31/01/2026
I dag vill jag, med hjälp av ett kapitel ur min bok ”Homeopatins fantastiska värld – Chocolate” berätta om det homeopatiska läkemedlet CHOCOLATUM som utvinns ur kakaobönan. Kanske inte ett av våra vanligaste medel, men ändå intressant.
Boken som texten hämtats ur är slutsåld, men finns på Bokus som E-bok.
Chocolatum-barn verkar klängiga utan att vara särskilt kramiga, och bortskämda – de vill bli omhändertagna. Och så älskar de förstås choklad, som majoriteten Chocolatum-personer gör.
De kan kräva is i en sådan utsträckning att de redan som små själva går till frysen och tar fram isbitar som de stoppar i munnen. Suget efter is är typiskt för Chocolatum och för några medel till som till exempel Calcium carbonicum, Elaps, Medorrhinum, Phosphorus, Pulsatilla, Tuberculinum och Veratrum.
Barnet har ett särskilt kännetecken – det tror att det är ett djur! Vi kan se detta ganska tydligt i barn som behöver Chocolatum. De leker att de är djur och går in i rollen som ett djur så att det blir trovärdigt, i varje fall för dem själva. De är kanske en häst och bygger ett stall åt sig själva, vill bli ryktade och springer runt, runt på ängar och fält i skritt och galopp. Det här beteendet för tankarna till Chocolatum som är centralt i sådana här fall, men medlet bör jämföras med Stramonium om barnet härmar ett djurs rörelser och läten på ett repetitivt sätt.
Stramonium-barn lider ofta av nattskräck eller i varje fall av en utpräglad mörkerrädsla som bottnar i att de blivit skrämda tidigt. Den här mörkerrädslan, som bara lugnas med tända lampor (i extrema fall endast under dagsljus), ser vi inte i Chocolatum. Stramoniums karaktäristiska mörkerrädsla saknar vi alltså i Chocolatum, men båda medlen leker och härmar djur i barndomen.
Andra gemensamma drag för Chocolatum och Stramonium är att båda medlen är rädda för hundar (Stramonium specifikt för stora, svarta hundar) och att båda brukar bitas. Men den våldsamhet som vi relativt ofta ser i Stramonium, där barnet slår både sig själv och andra, saknar vi i Chocolatum. Medan Stramonium-barnet bits på ett utåtagerande sätt för att försvara sig i en hotfull värld så bits Chocolatum-barnet initialt av nyfikenhet eller för att det vill bli lämnat ifred men inte kan uttrycka det än. Främst handlar bitandet dock om att bita sina egna naglar eller att bita sig själv i läppen utan att tänka på det. Nagelbitandet och det fundersamma bitandet i den egna läppen är alltså inte ovanligt hos Chocolatum-barnet.
Chocolatum-barn är barn som saknar emotionell närhet till sina föräldrar. De känner sig avgränsade och isolerade från främst modern (eller/och andra närstående). Det kan vara barn som blivit separerade från sin mamma för tidigt, som tagits från mamman under första året och/eller som tvingats sluta amma för tidigt och därför förlorat en naturlig närhet till modern och därmed också förlorat tryggheten i livet.
När barnet separeras från modern är det som att bli separerad från hela världen. Och den känslan fastnar och fördjupas, en känsla av att vara isolerad och övergiven, men också distanserad. Det upplever sig som oskyddat och utvecklar rädslor i vardagen för sådant som kan skada – bilar, hundar (även små hundar är stora för små barn) och annat som går fort och är stort.
Övergivenhetskänslan gör att barnet blir klängigt, distanseringen gör att det efter hand som tiden går vill vara ifred och undviker för mycket närhet och kontakt (men kryper gärna upp i soffan eller sängen under ett täcke). Eftersom det bär på föreställningen att vara oskyddat måste det klara sig självt. Instinktivt börjar det rusta inför framtiden genom att distansera sig och i detta börjar också drömmen om självständighet att gro.
