Drömlivet - Dreamlife

24/11/2025

ATT LÅTA SORGEN SKÖLJA IGENOM OSS OCH SLUTA FLY UNDAN.
Visste du att smärta är den största bränslet för hjärtats växande? Det låter brutalt, men varje människa som älskat på riktigt vet att det är sant. Varje gång vi fäster oss vid någon, varje gång vi öppnar oss, varje gång vi låter någon komma nära, då blir vi också sårbara. Det är priset för att hjärtat ska kunna slå på djupet. Men precis där, i sårbarheten, börjar hjärtats styrka byggas. Den växer inte av trygg mark eller perfekta omständigheter. Den växer av att vi vågar känna. Av att vi låter både kärlek och förlust få finnas i samma kropp.

Hjärtat är en muskel, inte i den fysiska bemärkelsen, utan i den själsliga. Det behöver sträckas, prövas, ibland brista lite, för att kunna slå större. När vi upplever svek eller förlust så går det nästan reflexmässigt att bygga murar. Vi gör det för att inte gå sönder igen. Sten för sten reser vi skyddet, ibland utan att ens märka det. Och visst lindrar det smärtan ett tag. Men samma mur som håller smärtan ute, håller också kärleken borta. Det är det tysta dilemmat i att vara människa: vi vill älska, men vi vill inte riskera.

Det enda sättet att älska igen är att våga gå genom det vi fruktar mest. Att låta sorgen skölja genom oss, att sluta fly undan, att låta hjärtat få vara mjukt även när det känns som det håller på att spricka. För det är där, i själva processen som vi blir fria. De flesta människor gör allt för att slippa känna. Vi skyddar våra barn från dessa känslor så att de blir oförmögna att hantera motgångar. Men sanningen är den: de som vågar, de som låter hjärtat spricka öppet istället för att stänga, upptäcker något annat. Att smärtan inte är slutet, utan dörren. Och att hjärtat efteråt inte bara är helt igen, det är större. Det rymmer mer ljus, mer medkänsla, mer styrka.

Smärta är inte motsatsen till kärlek. Den är beviset på att du älskat. Och den är porten till att du kan göra det igen 💚

23/11/2025

22/11/2025

NU KAN DU BOKA GRATIS INSPIRATIONSSAMTAL MED MIG!
Det finns ett ögonblick i varje resa där något viskar: ”Det är dags nu.” Dags att ta nästa steg. Dags att sluta känna sig ensam i processen. Dags att låta någon hålla rymden medan du hittar tillbaka till din egen riktning och ton. .Därför öppnar jag nu upp för gratis inspirationssamtal! En chans för dig att komma som du är, med din längtan, din trötthet, din glöd och alla frågor som svävar däremellan.

Här du får berätta lite mer om din nuvarande livssituation och vilken typ av stöd du söker. Samtalet är helt förutsättningslöst, det är
kostnadsfritt och konfidentiellt och du behöver inte förbereda dig, bara komma som du är.

Om du står vid ett vägskäl, eller om något inom dig ropar efter förändring, är det här din inbjudan. Du behöver inte veta hur. Du behöver bara säga ja till dig själv. Boka ditt gratis inspirationssamtal och låt oss se vad som vill växa fram. 🌿 Du bokar
på https://stan.store/Dromlivet (du hittar också länken i BIO)

Ser fram emot att höra mer om vart du är på väg!
/Ylwa

20/11/2025

TACKSAMHET ÄR VÄGEN TILL ETT BÄTTRE LIV.
Tacksamhet är en av de mest grundläggande vägarna till ett bättre liv. Inte på något magiskt sätt, utan för att den förändrar hur du upplever världen, hur du tar beslut, och vilken energi du rör dig igenom dagen med. När du tränar dig på att lägga märke till det lilla: en kopp varmt kaffe, ett samtal som känns bra, en stund av lugn mitt i allt, så skiftar något i hela ditt system. Du går från att scanna efter problem till att se möjligheter. Från stress till närvaro. Från brist till stabilitet.

Alla erfarenheter du har gått igenom har format dig till den människa du är idag. Det kan vara lätt att se dem som misstag eller meningslösa perioder, men när du avfärdar din egen resa skickar du också en signal till dig själv att det du har överlevt och lärt dig inte har något värde. Och det är helt enkelt inte sant.

