04/10/2025
Då och då ser jag i flödet en hästinfluencer som säljer kurser som ska bota folks rädsla kring hästar. Samma influencer ondgjorde sig över Ica-reklamen där Peder Fredricson är med. Den var en hemsk sak att utsätta hästar för, de såg spända ut. Hästarna står framför en skärm och ser i mina ögon mest uttråkade ut. Jag förstår inte riktigt var djurplågeriet i det ligger.
Jag kom att tänka på den här sortens dubbelmoral när jag häromdagen fick frågan från en gammal bekant från en ridskola jag gick på för länge sen om hon kunde få bli medryttare hos mig. Hon skulle börja rida igen och behövde bearbeta sina rädslor. Jag sa nej, mest för att jag inte behöver någon medryttare och för att mina hästar inte är lämpade för att bearbeta rädslor med, men också för att det inte gagnar mina hästar att umgås med rädda, ångestladdade människor. Ska någon vara med mina hästar vill jag att de har en grundtrygghet i sig själva, för att minska risken för olyckor men också för hästarnas välmående. Rädda människor är inte jättehärligt för hästar. Detta leder mig vidare till tanken att allt vi gör med hästar är någon form av utnyttjande. Vare sig vi tävlar, rider för motion och välmående eller använder dem för att balansera vår psykiska hälsa så nyttjar vi dem, på det ena sättet eller det andra.
Tycker jag då att det är djuplågeri att nyttja hästar till rädsle- och ångestterapi? Nej det tycker jag inte, även om det nog innebär en stunds mildare obehag för hästen. Hästvärlden, såväl sporten som hobbyryttarna som terapifolket behöver landa i att det inte går att ha hästar utan att vi begränsar dem och utnyttjar dem i det ena eller det andra syftet. Detsamma gäller hundar och katter och andra husdjur. Vi har dem för vår egen skull, vi berövar dem friheten å ena sidan men ger dem mat och vård och beskydd å den andra. Någon tävlar, någon hobbyrider, någon använder sina hästar för rädsle- och ångestterapi.
Det viktiga är att vi gör vad vi kan för att våra hästar, hundar, katter ska ha det så bra som möjligt, i det vi nu gör med dem. Att de ska leva ett liv som är 100% fritt från minsta stress eller obehag är tyvärr en utopi, det är det även i deras egna flockar och det är inte heller möjligt för oss människor att leva helt obehagsfritt. Vi behöver ta till oss att hästar kan ha det bra även hos någon som inte gör exakt det som jag själv gör, och att de även kan må bra av att arbeta och ha en uppgift. Frid. ☮️
Edit: det blev mycket diskussioner här. Min huvudinvändning mot influencern, som här själv tillkännagivit sig som Susanna Davidsson från Hästvis, är att hon torgför åsikter som sanningar och har ett tilltal som syftar till att fånga upp människors osäkerhet. Mig tappade hon när hon påstod att hästar enbart bockar av smärta och inget annat. Där tycker jag att det blir allvarligt. De flesta menar att hästar kan bocka av olika skäl, smärta förekommer absolut men de bockar även när de leker och är glada. Det finns mig veterligen ingen forskning som slår fast att bockning alltid beror på smärta och där sätter jag ner foten: det är inte okej att lära ut det. Att måla upp en reklamfotografering som ett lidande är också att gå över en vettighetsgräns. Precis alla beteenden som hästar uppvisar beror på stress enligt Hästvis. Förteckningen över utbildning på hemsidan är luddig och hon framhåller att hon coachat toppryttare upp till världsnivå, men vill inte uppge deras namn. Vill vuxna människor köpa Hästvis med hull och hår och betala för "gemenskapen" i det hon kallar "flocken" så står det dem naturligtvis fritt, men jag känner att jag vill säga ifrån här.
