23/04/2026
Sanningen är att många av mina nära har ifrågasatt hur jag ska klara mig och röra mig framåt i livet med en sån stor ovisshet som kommer med en ny riktning och karriär.. det hade kunnat vara lätt att fastna i dem tankarna och låta tvivlet om ett annat liv få ta över, att återgå till vad som är familjärt och som man vet fungerar. MEN! Mycket i min egna natur i vem jag är ligger i ett konstant utforskande, och för att vara ärlig har min främsta inspiration & motivation varit motsatsen, en extrem ångest till känslan av ”tänk om”.
Efter att min bror gick bort i mina tidigaste tonår lärde jag mig vad jag ser nu som min viktigaste insikt om livet. Och det är att alla dem där ”urges” vi har, allt som drar i oss som vi inte riktigt kan förstå varför är tydliga tecken på vad livet är menat att ge dig. För mig känns det otroligt realistiskt att om jag känner ett drag mot något omtalade gånger, har jag något att upptäcka, lära eller njuta av i att aktivt röra mig ditåt med min energi, tid och mitt engagemang. Livet är för kort för att landa i bekvämligheten av vad vi redan vet. Du har ett kall av en anledning: att du är menad att upptäcka den!!! Livet kan bara levas en gång, och det är på tok för skört för att ödsla din värdefulla energi för att fortsätta leka liten när du i själva verket har så mycket att ge.
Och just i detta livsskiftet är det mycket som tar emot, för det handlar om överlevnad, att fortsätta framåt utan en oro eller utbrändhet (lol vi bor ju i Sverige så här är de no problemas men mitt undermedvetna & nervsystem aint catching up; it’s all about evolution and survivaaaal). Men jag har lärt mig att det är ovissheten med nya territorium som utvecklar mig mest, som guidar mig till nästa nivå. Så jag frågar mig själv, vad är kostnaden av att bli stagnant och densamma? Kostnaden är mycket större, jag går i förlust av alla dem versionerna jag hade kunnat få utforska av mig själv, jag går miste utav att förverkliga drömmar & möten. Så jag påminner mig själv när det känns läskigt, att kostnaden av att bli kvar stampandes på samma ställe är mycket större än uppoffringarna jag behöver göra för att kliva in i ett nytt fräscht kapitel av mig själv.