Barnet är nyfiket till sin natur. Det springer och gömmer sig på ett lekfullt sätt, men i kurragömmaleken bottnar också ett flyktbehov – bort från det som väntar i framtiden, bort från ett stundande ansvar att ta hand om sig själv. Och här utvecklas pliktkänslan, kanske inte lika tidigt eller av samma orsak som i Carcinosinum-fallen där plikten kommer av krav från omgivningen och blir till en kamp genom livet, utan mer som ett eget, inre krav. För om vi som barn inte känner trygghet inom familjen så måste vi hitta tryggheten inom oss själva.
När barnet, som ofta är en flicka, växer upp och blir kvinna utkristalliserar sig tillståndets dualitet.
Hon drivs framåt av en frihetslängtan, av en längtan efter oberoende och efter att få uttrycka sina behov, sin saknad.
Hon är rastlös i sin natur och denna rastlöshet präglar henne genomgående, även sömnen påverkas. Hon vill hålla sig sysselsatt och mår bättre av att vara fysiskt aktiv, till exempel genom dans. Det är inte ovanligt att hon upplevs som hyperaktiv.
Hon blir irriterad och otålig mot sina barn (något som bottnar i den egna känslan av att vara övergiven och isolerad, men också i behovet av frihet). Otåligheten är som värst på kvällen och den riktas lika mycket mot maken/partnern. Här finns tendenser till ett sarkastiskt och hånfullt uppförande, hon svär och snäser av. I okänsligheten döljer sig också ett slags likgiltighet gentemot närstående.
Olusten och motviljan till sin man kan gå så långt och bli så intensiv att hon till och med vill slå honom (utan uppsåt att skada eller döda). Hon vill fly hem och familj, bara ge sig av. Flyktinstinkten blir ofta som mest påtaglig före och under menstruation, men kan också intensifieras efter en förlossning, under en amningsperiod när hon har ett spädbarn att ta hand om eller under klimakteriet.
Tillståndet är därmed särskilt sårbart hormonellt. Och här går tankarna till medlet Sepia som Chocolatum har flera likheter med. Precis som Sepia är Chocolatum-personen rastlös och mår bättre av dans och annan fysisk aktivitet, träning, raska promenader, men även resor, att resa bort. Motviljan till män och till den egna partnern samt irritationen och likgiltigheten gentemot egna barnen är en gemensam beröringspunkt precis som bristen på s*xlust. Kylan startar inifrån den emotionella frekvensen och går ut i den fysiska kroppen vilket gör henne frusen. Ibland fryser hon så att hon skakar.
Men Sepia är ett känslomässigt avstängt tillstånd. Avstängdheten orsakas av en hormonell obalans, en undertryckning av hormoner, av det kvinnliga, eller av ett medfött, konstitutionellt anlag. Sepia-personen kommer igång av fysisk rörelse, energinivåerna startas upp under dans, löpning, styrketräning eller annat fysiskt krävande. Den energin har Chocolatum-personen redan i sig själv och behöver inte springa eller träna igång den.
Chocolatum är inte avstängd i känslorna, orsaken till distansering och irritation är en inre känsla av isolering och sårbarhet, ett utanförskap som präglats fram i barndomen. Och medan Sepia behöver fysiska kickar för att få liv i lusten till s*x bär Chocolatum lusten latent. Den kan blossa upp framåt kvällen. Hos vissa Chocolatum-personer är åtrån och längtan efter intimitet stark i perioder (ofta hos dem som lever ensamma eller inte bildat familj än). Vi ska komma ihåg att choklad förknippas med romantik, kärlek, förförelse, vällust. Antingen är chokladens element högst närvarande i Chocolatum-personen eller så har elementen på något sätt kraftigt reducerats och blir då en del av personens obalans, ett symtom på/uttryck för ohälsa. När hon väl får medlet ordinerat av homeopaten väcks hennes lustar till liv.
Hon känner sig oskyddad vilket gör att hon samtidigt som hon vill fly familjen för en stunds ensamhet och till och med kan lämna barnen ensamma en hel dag för att få komma bort också vill skydda dem. Behovet av att hålla barnen/familjen i sikte hela tiden är en essentiell del av helheten i tillståndet. Hon kan bli kvävande i denna ”omvårdnad”, hon måste ta hand om dem hela tiden, hon försöker kontrollera deras liv och hon förmår inte släppa taget. Hon vill inte ge dem deras frihet.
