30/10/2025
Text lånad av Bitten Jonsson
Tänk dig en bro, på ena sidan bron är det mörkt och kallt…
Vi har varit där, tillsammans med andra, dubbelvikta av smärta. Vi drogade oss på olika sätt för att fly smärtan. Vi åt, drack, tog tabletter, rökte, tappade kontrollen över s*x, pengar, arbete ja livet självt. Vi fokuserade på andras smärta, vi försökte allt…
Vi visste inte om BRON. Vi trodde vi var längst ut på en klippa. Men.. några av oss fick insikt, våra ögon öppnades med hjälp aV en KRAFT… vi såg bron. Andra talade om för oss vad som fanns på andra sidan; värme, ljus, och läkande av vår smärta. Vi hade svårt att ta in detta men vi började sakta gå ett steg i taget, kanske ..kanske….
Vi försökte övertyga människorna runt oss att det fanns en bro, inte ett stup. Men de ville inte lyssna. De kunde ännu inte se bron, och de trodde oss inte.
De var ännu inte redo för RESAN..
Vi beslöt att gå ensamma, mycket tack vare de människor som från andra sidan bron ropade.. kom, kom över hit, men du måste gå själv.
Ju närmare vi kom desto mer såg och kände vi att det de lovat, ett annat och bättre sätt att leva, verkade vara sant. Det var varmt, ljust, läkande och villkorslös kärlek utan krav.
Men nu är det en bro mellan oss och de vi älskar. Ibland är vi frestade att gå tillbaka och dra dom över. Några av oss har gjort det, bara för att upptäcka hur sjuka vi blev igen och till sist inse att man inte kan forcera någon över denna bro. Var och en av oss måste gå av eget val och när tiden är inne. Några kommer, andra försvinner i mörkret, Valet är inte vårt.
Vi kan älska dem. Vi kan vinka till dem. Vi kan ropa till dem. Vi kan uppmuntra dem, såsom andra uppmuntrade oss. Men vi kan inte tvinga dem att gå över till oss.
Om din tid har kommit att korsa denna bro, eller om du just kommit över i ljuset, behöver du inte känna skuld. Vi är där vi ska vara nu. Vi behöver inte gå tillbaka bara för att någon annans tid inte är inne.
Det bästa vi kan göra är att stanna i ljuset för att påminna oss och dem om att denna plats finns.
̈ .se