När du istället väljer att se vad du kan vara tacksam för, även om det bara är en enda sak den dagen, då börjar livet förändras steg för steg. Du blir mer mottaglig för det som är bra. Du får syn på chanser du annars hade gått förbi. Du tar beslut utifrån lugn istället för panik. Det är så tacksamhet fungerar: Inte som en glittrig idé, utan som en praktisk, psykologisk och energimässig muskel som hjälper dig skapa ett liv med mer trygghet, mer klarhet och mer av det du faktiskt vill ha.

👉 Vad är du tacksam för idag?

19/11/2025

DU BEHÖVER BARA FÖLJA DITT HJÄRTA 💚
Det finns stunder i livet då vi väntar på att allt ska klarna, som om vägen framför oss måste bli tydlig innan vi kan ta det första steget. Men naturen lär oss något helt annat. Ingen unge i skogen väntar på att stigen ska dras upp framför den. Ingen fågel håller kvar vingarna vid kroppen tills vinden lovar ett perfekt lyft. Livet rör sig genom oss på samma sätt som det rör sig genom den vilda världen: steg för steg, andetag för andetag.

När du börjar gå innan du vet vart du är på väg, är det som att kliva in i en gammal överenskommelse med livet självt. Det är det tysta löftet om att något inom dig, något litet och glödande, kommer att lysa upp just den fläck mark du behöver se. Inte mer. Inte mindre. Som lyktglimtar i skymningen. Det märkliga är att de tydliga planerna ofta faller sönder när vi följer hjärtat. Inte för att vi gör fel, utan för att hjärtats väg inte är en rak linje. Den är levande. Den förändras. Den anpassar sig efter vår växande förståelse och mod.

När vi lyssnar till de där vilda viskningarna, de som kommer från djupet, leds vi till platser och möten vi aldrig kunnat tänka ut med huvudet. Och just där, i modet att gå utan karta, får vi bevittna livets vänligaste mirakel: att vi alltid leds vidare, och att vägen som vecklar ut sig framför oss ofta är så mycket rikare, mjukare och sannare än den vi själva hade planerat 🫶

📷 M. Seidl: Jeenial och jag blev först i världen att genomföra tornerspel med halsring. Året var 2012.

17/11/2025

VI LEVER I EN TRAUMA- OCH RÄDSLEBASERAD VÄRLD.
Ibland känns det som om hela vår värld vibrerar av gammal smärta. Som om varje gata, varje arbetsplats, varje möte bär spår av det vi inte pratar om: våra trauman, vår stress, vår oro för att inte räcka till, inte passa in, inte bli älskade. Vi tror att vi möter människor i deras nutid. Men ofta möter vi deras historia. Deras oupplösta sår. Deras barndom som fortfarande ropar genom deras vuxna röster. Det blir lätt att tolka allt som sker genom ett filter av rädsla, även när det inte finns något att vara rädd för längre.

Jag märker det i det lilla: också i hur vi andas, hur vi rör oss, hur vi tittar på varandra. En kropp som varit jagad länge har svårt att slappna av. Den har svårt att tro att världen verkligen håller när den för första gången erbjuder trygghet. Det är därför det är en sådan utmaning, nästan som en daglig andlig disciplin, att hålla sin egen frekvens. Att inte låta andras rädsla dra ner oss. Att inte låta stress smitta. Att inte glida in i gamla roller bara för att någon annan är fast i sina.

Men att hålla sin frekvens betyder inte att bli hård. Det betyder inte att bygga murar. Det betyder snarare att bli mjuk på ett sätt som inte går att rubba. Att hitta en vibration inuti sig själv som är sann, ren och klar och att låta den stå kvar, även när världen runtom rör sig i kaos. Det kan vara något så enkelt som en långsam utandning när någon annan är stressad. Eller att lägga en hand på sitt bröst innan man går in i ett rum med tung energi. Eller att välja tystnad i stället för att försvara sig när man blir missförstådd, bara för att inte förlora sig själv i kampen.

Vi glömmer ofta att vi inte bara påverkas av världen. Vi påverkar världen tillbaka. Och varje gång du håller din frekvens: din sanning, din nervsystemsharmoni, din inre värme, så förändrar du riktningen. En millimeter, ett andetag, ett hjärtslag i taget. Och i en värld som ofta är byggd på trauma och rädsla, är det i sig en revolution 💚

👉 Våga vara den som håller ljuset, också när omgivningen darrar. Dela gärna din egen erfarenhet: Vad hjälper dig att stå kvar i dig själv när världen runt dig skakar?