I vissa fall går ”omvårdnaden” ut över maken istället eller över hennes arbete. Hon gör sig oumbärlig och behövd. Arbetsprojekten blir hennes barn som ska skyddas och vakas över, men till slt väcks samma flyktbenägenhet, hon vill bort från arbetet och bli oberoende.
Ibland ser hon föräldraskapet som ett sätt att utbilda barnen så att de blir oberoende tidigt och inte behöver någon annan. De ska klara sig själva, precis som hon upplever att hon har fått göra. Hon är kanske ointresserad av sina barn egentligen, men tar uppgiften på stort allvar. Det är hennes plikt.
Hennes frihetslängtan innefattar också en längtan efter landsbygden, att få komma bort från staden och få se himmel och horisont istället för höghus, att få andas frisk luft. Landsbygden blir en symbol för det egna utrymmet, för självständighet och tvångslöshet och staden symboliserar fängelset, instängdheten, trängseln. Det är alltså inte naturen som hon söker i första hand, hon vill komma bort och kunna andas fritt.
Både i tanken om landsbygden och när hon väl är på plats utanför stadsmiljön ger henne ett lugn, en stillhet. Fågelsången berör henne och återigen gestaltas tanken om frihet inför henne, den fria fågeln, och den ställs som motpol till begränsningarna, plikterna, fängelset. Ser hon en fågel i fångenskap reagerar hon och säger: ”Den borde släppas ut ur buren.”
Hon drömmer om att flyga och om att flyta fritt. Hennes sömn är ofta orolig och fladdrig och hon drömmer en stor variation av livliga, spännande och omskakande drömmar som hon minns när hon vaknar.
Om längtan till frihet är hennes ena kugge i dualiteten så är övergivenheten den andra. Hon har känt sig övergiven ända sedan barndomen, isolerad från sina närmaste och från hela världen.
Känslan av att vara helt ensam i världen delar Chocolatum med medlen Platinum, Pulsatilla, Camphor och Cyclamen.
Det finns en stark önskan om att få vara ensam och gömma sig för världen, inte minst när något går fel och hon blivit kritiserad (något som hon är väldigt känslig för). Detta kommer av föreställningen att inte tillhöra samhället eller världen. Hon är separerad från världen. I sådana stunder vill hon bara krypa ihop i viloläge och gömma sig under ett täcke där det är varmt och säkert.
Hon tror sig inte tillhöra någon och därför blir hon också emotionellt fjärmad från sina närstående, något som kan leda till att hon drar sig undan och undviker sällskap, i vissa fall utvecklas en asocial läggning. Hon vill inte prata med någon (trots att hon av omgivningen ses som pratsjuk) och värst blir det på kvällen. Hon odlar en intolerant läggning.
Distanseringen bottnar i barndomens omvårdnad och brist på omvårdnad. I vissa fall kan hon ha blivit bortskämd med omvårdnad första tiden i livet men omsorgen har fått ett abrupt slt som lämnat henne otrygg. Amningen avbröts för tidigt och/eller så lämnades hon bort på förskola eller i annan vård än den hon var van vid, bort från modern. Som redan nämnts önskade modern kanske återvända till arbetet tidigt, men det kan också ha handlat om problem med amningen, till exempel sinande eller näringsfattig modersmjölk, och att den därför avbröts. Bristen på näring har satt sina spår och Chocolatum-personen får en relation till mat som är viktig för henne, med sug efter choklad. Förr i tiden ansågs choklad vara den perfekta ersättningen för modersmjölk och den optimala näringen för spädbarn och små barn. Hon äter kanske betydande mängder choklad, eller så har hon perioder då hon frossar i choklad. Hon kan vara beroende och besatt, men hon kan också ha utvecklat en äckelkänsla gentemot choklad.
Den i barndomen avbrutna amningen har gjort hennes egna bröst ömtåliga. Hon kan ha ont i dem och de känns fulla och tunga. Ser hon ett spädbarn eller ett barn som ammas spänner brösten som om de fylls med modersmjölk och då vill hon gnugga dem.
Vad kan vi mer säga om henne?
Hon är energirik, effektiv och aktiv. Hon behöver sysselsättning. Kreativ, alert, upptagen.
