04/01/2026
Barn & Sorg
Att ha barn inblandade i sorg kan för många kännas väldigt svårt. De flesta vill ju såklart hålla sina barn så långt borta från tråkigheter som möjligt, men är det alltid rätt?
I min åsikt och erfarenhet så är det bättre att faktiskt involvera barnen i det som sker, men på ett åldersanpassat sätt!
I min familj är vi alltid ärliga om vad som händer.
Vi berättar för barnen om en person har dött, eller om en person är på väg att dö, och vi försäkrar även barnen om och om igen att dom kan ställa vilka frågor dom vill och vi kommer alltid svara ärligt, med åldersanpassade detaljer.
När min bror dog så var våra pojkar bara 3 och 4 år gamla och hade inget begrepp om vad döden är, så till dom sa vi att morbror Jonte hade flyttat till månen och inte kunde komma tillbaka, och när dom senare var lite äldre och hade börjat förstå vad döden var och betyder så sa vi att han är död och dom förstod precis varför vi hade sagt att han var på månen och tyckte att det var en bra version av historian, det hade känts lite häftigt att ha en morbror på månen!
Dom frågade då också varför han var död, och jag berättade att han hade en väldigt konstig sjukdom i många år som tillslut gjorde att han dog. Dom ville veta mer, så vi pratade en lång stund om sjukdomen och hur han dog, och jag var väldigt noga med att berätta att det här är en sjukdom som bara drabbar 1 av 2 miljoner människor, så det är nästan omöjligt att flera i samma familj får den.
Under den här diskussionen fick jag verkligen se med egna ögon hur oerhört förstående barn är, och hur mycket dom faktiskt kan hantera, om vi bara är ärliga. Dom tog allt det här väldigt lugnt och med en genuin nyfikenhet, och dom frågade hur Jag hade känt när han dog, och dom ville trösta mig.
Dom sa att dom själva inte är så ledsna för dom kommer inte ihåg honom så mycket, men att jag som kommer ihåg honom säkert blev väldigt ledsen och grinade mycket när han dog.
Och jag svarade ärligt även här. Jag berättade om vår tajta relation och sa hela sanningen, att det var som att halva Jag dog och att jag mådde otroligt dåligt en lång tid.
Idag är pojkarna 11 och 12, och det är helt normalt för dom att jag gråter ibland när jag saknar Jonte, det är inget som skrämmer dom eller gör dom oroliga.
För 3 år sedan blev deras älskade gammelmormor sjuk i cancer, dom var då alltså 8 och 9, och den här gången kunde vi involvera dom helt. Så snart vi hade fått den slutgiltiga domen, och gammelmormor hade tackat nej till alla former av behandling, så visste vi ju att vi nu skulle gå igenom en sjukdomstid som skulle resultera i död. Vi berättade för barnen att g.mormor hade fått cancer, och att hon inte ville ha behandling och att hon därför kommer dö snart. Vi lät dom själva bestämma om och när dom ville träffa henne, och vi berättade att hon kanske ser annorlunda ut för att kroppen sakta börjar stänga ner. Efter hennes död så berättade vi för barnen direkt, och dom tog det lika lugnt som med morbror Jonte. Dom sa att dom kommer sakna henne, men förstod att hon var både gammal och väldigt sjuk så det kändes inte onaturligt att hon dog nu. Dom frågade istället hur gammal hon blev, och blev glada över att hon hade fått ett så långt liv och att dom hade fått ha en gammelmormor så länge för "alla barn har inte en gammelmormor alls, eller såhär länge som vi haft".
Det jag upplevde här var att när man istället för att dölja död och sorg för barnen låter dom vara med och se och känna, så blir inte döden och sorg ett läskigt ämne. Det vi visar våra barn är ju vad dom lär sig och tar med sig till framtiden, och om vi då visar att död och sorg är något som ska gömmas så kommer det bli skrämmande och främmande, men om vi lyfter undan den gardinen och låter dom ta del av döden som en naturlig del av livet så kan vi en generation i taget återvandla Döden till den vackra övergången den en gång var i samhället.
Och det handlar inte om att barnen ska Härdas, det handlar om att barnen Förstår, så mycket mer än vi kan ana, och det är hög tid att vi slutar försöka hålla händerna för deras ögon mot det oundvikliga.
Dölj inte Döden.
Dölj inte Sorgen.
DELA den. NORMALISERA den. ACCEPTERA den.
Den kommer komma vare sig du vill det eller inte, så omfamna den istället för att kämpa emot den.
