22/02/2026
Så känns det inifrån när man lever i ständig vaksamhet❤️
Man sover lätt. Inte för att man vill – utan för att kroppen aldrig riktigt slappnar av.
👂 Man lyssnar efter steg, tonfall, blickar, hur dörren öppnas eller stängs.
Man scannar av stämningen direkt när personen kliver in i rummet.
Är det lugnt? Är det spänt? Är det på väg att brusa upp?
Man vet exakt när man ska sluta prata, byta ämne, skämta bort något, le eller nicka för att allt ska kännas okej.
💣 Man vet också när man råkat nudda vid något förbjudet.
💣 Ett hemligt revir.
💣 En fråga som inte får ställas.
🕳 Då ändras luften.
Hjärtat slår snabbare 💓
Axlarna höjs.
Kroppen förbereder sig -inte för att slåss, utan för att parera.
Samtidigt fungerar man 💪
🏃♀️ Skjutsar till träning
📧 Svarar på mail
💼 Går till jobbet
🍲 Lagar mat
🧹 Plockar, tvättar, städar
👶 Ser till att barnen har det de behöver.
Man pratar på ett sätt som inte provocerar.
Man skrattar lite mer.
Man ursäktar sig fast man inte gjort något fel.
Man släpper små irritationer som egentligen borde kännas.
Man kollar mobilen 📱
Läser mellan raderna
Söker tecken, små signaler.
Följer upp mail, sms, samtal bara för att känna sig lugn i stunden.
När man inte hittar något tydligt bevis börjar man ifrågasätta sig själv:
“Det är nog jag.”
“Jag överdriver.”
“Jag måste skärpa mig.”
“Jag borde ha gjort annorlunda.”
Man anpassar sig.
Klär sig annorlunda.
Blir mer mild.
Mer tillgänglig.
Går med på saker mot sin vilja.
Mindre konfronterande.
Man ler när man inte känner för det.
Man låtsas förstå när man inte gör det.
Man planerar sina ord, handlingar, sin närvaro.
Man känner ständig skuld, otillräcklighet och dåligt samvete.
Parerar, mildrar, förekommer, försöker vara mindre besvärlig.
Man håller allt inom sig🖤
Ilska, sorg, skam, förvirring, frustration –allt man inte kan säga.
Man känner sig skyldig för att man inte “klarar det bättre”.
Rädd att väcka vrede, rädd att göra fel, rädd att bli osynlig, rädd att bli ensam. Rädd att....
Man brottas med sitt inre. Självplågeri!
💔 Livet bär också tyngre stunder när närstående går bort, när man tar hand om allt hemma, hos anhöriga, när stöd saknas, förluster i olika situationer och händelser sker.
När det känns som om man måste hålla ihop allt själv, och handlingar runt omkring gör det ännu tyngre att bära.
Känslan av ilska, sorg, ensamhet och frustration blandas med att man ändå måste fortsätta fungera.
✨️Och vet du!
Det går att hitta tillbaka.
Steg för steg, bit för bit.
Att återta sin egen trygghet börjar med sig själv.🤍
Känner du igen delar eller hela texten?
Lämna ett 🤍 I kommentarerna.
Det här är en del av resan vi arbetar med i LTX att återta sin egen trygghet, hitta sina behov och gränser och börja stå stadigt i sig själv igen.
Du behöver inte göra den här resan ensam❤️
Återta din kraft ✨