Rastlös. Kan inte vara stilla. Det kan till och med rycka i kroppen av rastlöshet. Hon har bråttom och rör sig snabbt – vilket gör att hon känner det som om tiden går för fort.
Otålig (men tålmodig när det krävs). Impulsiv. Obstinat.
Hon arbetar gärna (har en stark pliktkänsla) och vi ser ett anlag för arbetsnarkomani i tillståndet. Hon gillar mentala utmaningar och ansträngningar. Agerar snabbt, snabb i tanken. Men ofta lat om morgonen.
Med sinnena på helspänn. Hörseln är knivskarp. Smaksinnet förstärks, allt smakar mer. Alla färger blir starkare, klarare.
Hon har ett överflöd av idéer, men idérikedomen alternerar med stunder av slöhet och likgiltighet. Med likgiltigheten (som riktas mot allt och alla) kommer livsledan.
Här finns också en motpol – hon kan bli passiviserad och inaktiv. Då sitter hon bara och stirrar. Hennes rörelser blir långsamma. Hon känner sig frånvarande och disträ, hon blir förvirrad, pratar virrigt, kan inte koncentrera sig, kan inte fokusera när hon ska läsa. Tankarna blir osammanhängande och vandrar iväg, allt går mycket långsammare, hon blir glömsk och börjar göra misstag, hon glömmer vad det var hon skulle göra, hon skriver fel och drar sig undan mer, hon bekräftar sin isolering.
Dessa ytterligheter finns i Chocolatum-tillståndet: Extremt aktiv och i farten eller passiv och långsam i tanke och handling.
Hon är nyfiken av sig och upplevs som kommunikativ (öppen och pratsam, talför), men är motvillig till konversation och undviker att prata med människor. Hon går mer åt det introspektiva, introverta hållet, hon ägnar sig åt grubblerier. Hon vill vara tyst, söker tystnad. Men hon kan faktiskt bli väldigt pratsam (och vill inte bli avbruten) och byter då snabbt från ett ämne till ett annat. Hon gestikulerar när hon pratar.
Självsäker och optimistisk som person, men faller in i tvivel och osäkerhet om hon låter sig passiviseras eller under skoltiden när studierna får henne att tappa koncentrationen (hon har dock generellt sett lätt för att lära).
Bristande koncentrationsförmåga gör att hon känner sig orolig, sårbar och besvärad – som om hon är iakttagen, observerad. Fortgår detta blir hon mentalt utmattad.
Hon kan utveckla ett självskadebeteende och börja skära sig själv eller skada sig på annat sätt. Men inga självmordstankar, istället flyr hon genom att orsaka sig smärta. Smärtan blir på hennes villkor och den manifesterar hennes utanförskap. Beteendet bottnar inte i ett självförakt (som vi ser i Thuja) utan i ett flyktbehov och i ett missriktat försök till oberoende.
Hon är sanningsenlig och säger vad hon tycker. Och hon förväntar sig av andra att göra samma sak. Hon litar ofta på sin instinkt och på sina åsikter. Sanningen är väldigt viktig för henne – hon bär på en känsla av att bli ljugen för och hon kan ha en historia bakåt av lögner och svek. Hon har blivit bedragen och hon attraherar bedrägerier när hon är i obalans.
Tillgiven dem som talar sanning och dem som erbjuder henne självständighet. Glad och positiv, särskilt om morgonen, med gott morgonhumör, men ligger gärna kvar i sängen en stund. Skämtsam. Fnittrig. Nära till skratt i stunder av glädje. Hon sjunger när hon är glad, av glädje. Förbyts glädjen i sorg, irritation eller leda mår hon som sämst på kvällen och vid uppvaknandet efter en natts orolig sömn.
Arg om hon blir motsagd. Chocolatum är ett centralt medel när patienten blir arg av att någon säger emot henne och när det leder till ändrade planer. Till exempel om hon bestämt sig för att göra en sak och någon annan säger emot henne vilket resulterar i att hon inte kan/får/längre vill göra det hon bestämt sig för.
Irriterad när någon avbryter eller stör henne. Hon visar också stor irritation före menstruation. Irriterad över småsaker. Med tendens att bli elak, till och med rasande.
Hon blir nervös av förväntningar (om morgonen) och känner oro för framtiden, för egen hälsa och över pengar (sådant som har med pengar att göra).
