är spännande att se idéer ta form på papper. Ibland skriver jag för att jag måste, för att det är det enda sättet att komma vidare.
Helgen fick veckla ut sig på precis det sätt som var meningen och jag landade i långsamma reflektioner kring mina relationer; de jag har, de jag haft och de jag vill ha framöver. Vilka relationer jag vill fortsätta odla och vilka som det kanske är dags att släppa taget om. Vackert, lite smärtsamt och alldeles nödvändigt 🧡
Det var inte alltid tystnaden var bekväm även om jag fann det helt magiskt. I tystnad så kan du inte längre fly från dina tankar, jag hade ingen mobil att rikta uppmärksamheten mot eller någon annan person att samtala med för att lägga fokus där istället.
Det var bara att ta ett djupt andetag och möta det som ville komma upp 🧡
Idag, måndag morgon, så känns det lite som att jag har tvättat hjärnan. Tankarna är klara, lugna, rena. Det finns en ny nyfikenhet och en stillhet som jag vill fortsätta vårda.
Och så hoppas jag att jag har möjlighet att åka med nästa år igen ✨
Hur går dina tankar kring att vara helt tyst i 48 timmar? Har du testat tidigare och vad tyckte du i så fall?
