24/08/2025
INTE ALLA MÄN/PAPPOR!
Trots min önskan om att bidra till en jämställd och kärleksfull par- och föräldrarelation så förblir inte alla ett par. Vilket kan vara både positivt som negativt, speciellt om det finns barn med i bilden. När det finns barn med vid en separation väljer jag att ha mer fokus på vad som är bäst för barnet än vad som blir bäst för föräldern.
Jag arbetar för att separationen ska bli så bra som möjligt för barnet, och då är det viktigt att föräldrarna kan fortsätta samarbeta. Att samarbeta kan vara svårt om en av parterna inte vill separera och inte heller kan finna acceptans till separationen. I värsta fall tar de vuxna känslorna över och denne börjar på olika sätt försvåra livet för den andra. När jag handleder arbetsgrupper in socialtjänst får jag oftare beskrivningar om de brister som papporna visar upp. Och enligt min uppfattning är det förståeligt då det oftare är män som visar upp sin ledsamhet genom ilska, hot, våld (psykisk och fysisk), ekonomiskt våld och som väljer bort relationen till barnen för att straffa den andra föräldern. Och män går också snabbare in i en ny relation vilket kan påverka den andra föräldern, men främst barnet.
MEN vid tillfällen får jag ta del av beskrivningar om mammor som väljer att försvåra relationen mellan pappan och barnet då mamman inte accepterat separationen. Och då handlar det inte om pappor som tidigare visat sig vara en dålig förälder eller för den delen en dålig partner. Det finns alltså ingen beskrivning av någon form av våld eller försummelse med i bilden. Det handlar ofta om mammans känsla av att blivit bortvald för något eller någon annan. Vid dessa tillfällen ser jag ofta att mammorna väljer försvåra barnets relation till pappan på mer subtila sätt. Det kan exempelvis visas genom att ändra planerade träffar, beskriva barnets som sjukt och beskriva att barnet inte vill träffa pappan m.m. Men också undanhålla information om barnet, baktala pappan och förhala separationen på olika sätt.
Jag har träffat pappor som inte vågar ta kamp mot mamman, då denne känner att myndigheter har en större misstro till honom som man. Men även oro för att visa sig arg (istället för ledsen) då detta kan användas emot honom. Väljer han att anpassa sig efter mammans agerande får han inte träffa barnet och detta skulle sedan kunna användas emot honom som en beskrivning om att han inte bryr sig. Dessa pappor är i kläm mellan en partner som använder barnet för att straffa pappan och ibland en misstro till mannens intentioner i den professionella sfären. Dessa pappor behöver synliggöras och lyftas fram, speciellt då vi idag strävar efter att pappor ska bli mer närvarande i barnets liv. Pappor behöver TA plats, men också GES plats.
Så till de pappor som känner igen sig i denna text. Ge inte upp, våga ta hjälp av professionella, exempelvis familjerådgivning, samarbetssamtal eller om det behövs familjerätt. Du är lika viktig för ditt barn som mamman är.
Marcus, psykoterapeut, handledare och pappa