Hon mår bättre av värme (är frusen av sig) och av att bli omstoppad. Kryper gärna upp i soffan och stoppar om sig själv med en filt eller ett täcke.
Hon tycker om att meditera när hon får ro till det eller tar sig tid.
Hon vill ha lampor och ljus tända, inte på grund av någon mörkerrädsla utan för att hon trivs i ljusa miljöer. Samtidigt kan ljus få henne att må sämre eftersom hon är känslig för färger, även vitt och gult.
Förutom färger är hon känslig för fågelsång och för glad musik (upptempomusik som gör henne glad, lycklig).
Färgerna blått, rött och grönt ogillar hon. Brunt och gult är hennes favoritfärger och hon älskar att bära bruna och gula klädesplagg. Tänk på att choklad ofta är brun eller brungul till färgen.
Hon är nöjd i grunden, men kräsen och selektiv. Självisk. Gråter när hon behöver det, men är ingen gråterska. Hon tycker inte synd om sig själv, ömkar sig inte. Hon gråter ofta hormonellt, före menstruationen. Precis som alla andra kan hon känna sig förtvivlad och sorgsen. Hon har nära till nervös upphetsning.
Hon tar ansvar – pliktkänsla.
Uttråkad, nära till leda. Ledan är ofta förknippad med livssituationen, med familjen och ansvaret.
Hon kan känna sig förföljd. Och observerad (vilket hon avskyr, situationen skrämmer henne).
Vissa Chocolatum-personer har en märklig föreställning om att blod forsar ur deras mun.
Andra mer udda upplevelser och föreställningar i tillståndet: Att hon är delad i fyra delar, att hon är mindre än vad hon är/förkrympt, att hon har två munnar, att bekanta saker plötsligt verkar främmande, att hon ser insekter som inte är där (även gräshoppor och råttor), att insekter kryper ner för pappret som hon skriver på, att människor iakttar och observerar hennes förvirring, att hon får visioner och uppenbarelser, att hon är död, att hennes drömmar tillhör någon annan, att hennes drömmar har blivit stulna, att hon ser igelkottar och att hon själv är en igelkott, att hennes rygg öppnar sig och vingar växer ut.
Det är inte svårt att se symboliken i flera av dessa (van)föreställningar: Vingarna som växer ut ur ryggen är hennes längtan efter att få flyga över himlen mot horisonten till friheten. Känslan av att vara observerad bekräftar rädslan för att vara iakttagen och bli analyserad, bedömd, utvärderad. Hennes nattliga drömmar är betydelsefulla för henne och en del av hennes identitet. Ju viktigare något är, desto mer håller vi fast vid det och då riskerar det också att försvinna, tas ifrån oss, bli stulet. Men även hennes drömmar, tankar och fantasier om självständighet behöver skyddas från insyn och stöld. Insekterna och igelkottarna befolkar hennes nattdrömmar och hon känner släktskap inte minst med igelkotten – ibland liknar hon till och med en igelkott till utseendet, både i håret (den taggiga frisyren) och i ansiktsuttrycken. Gräshopporna som hon ser framför sig är kopplade till ett udda sug hon kan känna.
Om hon har långt hår så vill hon kasta det bakåt hela tiden och blir irriterad/olustig om hon får hår i ansiktet. Hon vill klippa håret kort och det vanliga är att hon har kort hår, med anlag för hårt, ”taggigt” hår – som en igelkott. Hon kan översköljas av en lust att röra vid andras hår och mäns skägg, särskilt om hår och skägg är kortklippt och borstigt. Ibland innefattar den här lusten även borstiga mattor.
Som barn lekte hon att hon var ett djur. Hon kanske trodde att hon var en igelkott. Och hon kan faktiskt likna en igelkott i ansiktet, i vissa fall även på i håret (frisyren) och hon tänker ofta på igelkottar. Igelkotten rullar ihop sig för att skydda sig, med taggarna utåt som försvar, för att skrämma bort och för att få vara ifred.
© Stefan Whilde
Köp och ladda ned Homeopatins fantastiska värld! Chocolate av Stefan Whilde eller läs i Bokus Play, frÃ¥n 79 kr/mÃ¥nad.
