30/04/2026
Öland 1, dag 1, 30 april.
Vi samlades traditionsenligt vid parkeringen i Beijershamn där vårsolen sken så starkt att en del jackor åkte av från start! Löven har precis börjat spricka fram och i fågelkören hördes mest löv och gransångare, men några hade turen att redan nu höra grönsångarens svirrande silverslant. Ute vid stranden väntade oss mängder av änder, gäss och vadare, däribland lokala häckfåglar som de omåttligt populära skärfläckorna, rödbenor, tofsvipor och större strandpipare, men även genomflyttare som gjort halt på sin väg norrut, som grönbena, gluttsnäppa och brushane. En liten plutt visade sig vara en mosnäppa, vår allra minsta vadare, blott så stor som en gråsparv, även den på sin väg norrut efter att ha tillbringat vintern i tropiska Afrika! I viken fiskade silver- och småtärnor, och röda glador och en brun kärrhök jagade över maderna.
Dagens stjärna blev emellertid den citronärla som plötsligt trippade fram i vattenbrynet omgiven av sina mer alldagliga, men väl så färggranna gulärlekusiner. Jadang! En raritet första dagen, inte illa! Citronärlan häckar oregelbundet med enstaka par i Sverige men är främst en östeuropeisk och asiatisk art som för det mesta håller till på andra sidan Östersjön. Naturligtvis blev det kryss för de flesta! Även en ensam kärrsnäppa kunde ses i vattenbrynet, troligen av underarten schinzii, den s.k. sydliga kärrsnäppan som faktiskt är en av landets mest hotade fåglar! De har sitt sista fäste på Ölands strandängar med blott några dussin par kvar, och ett aktivt bevarandearbete bedrivs för att populationen inte ska försvinna för gott.
Nöjda och belåtna med Beijershamn styrde vi kosan söderut mot vårt boende, med ett kort stopp utanför Mörbylånga för att beundra den vackra svarthakedoppingen. Här kunde även rörhöna ses – ganska ovanlig på Öland! Vägen gick sedan över alvaret och i Triberga mosse kunde även gråhakedopping läggas till listan, denna gång liggande på sitt flytande bo! Andra trevliga fåglar här var häckande sångsvanar och förstås ytterligare en av Ölands vackra och hotade vadare, rödspoven. Det bjöds sedan på ännu finare obsar av rödspov längs vägen söder om Hulterstad, där vi även fick se dem svischa fram över himlen i spelflykt och höra deras karaktäristiska läte som givet fågeln dess öländska namn, Fåvittan. Dagen rundades sedan av med en fantastisk middag (hjortrostbiff med potatiskaka, konjakssås och ärtpuré ackompanjerad av underbar crème brûlée till efterrätt) på mysiga Gammalsbygården. Imorgon bär det av till flyttfåglarnas Mecka, Ottenby!
Hälsningar,
Hannes