
26/07/2025
Jag vill skriva om sårbarhet, om skuggarbete, om allt det där som inte syns här på Instagram. Det känns läskigt.
Jag vet inte om orden är redo.
Det har varit en lång period av att möta olika relationer på djupare plan. Om mönster i mig själv som speglas och belyses. Om skuggor som känns "fula" i mig.
Det finns så mycket blandade känslor i det.
Rädslor.
Skam.
En vilja att ständigt fly när det blir jobbigt.
Beteenden som bara sker på autopilot. Svåra att bryta.
Jag känner mig ofta förvirrad i mig själv. Som liten kände jag mig ofta missförstådd. Det gör jag fortfarande.
Varje dag övar jag på att förstå och möta mig själv med mer kärlek och nyfikenhet. Vissa dagar går det jättebra och vissa dagar faller jag.
Ångesten har jag äntligen börja lärt mig leva med, bli kompis med. Men ibland kommer hon o puttar ner mig utan föraning.
Resan med familjen i Norge var magisk. Men också otroligt utmanande. När 4 st är så tätt inpå varandra i en liten van med för lite utrymme kommer sidor upp i relationerna som inte är det skönaste.
För mig är det svårt att "lägga locket på", att inte vilja förstå och gå djupare i det som sker.
Ibland behövs saker kanske bara accepteras som de är. Men jag vill förstå varför mitt nervsystem reagerar och när flyktresponsen kliver in. Hur vi kan bemöta & lära om. Tillsammans.
Vänskapsband har sats på prov. Ifrågasätter vad som är på riktigt och inte.
Allt är under ett utforskande. Jag har tillit till processerna och resan framåt.
Jag tar avstånd. Reflekterar, skriver, dansar och får förståelse.
Mina andningshål är ceremonier med andning & rörelse.
Där jag möter mig själv.
Där insikter kommer.
Där förståelsen fördjupas.
Jag minns.
Jag hämtar hem.
Jag läker och lär.
Från den platsen släpper blockeringar.
Gammalt som hållt mig fången.
Jag bjuder in kärleken och leken.
Lättheten och Tacksamheten. 🌿
Orden får testas. Utformas med tiden.
Som livet.
Vi testar, utforskar och får tydlighet.
Tack 🙏🏽