24/10/2025
Delar en viktig text, ett innehåll som berörde i bruset av allt annat i flödet 🥰 Angelicas Livsmagi beskriver styrkan i de jobbigaste av stunder! Att det går att hjälpa sig själv och det finns så mycket hopp ❤️❤️❤️ vi hoppas att ni som kämpar, hittar er bästa väg💚💚💚
I natt låg jag vaken
Huvudet ville inte sakta ner.
Så fort jag försökte blunda så kröp sig oron och ångesten nära inpå.
Höll mig i sitt grepp,
som den har gjort så många gånger förr.
Tänk att det här var min vardag förut.
Varje dag fylldes jag av ångest.
Varje dag kvävde stressen mig,
tills jag inte längre kunde andas.
I natt valde jag något annat.
Det var nära att jag föll tillbaka,
tillbaka i gamla tankemönster med självkritik där jag klankar ner på mig själv med ord som ekar ”jag borde ju veta bättre vid det här laget”.
Tankar som far i väg åt alla möjliga håll utan att komma till kärnan,
att känna
- att sitta med mina känslor för att sedan förstå.
Jag sprang inte utan
jag valde att lyssna och
jag valde att känna.
Det helande utrymme som jag håller för andra höll jag i natt för mig själv.
I många år har jag jobbat med mitt inre och då också frigjort mig från mycket av det som gav mig sådant här stresspåslag och ångest tidigare.
Därför blev det nog extra påtagligt för mig i natt,
eftersom det inte längre är mitt normaltillstånd.
Min kropp ville ha min uppmärksamhet.
Den reagerade snabbt på att
jag har kört på non stop utan paus.
Så många svåra beslut har behövt tas,
saker i livet har behövt förändras, deadlines måste bli klara, allt har gått så fort och
samtidigt har jag så mycket kreativ energi som vill få utlopp och jag är så taggad på framtiden. Jag vill så mycket.
Jag är oerhört tacksam för de verktyg som jag har med mig idag som hjälper mig att sitta med oron, möta stressen och förstå min kropps signaler.
Verktyg som bidrar till att jag sällan hamnar där längre, men som när jag gör det tar mig lättare ur det.
Jag lyssnade.
Jag var närvarande.
Jag andades.
Jag valde mig själv.
Jag bröt mönstren.
Jag använde mina verktyg.
När jag satt med mina känslor och tankar så fylldes jag istället av en enorm tacksamhet-
tack för min kropp som reagerar.
Tack för att jag väljer mig själv,
gång på gång.
Tack för att det här inte är min vardag längre.
Och kanske,
kanske känner du som läser detta igen dig. Kanske det sår ett litet frö inom dig om att nu är tiden inne att bryta mönstren.
Nu väljer vi stillhet framför görande.
Vi väljer självkärlek framför prestation.
Vi lyssnar i tid.