16/11/2025

DE OSYNLIGA I "EN LJUS TID".
Det är något jag burit i hjärtat på sistone, att den tid som så många beskriver som “ljus”, inte alls känns ljus för alla. Vi behöver se dem som står utanför värmen. I Sverige lever omkring 27 000 människor utan fast bostad. Många av dem kämpar inte bara mot kylan eller osäkerheten, utan mot sitt eget inre. Psykisk ohälsa, missbruk, ekonomisk utsatthet, vräkningar, orsakerna är många, men effekten är densamma: människor som faller mellan våra händer, och mellan våra system.

När jag själv mådde som allra sämst i livet fick jag hjälp med terapi. Och jag vet att utan den hjälpen hade jag inte kunnat läka, inte kunna stå där jag står idag. Det är smärtsamt att tänka på att så många går igenom liknande mörker, men utan stöd, utan trygghet, utan att ens ha en dörr att stänga om sig för att samla ihop sig. Vi lever i en tid där det är skämmigt att prata om psykisk ohälsa. Skämmigt att prata om ensamhet. Skämmigt att erkänna att livet inte alltid bär. Men tystnaden hjälper ingen. Den gör bara att fler går sönder i det dolda.

Hemlöshet är inte bara avsaknaden av en bostad. Det är avsaknaden av en plats där man får existera. Och när ensamhet och psykisk ohälsa läggs ovanpå den utsattheten blir livet nästan omänskligt svårt. Vi kan inte blunda. Vi kan inte titta bort för att det gör ont. Låt oss istället vara de som ser. De som vågar prata. De som använder våra röster och våra hjärtan för att ge värme åt dem som inte får uppleva den. Det är inte bara medmänskligt. Det är nödvändigt.

👉 Om du kan, sträck ut en hand.

15/11/2025

LYX ÄR INTE ALLTID DET SOM GLITTRAR.
Lyx är ett märkligt ord. I mångas öron låter det som kristallglas, dyra väskor, hotellobbyer med marmor som blänker som vatten. Men för mig är lyx något helt annat. Något tystare. Något närmare huden. Lyx är doften av björkved som tar eld i en spis en tidig morgon. Den där djupa, trygga värmen som fyller rummet innan ljuset riktigt hunnit vakna. Lyx är att dra in den doften och känna hur hela kroppen minns något gammalt och gott.

Lyx är att ställa ut en ny höbal till hästarna och se hur de samlas runt den. Inte ivrigt, inte desperat, bara med den där självklara, stilla glädjen som bara hästar har när något är precis som det ska. Lyx är ljudet av deras tuggande, rytmen, freden det skapar i luften. Lyx är att inte ha telefonen på. Att världen får vänta. Att det bara finns nu, och andetagen, och det som känns viktigt i hjärtat. Ibland är tystnaden den största gåva jag kan ge mig själv.

Lyx är en varm hästmule mot min kind. Tyngden i kontakten. Den ordlösa tryggheten som bara kommer när ett djur väljer att vara nära. Det är en sorts kärlek som inte kräver något tillbaka, bara att man är där och andas tillsammans. Och lyx är att ligga i Mats famn. Allt det enkla som blir stort när hjärtat får vila mot någon man litar på. Det är kanske den mest mänskliga lyx av alla: att få landa, utan att behöva förklara sig, i en kropp som känns som hemma. Lyx behöver inte vara dyrt. Det behöver inte glänsa.

Ibland är det bara det som får själen att slappna av, det som får oss att minnas vilka vi är. För mig är lyx allt det där som inte syns på utsidan, men som förändrar allt på insidan.

👉 Vad är lyx för dig?

15/11/2025

SOMMAR ÖVER SILJAN
I samarbete med Dalecarlian Horse Academy

Här vaknar dagen långsamt, som om ljuset själv vill dröja kvar över vattenytan. Sjön ligger spegelblank i gryningen, och bara en lätt krusning från en morgonbris rör sig över den blå vidderna. Doften av solvarm tallskog blandas med nyslaget hö från ängarna, och det är något särskilt med luften här: klar, ren, nästan skimrande.

Längs slingrande grusvägar hörs hästarnas frustningar, cyklar, skratt och det stillsamma ljudet av steg i sanden. Röda stugor glöder i kvällssolen och blomsterfyllda vägkanter brinner av lupiner och midsommarblomster. Här lever man lite lugnare, lite närmare jorden, lite mer i takt med hjärtat.

Siljansbygden bär sommaren som ingen annan plats: kvällsbad där tiden står stilla,
långa ljusa nätter som aldrig riktigt mörknar, och den där hemlighetsfulla stillheten som får själen att andas. Hit kommer man för att landa. Hit återvänder man för att man känner sig hemma.

