24/07/2025
När du låter andras förväntningar styra din självkänsla.
Jag kommer här att dela en berättelse från en klient som ville att jag delade med mig av hennes utmaningar. För att förhoppningsvis motivera andra att våga förändra sin situation.
Att jobba med mental styrketräning handlar inte alltid om att skapa kraftfulla målbilder och konkreta handlingsplaner. Ibland handlar det om att tydliggöra skillnaden mellan tankar och känslor.
Bakgrund: Min klient är objektivt sett otroligt kompetent. En riktig stjärna på sitt område. Har aldrig förlorat ett case. Levererar alltid.
Ändå kände hon sig ofta otillräcklig.
Vi började med en "stress-lista". Hon tog fram tre situationer som gav henne direkt stresspåslag.
1. Hon har (egentligen för) mycket att göra – och får en ny uppgift från chefen.
Reaktionen? “Jag måste ta det här. Jag vill inte göra någon besviken. Det här kan vara avgörande för min karriär.”
2. Hon får negativ feedback en missnöjd klient, oavsett om hon gjort allt rätt.
Reaktionen? “Jag är nog inte tillräckligt bra. Jag borde ha levererat bättre.”
3. Hon har så mycket på sitt bord att hon tappar överblicken.
Reaktionen? “Vad har jag missat? Vad glömmer jag? Jag måste hitta mer tid för det här.”
Vi fortsatte med en värderingsövning (en 10 punktslista) där hon fick rangordna vad som borde vara viktigast i hennes yrkesroll – och vad som faktiskt tar mest energi.
Skillnaden var slående.
☀️ Det som borde vara viktigast: resultatet, kvaliteten, tydligheten.
🌧️ Det som tog mest energi: hålla kunden nöjd, leva upp till förväntningar, dämpa kundens känslor.
Under ett av samtalen kom hon fram till att
"Jag kämpar hela tiden med att ha nöjda klienter, istället för att vara nöjd med mina fantastiska resultat."
Den kampen gjorde henne nedstämd. Hon dämpade sina känslor i allt, även privat. Hon märkte att hon började agera defensiv och tappade snabbt energi om dagarna.
Hon märkte att hon lät upprörda klienter “bestämma” värdet på resultatet, vilket ledde till att hon tvivlade på hela sin insats – trots att hon aldrig förlorat ett enda ärende.
Vi pratade mycket om att kunna vara lyhörd – utan att låta det påverka hennes självkänsla. Att kunna lyssna på en klients känslor, utan att göra dem till hennes sanning. Att faktiskt värdera hennes arbete utifrån objektiva, yrkesmässiga parametrar.
Det var ingen enkel omställning, vi jobbade tillsammans ett år. Men den är möjlig.
Jag är tacksam att hon ville dela med sig av sin berättelse, den är tyvärr inte unik, men när vi tar mod till oss att våga förändra vår tillvaro, ökar chansen att vi både får må bra OCH prestera på topp. Och det tjänar alla på.