26/03/2026
Allt började efter sommaren 2025. Jag lämnade min kära studio och plats jag i många år hade ankrat rötter i och mött och transformerat med så många personer. Att lämna en plats som varit min trygga, förankrade bas för mitt arbete och kall i flera år.
Som projector i HD är miljön så viktig för mig. Och med min Vata… behovet av rytm, trygghet och rutiner. Men den här vintern har jag inte riktigt kunnat ge mig det på det sättet jag behöver.
Jag har varit på olika platser med olika osäkerheter på platserna, samtidigt som jag försökt hålla fokus i min verksamhet och min mission. Och ärligt… det har utmanat mig mer än jag först velat se.
Som en planta som får byta kruka lite för tätt inpå – till slt blir den trött.
Och det jag märker då är inte bara att livet känns rörigt… utan att jag lätt tappar förankringen i min kropp. I min livmoder.
Jag har inte varit i mitt bäcken lika mycket och på det sätt jag vanligtvis är. Inte lika mycket gjort det som egentligen håller mig: yonisteam, yonimapping…yoni avarmering. Min pleasure practise. Det som alltid grundar mig, öppnar flödet i mitt bäcken och förankrar mig i mitt nav.
Och utan det… så börjar något i mig glida.
Samtidigt har jag varit i ett annat skifte. Att släppa idéer om hur jag “borde” göra min verksamhet. Hur det “ska” se ut. Och istället ge mig hän till den råa, sanna, klara väg som jag egentligen vet att jag är här för att gå.
Att våga välja om. Att våga ändra sig. Att kill some darlings.
För varje gång jag håller fast vid något som inte är sant så känner min kropp det. Min livmoder känner det direkt.
Och min senaste menstruation… den visade mig det tydligt.
Smärta, blod 🩸En livmoder som ville släppa spänningar och energi jag burit och insett.
Och där fick jag landa i något väldigt enkelt.
Att börja om, SLÄPPA.
Låta mensen vara en rebirth i hela mig.
Och det är härifrån välja min livmoder, min yoni och mitt nav igen. Jag gör nu mina egna praktiker och känner mig rot för rot förankrad igen.