Välkommen till Siljan, där sommaren är som allra vackrast och livet går i sin egen mjuka rytm 🫶

I år har du 3 typer av sommaraktiviteter att välja mellan hos oss när du bokar julklappen som blir ett oförglömligt minne för dig eller för någon som betyder extra mycket för dig!

Hästväglett retreat, 2 dgr
Beridet bågskytte läger, 2, 3 el 5 dgr
Hästikettsläger, 3 el 5 dgr

Vilket är din favorit? Berätta 😊

14/11/2025

SORG OCH SKULD.
Jag gråter och skäms över att en räkning kan göra så ont. Skäms över att känna skuld över något jag aldrig hade makten över. Men det gör så ont att beloppet på Barcos avlivningsräkning råkar vara nästan exakt detsamma som det som räddade Jeenials liv. Det är som om hjärtat vill skapa logik där det inte finns någon. Som om det viskar: “Hur kan du rädda en och inte den andra?” “Varför räckte jag inte till?” “Vad gjorde jag fel?”

Men sanningen är den jag helst inte vill se:Jag kunde inte rädda Barco. Inte ens om jag hade gett alla pengar i världen. Hans kropp var färdig. Hans väg var klar. Och jag stod där bredvid, maktlös, kärleksfull och förkrossad, som man är när livet brister framför en. Ändå fastnar blicken i siffrorna. I räkningen. I symbolen som känns större än den är. Det är som om den försöker säga något jag inte vill höra. Som om den bär skulden jag försöker undvika. Som om den håller kvar bandet på fel sätt.

Men Barcos liv och hans död ska inte definieras av ett papper. Han förtjänar mer än så. Jag förtjänar mer än så. Det som egentligen gör ont är att jag fortfarande tror att det är mitt jobb att se till att alla överlever. Att jag fortfarande bär ett gammalt ansvar från barndomen som fortfarande viskar att jag borde ha gjort mer. Att jag borde ha varit starkare, rikare, snabbare, klokare. Men det är inte sant. Det enda jag bar var kärlek. Det enda jag gav var allt jag hade. Det enda som återstår nu är att låta sorgen få vara sorg och låta skulden gå dit den hör hemma: ingenstans!

Barco dog inte för att jag gjorde fel. Jeenial levde inte för att jag gjorde rätt. Livet valde åt oss. Och jag försöker lära mig stå kvar i den sortens sanning. Den som gör ont. Den som öppnar. Den som lär mig släppa taget om det som aldrig var mitt ansvar att bära. Jag saknar dig, Barco. Och jag försöker, så gott jag kan, att låta det vara allt jag behöver känna 💔

“Min sorg är min. Min skuld är inte det.”
“Det som var utanför min makt släpper jag nu.”
“Jag får fortsätta leva.”

13/11/2025

HUR JAG BYGGDE ETT ALTER EGO FÖR ATT BRYTA MIG FRI.
När min häst Jeenial kom in i mitt liv 2006, var det som att en gammal dröm från barndomen klev ut ur böckerna och blev verklig. Jag hade vuxit upp med Svarta Hingsten i handen och hjärtat fullt av längtan efter frihet, vildhet och en orubblig vänskap mellan människa och häst..Och så kom han. Inte svart, utan vit som ljuset självt, nykastrerad och sprudlande av liv. Han bar på en sådan glädje att något inom mig började röra sig igen.

Det var som om hans närvaro väckte den del av mig som längtat efter att leva sant. De första stegen mot mina drömmar var stapplande, men jag tog dem. Den första var att rida tornerspel. Jag sökte upp ett lag, fick börja som väpnare, bar andras sköldar och lärde mig se styrkan i tålamodet..Och någonstans där, bland stålhandskar och svettiga sadelgjordar, började jag bygga mitt alter ego, hon som vågade det jag ännu inte kunde. Hon som bar rustning när jag bar rädsla. Hon som red in i stormen med blicken högt och hjärtat öppet.

Bilden här är från en träning 2007. Jag hade precis fått prova en riktig riddarsadel, och känslan av att sitta där var som att glänta på en ny värld. Jag visste inte då att jag skulle möta min själsfrände i medeltiden, eller att jag fem år efter bilden togs skulle rida tornerspel med Jeenial utan träns, utan tyglar, bara en rem runt hans hals som först i världen att göra det. Han bar mig dit jag inte trodde jag kunde gå. Och någonstans på vägen smälte mitt alter ego samman med den jag verkligen var.

👉 Vad drömmer du om?