17/04/2026
Den nakna sanningen
Jag skriver inte detta för att det på något sätt är synd om mig – för det är det inte - jag delar detta för att jag känner att jag _ska_ dela det. Jag är en stark kvinna som står i min egen kraft, jag är inget offer.
Jag ska dela en del av mitt liv som jag inte alltid delat utåt.
Livet som spirituell lärare är mycket messy och inte så himla glassigt, utan utmanande många gånger.
Otaliga är de gånger då healingen och läkningen har fått mig att ligga som en Wettex-trasa… För att kunna jobba med det jag gör måste jag ha gjort resan själv, in i det mörkaste, djupaste djupa. Men jag älskar mitt jobb och jag älskar att leva, och jag vet att ju mer jag gör detta smärtsamma och tunga, desto mer fylls jag med kärlek och glädje – och kan guida andra in i mörkret.
Igår vaknade jag med en skavande känsla i hela kroppen. Jag kände mig deppig, tom och förtvivlad. Det var länge sedan jag kände så tunga känslor. Kände inte igen mig själv. Timmarna gick och det började skava rejält i kroppen. Det brände i hjärtchakrat ända bakpå ryggen.
Efter några timmar så kände jag att jag bara skulle lägga mig ner på sängen. Allt annat som jag hade planerat göra fick stå tillbaka. Obehagskänslorna bara växte och växte. Och jag bara kände dem. Och det gjorde så fruktansvärt ont från ett ställe djupt inom mig.
Sedan låg jag och grät i flera timmar. Det var som om tårarna aldrig ville ta slut.
Flera gånger kändes det som om själen skulle lämna kroppen, vilket var riktigt läskigt. Det rev och det gjorde ont i kroppen. Nästan som födslovärkar. Paniken kom och gick.
Till slut… Jag fick upp ett trauma som nyfödd och jag skrek inombords, jag grät och jag skrek igen. Jag har jobbat med detta trauma tidigare, men vi släpper aldrig allt direkt, det skulle bli en för stor chock för systemet.
När detta hade skett så kom den. Tystnaden. Lättnaden. Klarheten. Hoppet. Lugnet. Glädjen. Tacksamheten.
Och idag känner jag mig ännu skarpare i konturerna. Ljusare. Gladare. Starkare. Kaxigare (ja, faktiskt!). Ännu mer fylld av kärlek. Så var det över för denna gång.
Jag är så tacksam över att jag gör detta för mig själv, hur j-la smärtsamt och messy det än blir och är. Och tack till dig för allt du gör för dig själv! 💕🙏🏻