09/03/2026
Igår firade vi Internationella kvinnodagen. En dag med rötter i arbetarrörelsen och kvinnorörelsens kamp – för rösträtt, för bättre arbetsvillkor och för jämställdhet.
Det är en dag som påminner oss om att rättigheter aldrig har kommit av sig själva. De har Krävts.
Organiserats.
Vunnits.
I år firar Svenska Barnmorskeförbundet 140 år. Vi är Sveriges äldsta kvinnliga yrkesförbund.
Det säger något om historien.
Men det säger också något om vår framtid.
För synen på flickors och kvinnors kroppar har alltid påverkat hur vården organiseras och vilken vård som ges. De värderingar som råder i samhället speglas i vården.
Barnmorskor kan utföra upp till 90 procent av all vård inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Ändå utgör vi mindre än tio procent av arbetskraften inom detta arbetsområde globalt sett.
Det är inte brist på kunskap.
Det är brist på prioritering.
Forskning visar att om världen fullt ut satsade på barnmorskeledd vård till år 2035, skulle vi kunna förhindra
67 procent av mödradödsfallen,
64 procent av dödsfallen bland nyfödda
och 65 procent av dödfödslarna.
Det handlar om 4,3 miljoner liv – varje år.
Det är kraften i barnmorskors arbete.
Och därför måste vi också våga tala om vad Sverige behöver.
Vi behöver en differentierad vårdkedja där kvinnor ges möjlighet att föda sitt barn utifrån sina förutsättningar, en vård som garanterar en födande – en barnmorska.
En eftervård som bemannas av barnmorskor.
Vi kräver också ett nationellt uppdrag för ungdomsmottagningarna.
Utökade vård-möjligheter inom abort-vården, och utökat mandat kring klimakterie-vården.
Och vi ser det som självklart att barnmorskan är navet och ges ledarskapet i hälso- och sjukvården genom hela kvinnans sexuella och reproduktiva livscykel.
För när barnmorskor får rätt förutsättningar –
då stärks kvinnors hälsa,
då stärks familjer,
och då stärks samhället.
Det är därför barnmorskors arbete inte bara handlar om vård.
Det handlar om rättvisa.
Det handlar om jämlikhet.
Och det handlar om liv.
